Jag förstår inte / September månads bild – Makt.

Ofta hör och läser jag att det där förstår jag inte! Då är det intressant är att försöka förstå vad personen menar? Vad är det som han / hon inte förstår? Kommentaren är ofta smått irriterad. Visst kan det vara irriterande att inte förstå tex ett bildspråk.

Vem har svaren? Varför skapas det bilder? Vilka är våra mål?

Många tycker att fotografen ska avbilda motivet så nära verkligheten som möjligt, då är det en riktig naturbild! Vem har lärt han / hon att det är det rätta? Varifrån får vi våra ideal? Är det kulturellt betingat? Saken är ju den att det räcker med att åka en bit in i Europa så skiljer idealen och normerna sig en hel del. Vem har ”rätt”?

Redan mellan finsk och svensk naturfotografi skiljer det sig en del. Jag låter det vara osagt vilket som är bättre. För mej  så handlar det kortfattat om existens. Redan i den klassiska naturbilden så finns det inslag av det existentiella  . Det ligger mera inbakat i bakgrunden i den bildtypen men det finns alltid där och kommer alltid att finnas. Självklara saker egentligen om man tänker efter lite.

Det som kan vara irriterande för mej är att det ligger så undangömt i bilden. Det är då som dom små gesterna av tex en trana avgör om bilden har ett högre emotionellt värde.

Missförstå mej inte, jag gillar bilden! En av dom bästa tranbilderna jag har vill jag påstå, jag saknar bara det lilla extra personliga där en trana öppnar sig och visar vem hon är. Ganska enkelt va?

Bilderna kom till sjätte natten av totalt sju nätter på tranmyren.

Dom for väldigt tidigt från myren den här hösten. Redan den tjugonde var det bara 300 tranor kvar. Som mest var dom ca 1300! Det blev inte den bästa hösten på tranmyren men jag klagar inte. Jag fick en del bilder. Men som sagt så saknar jag det där lilla lilla extra existentiella!

Första morgonen på myren började riktigt bra!

Från andra gömslet efter två pass utan bilder. En klassisk skönhet? En fin morgon var det verkligen!

Ett av mina mål är att förbättra flyktfotograferingen. Det finns kanske inte så många med dagens kameror som är lika dålig som jag på att använda autofocus. Jag är så invand med att focusera manuellt att det är svårt att avvänja sig. Jag känner väldigt dåligt till min kameras autofocusprestanda. Den lär vara bra! Den här bilden är inget undantag. Automatiskt är jag där och vrider på focuseringsringen. För den här bilden var det inga större problem men när fåglar flyger nära, rakt eller snett mot mej, då har jag ingen chans manuellt. Jag imponeras av lyckade flyktbilder i såna lägen.

Jag jobbar lugnt och systematiskt. I actionbilder sätts det här på prov. Det kan kännas lite hafsigt och nästan stressande men jag måste försöka bli kompis med den här tekniksidan. Den här hösten har jag haft några riktigt fina lägen där jag kunde ha lyckats med några riktiga pärlor, men man hinner inte med i svängarna manuellt

Det blev en del bilder den här månaden också. Det är intressant att se hur man ser på en bild när den har mognat några veckor och hur man upplever den efter en månad! Det är först då man vet dess verkliga kvaliteter. Det finns bilder till olika projekt och jag måste säga att jag är nöjd med hur min fotografering ser ut i dagsläget. Kreativiteten är som den ofta är. Jag har mera bilder inom mej än jag hinner och kan få ut. Det känns som det är outtömligt! Kan det vara bättre än så? Jag sysslar med det här på halvtid men egentligen så är det på heltid! Så har det varit så gott som hela tiden i tio år. Borde jag inte tröttna? Jag blir aldrig färdig med det här. För varje år kommer jag närmare mina bilder. Det är nog därför jag pratar om existens, förstår du nu?

Makt.

Bilden talar sitt egna språk. Symbolik. Existens. Makt!

Här hittar du den större bilden.

Jag är en naturmänniska / Augusti månads bild – Kärrsångaren.

Självporträtt från skogskåken 2003.

Tittar du mycket på Tv?

Från hösten 2006 har jag igen en Tv i huset. Min sambo Emma tog den med sig hit. Före det var jag utan Tv i fem år. Idag ser jag väl på lite väder om det råkar komma när jag går förbi. Ibland blir det något avsnitt i någon serie. På en normal månad blir det väl en  timmes tittande.

Samma serier går hela tiden. Ibland bör man väl vara social och ta en lugn kväll framför dumburken. Det tar inte många minuter…men det där har jag ju sett, ganska bortkastad tid tycker jag. Den sociala samvaron gör att jag sitter kvar.

För en tid sedan ringde fotokompisen Johnny och berättar att Terje Hellesö ska vara i Tv och berätta om sitt projekt Året. Det var väl i Sveriges TV4 det skulle visas. Jag vet inte om vi har den kanalen sa jag. Bläddrar igenom dom, jo vi har den! Han skrattar, då tittar du nog inte mycket på Tv. Nä det gör jag inte, jag vet inte ens vilka kanaler vi har. Sen berättar Emma att den kanalen har vi ju inte, det är en testsändning! Nå jag satt engagerad en stund, blev det femton minuter?

Det kommer massvis med program! Missar jag något? Säkert, men det kommer så mycket som inte förmår engagera mig att jag helt skippat Tv:n. Jag brukar skämtsamt säga att jag gör mina egna filmer. Massvis med tid läggs på Tv tittandet, flera timmar per dag har jag läst.

Jag skulle aldrig skaffa någon dator och inte heller någon digitalkamera. Januari 2006 och plötsligt har jag dator. Plötsligt egen hemsida. Digikamera sedan våren 2007.

Nu har datorn blivit som min Tv. Här får jag välja vad jag tittar på, när som helst! Men nyhetens behag har lagt sig. Det blir att se på naturbilder till 99%, den sista procenten läser jag i olika fotoforum. Massvis med naturbilder blir det! Bildflödet på nätet är enormt!

Ibland tycker jag själv att nu har jag nog publicerat för många bilder. Från första början var det tänkt att jag bara ska lägga upp månadens bild i månadsskiftet. Det har blivit mångdubbelt alla månader. Jag har en välbesökt hemsida. Antalet besök har ökat med knappa tredjedelen dom sista två månaderna. Jag får en del e-post av besökare. Att bilderna tas emot med öppna sinnen tycker jag är mycket trevligt. Det är ju bra om bilderna kan berika mer än min tillvaro. Jag kommer att fortsätta uppdatera sidan, men jag vet att Less is More är sant. Hur många kan man ta till sig? Fyra per månad? Fem? Stillbilder kräver mer av betraktaren än rörliga bilder, åtminstone om man ser engagerat. Sen beror det ju förstås på betraktaren, besöker man ett fåtal fotosidor så är det lite annat. Men att se hundratals bilder per månad är inget att rekommendera åt någon!

Vad gjorde jag innan jag började med datorn?

Fredagskvällarna var bråda tider. Packa för en hel helg i skogskåken. Fotoutrustningen, mat, någon tidning. Oftast såg jag inte en människa på hela helgen men ibland kom det en bil, ibland någon bärplockare eller en jägare. Det är ofta helt tyst där i skogen. Inget mediabuller, bara tyst frihet! Den största skaparglädjen finner jag i lugnet när jag är ett med naturen och helt utan yttre intryck! Jag är nog en naturmänniska.

Jag tänker skära ner radikalt i bildsurfandet. Mängden bilder jag ser stör mitt egna bildskapande. Man blir avtrubbad! Jag har tänkt det här i flera omgångar, varför sitter jag här? Jag vet ju var jag trivs bäst och var det största välbefinnandet infinner sig och inte minst kreativiteten! Datorer är märkliga. Man blir beroende, precis som med Tv:n.

Jag är öppen för alla typer av bilder. Inget måste vara si eller så. Klassisk naturfotografi ( vad är nu det då? ) och den mera ” nyskapande ” bilden. I stort sett allt som förmår engagera går hem. Jag har länge känt av att jag rör på mig i mitt sätt att tänka och uttrycka mig. Vägen är lång, målen klara.

Konsten att nå sina mål…är att ständigt söka nya vägar.

Har – moni.

Tranträsket

Formerna i vattnet räckte för att visa tranornas karaktärsdrag. Lyckat tycker jag men inte helt optimalt, bättre går det nog att få till. Jag har rätt många tranbilder men ingen som bara visar formerna.

Planen var att få bättre hägerbilder, men ett tranpar med två ungar övernattade strax utanför kamoflagenätet. Symmetrin skulle väl bli hel om man beskär den kvadratisk men risken finns att den blir stel, och jag beskär ogärna bilder.

En liggande bild från samma tillfälle. Jag gillar båda.

Jag har haft årets höstpremiär på tranmyren. Två gömslen är utplacerade. Jag minns inte att det var så svettigt att ta sig ut dit. 45 minuters mossa trampande gör en rätt fuktig, packningen är väl på 20kg.

Det kändes som jag var där i förrgår! En ganska märklig känsla som jag aldrig upplevt förr på den här myren. Orsaken är enkel. Jag har jobbat mycket med tranbilderna inför utställningen. Jag började i november 2007 och höll på tills utställningen nu i sommar. Mycket har bearbetats och diskuterats. Sen blev det en del tranfotografering i sommar också. Jag kommer nog att övernatta några gånger till iår men jag vill lägga mera energi på mitt andra projekt, skogens drömmar. Båda kräver väldigt mycket.

Då vill jag komma in i rätt stämning, det gör jag enklast genom att stänga ut så många andra intryck som möjligt, och det är ju i skogen det sker…Jag längtar verkligen efter att börja övernatta regelbundet i skogskåken igen och insupa lugnet och tystnaden, precis som förr!

Bilderna nedan fick jag på morgonen på väg från myren.

Väntan

Det var formerna och linjerna som lockade.

Blyg. Eller är det något annat som tynger? En bild från tranträsket.

Månadens bild kunde vara blyg . En bild som jag knappast tröttnar på, färdig men ständigt öppen. Anonymitet. Att inte berätta allt. Jag har alltid känt mest för bilder som har undertoner. Vad händer i bilden?

Kärrsångaren.

En av mina absolut bästa fågelbilder. Kärrsångaren tar väl inte upp så stor del av bilden Men det var liksom inte meningen heller, och jag har aldrig underskattat betraktare. Allt måste inte vara serverat och det visade sig att jag hade rätt. Jag har sett kärrsångaren i en fågelbok, dom ser ganska likadana ut sångarna. En fantastisk sång har den, många olika fågelläten på löpande band, här sjunger den för fulla muggar. Jag har beställt den här som pappersbild, en väggprydare blir det. Det svarta stöder bilden mycket bra, mer än såhär behövs inte!

HÄR hittar du den på hemsidan.

En månad att minnas! – Juli månads bild / Nattjägaren.

Juli månad, semester! Eller? Den här månaden har det hänt mera än jag hunnit smälta. Utställningen Magiska ögonblick är avslutad på Åland och för den här sommaren. Det kan bli aktuellt med andra utställningsorter nästa sommar och kanske i vinter. Allt är ännu oklart.

Ett stort tack till fotoklubben Obscura! Vilket mottagande! Framåtanda och gemenskap! Ordföranden Lena Wilson-Laajali ( bördig från Närpes) är en verklig pådrivare och räds inte för stora arrangemang. Det ser ljust ut för fotoklubben Obscura.

Foto: fotoklubben Oscura.

Det blev en hel del disskusioner om bilderna och jag har blivit van att berätta om mina bilder och mina tankar kring dem. Det är roligt att få fram sina tankar, det finns mycket att berätta, det handlar inte bara om att avporträttera tranor i det här fallet.

Vilken är din favoritbild då? Den frågan har jag inget bra svar på, alla har sin plats, vid olika tillfällen. Uttrycken varierar en del.

Min första tranbild Grus Grus har fått och får ofta en ”bäst” stämpel av många. Målerisk, stillheten, helheten. Eller som en finsk reportrer skrev i Pohjalainen 2002:  Man tappar nästan andan av bildens lugn, myrens hemlighet osv. Och det uttryckt med det kraftfulla finska språket, något liknande finns inte på svenska. Är den bäst? Den kommer alltid att hålla, det vet jag, en klassiker…

Grus Grus.

Hur är den här i jämnförelse?

Tranträsket.

Den är inte sämre åtminstone, frågorna hopar sig. En av mina favoriter helt klart och speciellt då jag projicerar den.

Hur är det med bilden Ensam från tranträsket då? Ett hotfullt mörker. Se hur orädd tranan är, hon är trygg! En sån här bild når aldrig fram till den breda massan!? Varför inte? Det är djupt rotat i människans tankesätt att mörker och regn är ”dåligt” Men det fanns mera undantag än vad jag trodde angående den här bilden. Mörker…Med all respekt men många jag möter klagar på mörker och dåligt väder…Vi har ju hört det här med dåligt väder och bra kläder. Hur gör man med mörkret? I mörkret möter man sig själv. Det gäller att vara kompis med sig själv helt enkelt. En stor tid av året har vi mörka timmar. Jag tycker det är att leva halvt om man bara kan trivas i solsken. Tänk om det inte blir någon sol alls på sommaren!

Jag har alltid tyckt att mörkret är trevligt. Lugnt och stilla, total tystnad om man är på rätt ställe. Vi behöver sol för att må bra men jag bejakar alla väder och årstider. En riktig vinter! Det vill jag ha. Med mycket snö och 10-15 köldgrader, och ibland riktigt svinkallt!   Hoppas vi får uppleva det snart…

Ensam.

Bildens svaghet på utställningen var den svarta passepartouten, bilden flöt ut. Bortser man från det så är det en av mina absoluta favoriter, tankarna sätts igång.

Bilden dröm berörde fler än jag hade hoppats på.

Dröm.

Nu kan jag inte rada ut alla utställningsbilderna här och berätta ingående om alla, tyvärr. Risken finns att det blir lite långt! HÄR hittar du utställningen på hemsidan.

Allt oftare får jag höra att jag har en egen stil på mina bilder. Det fick jag veta redan dom första åren i fotoklubben och nu av andra naturfotografer och betraktare. Alla har sin egen stil vare sig man vill eller inte. Det spelar ingen roll vad man gör. Tennis, dans, musiker, politiker, allt! Det är ju trevligt att höra, och speciellt när det kommer från naturfotokretsar.

Månadens stora överraskning kom den tionde. Sveriges radio p4 och karlavagnen ringde upp för att höra om jag vill vara med i programmet, när tiden står stilla. Ojoj…Nå en bråkdel fick jag väl fram ändå. Trevlig redaktion det här. Tack för mailen efteråt, dom värmer.

En mycket mindre trevlig erfarenhet är datorproblemen jag hade för nån vecka sen. Tur att inte allt gick åt h-vete. Nå jag har dubbelbackup.  Formatering var lösenordet, tack Johnny för hjälpen, bara en mapp med några webb jpg:ar försvann och det var mitt slarv.

Jag har svängt dygnet helt och hållet den här månaden. Vill man fota i vettigt ljus så är det natten som gäller den här årstiden. Tungt blir det!

Mitt pågående projekt Skogens Drömmar går framåt även den här månaden. Jag tänker en hel del på det här projektet. Hur ska jag utforma helheten? Drömmar är så mångfacetterade! En del är kristallklara och en del är bara otydliga, några drömmar har ju några få tydliga element i en diffus helhet.  Det här är ett stort ämne som jag får växa i.

Natt – Viol.

Ser du bilden? eller bara mörkret? Den kräver en del av betraktaren. Inte en bild som är optimal för webben, ett mörkare rum passar bäst när natten visas. Men annars då? Jag älskar den!

Nattviol igen.

Svårskannad bild, jag skyller allt på formateringen Annars en bild jag gillar. Mera en känslobild än en florabild va en kommentar jag fick av en naturfotograf som jag respekterar på naturfotoforum.se Då har jag lyckats förmedla något…

Ibland är titeln klar redan i fotoögonblicket. Svaren hittar du inom dej själv.

Och plötsligt står hon bara där.

Sen blev det lite hägerfotografering. Dom kom nu lite på ”köpet” när jag fotade fladdermöss. Jag såg ett tiotal hägrar, vilket är mycket ovanligt för mej. Jag har försökt många mornar, nätter och kvällar men nu vill dom tydligen inte vara med längre, svårt att veta varför. Dom övernattar inom synhåll men jag får bara se dom flyga iväg på mornarna.

Gråhäger.

Bilden är väl inget märkvärdigt men där står den! Bilden är fotad med min nya D300 på iso 800, 300mm och på frihand. Kameran verkar leverera filer som har ett mera filmlikt resultat än föregångaren och med säkrare vitbalans, det är efterlängtat! Skönt att bli av med D200an. Skoijar Fredrik:) Den är nog ett verktyg den också.

Gråhäger 2.

I den här så händer det nu något åtminstone. Lite fotvård är aldrig fel…

Gråhäger 3. är väl ändå bäst av hägerbilderna.

Dimman gör sitt för det måleriska.

Fladdermöss har jag aldrig försökt mej på förr så det var dags för dem nu då…Slavblixten placerad 3m till vänster från kameran, riktigt lågt. Det svåraste är att få lämplig blixt på mössen och att hinna med förstås, dom är minst sagt snabba. Fladdermössen blir lätt för ljusa och resten svart. Nu hjälpte sjöröken mig på ett föredömligt vis! Glöm att titta i kamerasökaren om du försöker dig på det här. Placera skärpeplanet där du ser dom flyger oftast och titta på det området som kungsörnen gör på sitt byte, i timmar…Det kommer inte många chanser på en natt.

Var så god, månadens bild!!!

Nattjägaren.

Och HÄR hittas den på hemsidan.

Fladdermus. Vespertilio

Dina drömmar är dina verktyg, så låt drömmarna visa vem du är och den väg du önskar vandra. Min gåva till dig är att hämta visdom ur drömmarnas värld.

När din kropp sover är din ande fri att hämta den visdom du behöver.

Källa:

Högman Solöga Carina. Djurens språk. Mitten av världen förlag.

Tranor Tranor! – Juni månads bild.

Kan man tröttna på att fota tranor? Det finns ingen annan fågel som har så mycket utstrålning. Protestera via mail eller kommentar!

Just nu pågår min utställning ”Magiska Ögonblick” På vernissagen ställdes det en hel del frågor, vilket ju är bra. Inga frågor och allt är klart och ointressant?

Att presentera sina bilder för en större publik kräver väl nog att man vågar stå för dem. Men att ställa sig framför publik är inte det jag drömmer om direkt, jag trivs nog bäst i skogen.

Av vad jag kan förstå så har bilderna tagits bra emot vilket ju är glädjande. Om jag uttrycker mig lite krasst så spelar det faktiskt inte någon större roll, fast det är ju trevligare än en total sågning.

Kommentarerna har kommit på bilderna jag visste skulle engagera. Mörka bilder ses ofta som något negativt. Mörker är skrämmande!?? Det bryter väl emot normer att fotografera helt eller delvis svarta bilder. Bildintresserade människor såg det på ett annat vis, det ska finnas lite för alla på en utställning.

Ju mer annorlunda en bild är desstu mera måste man ha gjort i datorn. Det spelar ingen roll om det är en diabild eller en digitalt fotograferad bild. Jag tycker det är lite synd hur intställningen till fotografin har utvecklats. ”Allt” kan ju göras i datorn. Nu är det ju ingen utmaning, eller visst är det väl en utmaning att ”göra” bilder i datorn också men det är nu inte därför jag ligger över hundra nätter ute på myren. Jag är totalt ointresserad av bildbehandling på dom grunderna. Det handlar väl mest om att man inte riktigt vet hur mycket kreativa möjligheter man har med en helt vanlig systemkamera. När jag förklarade hur en bild kommit till så utbrister betraktaren, men då är det ju en LOTTOVINST. En ganska beskrivande reaktion på hur det känns när jag efter många försök fick till det.

Foto: Emma Simberg

Jag fortsätter med tranfotograferingen. Det är första gången jag varit i kontakt med tranungar. Jag har inte sökt så febrilt efter dom då jag är rädd att störa. Nu fick jag ett tips av fotokollegan Johnny Södergård. Han hade hittat ett tranbo som ligger lämpligt till. Man kan smyga genom skogen och fånga dom i skogskanten.

Den här är min första tranungebild. Bilden hänger på utställningen. Bilden är inget tekniskt underverk men genom kompositionen understryker jag den hemlighetsfulla häckningen. Jag underexponerade för lämplig tranmystik. Jag gör allt mera mörka bilder. Varför vet jag inte men det känns bara rätt.

Trygg.

Jag har vistats ganska många gånger bakom kamonätet här. Men den här bilden kom till efter andra eller tredje försöket. Pappan till ungen flög iväg på morgonsidan och då ställer  mamman ( förmodar jag att det är ) sig upp för att vakta, ungen var uppe några få sekunder.

Det blir lätt dimmigt vid det övergivna sandtaget. Här står farsan och vaktar.

Kompositionen må vara udda men att placera tranan på annat vis kändes fel i det här läget. Sen vill jag gärna understryka ( igen ) det hemlighetsfulla, undandragna livet dom för.

 

Det kom inte så många lägen vid det övergivna sandtaget. Sista kvällen jag var där kom det inga tranor. Dom vistades nu förvånansvärt länge vid boplatsen, kanske gör dom det flera nätter ännu, det är bara ett uppehåll.

Jag har sedan våren haft ett gömsle placerat vid ett träsk. Jag for dit för att kolla och visst var det tranor där. Såg ingen unge då jag inte ville gå för nära. Men visst! Dom har en unge! Förra hösten såg jag ingen tillökning i transläktet för det här paret. Efter bara två nätter har jag fått en del bilder.

Det är inte så ofta man ser bilder på tranungar så nog är det är lite högtidligt alltid.

 

Det är såna här lägen jag vill fånga. Tranornas känslor. Jag skulle gärna ha varit lite närmare eller haft ett längre objektiv och att dom vänder sig mera lättläst mot fotografen. Miljön är så där helt ok tycker jag.

Mor och ungen har laggt sig till ro då plötsligt tranpappan börjar springa helt vilt till vänster från gömslet. Det var några änder där så jag trodde han blivt överbeskyddande. Det jag sen ser är att han jagar en groda eller padda. Mor kommer springande för att hjälpa till med ungen sakta springande i bakhasorna. Jag fick vara med om ett sällan upplevt skådespel. Jag har aldrig sett vad jag kan minnas bilder från tranornas grodjakt.

Ungen försöker svälja grodan utan att lyckas.

 

Att välja månadens bild är inte så lätt. Jag tycker alla har sin plats och betydelse. Den här har ändå ett fint lugn och skimmer över sig. Ljuset är precis som jag vill ha det för tillfället, nu när jag har min mörka period

En liten hemlighet 6.

HÄR hittar du den på hemsidan.

Ha en skön sommar!

Utställningen Magiska ögonblick.

Nu närmar det sig…Det talas om hårt arbete. Det här kan jag kalla ett hårt nöje! Att föra bokföring över det som sker i naturen och vad jag har varit med om har jag tyvärr slutat med för många år sedan. Nu skulle det vara intressant att se exakt hur många nätter jag övernattat på myrar, vid träsk och i skärgården för att fånga dessa stora känslosamma fåglar på bild.

Jag har varit mest aktiv på hösten då tranorna samlas inför flytten. På våren hinner man inte så mycket innan dom ligger och ruvar. Nu senaste vår var jag aktivare, det blev sju nätter på en myr. En del bilder blev det, en slapp med till utställningen. Jag har valt en otillgänglig stor myr för höstbilderna. Så långt ifrån bekvämlighet man kan komma, jag älskar att jobba för bilder! Det blir i snitt åtta övernattningar på hösten. Det blir 56 nätter bara på den myren. Låter mycket totalt men litet per höst, jag borde utöka!

Om jag räknar till nätterna vid träsk och i skärgården och andra myrar så kommer jag lätt upp i över 100! Det måste nog vara roligt och givande, något annat kan jag inte tro Och det är det!

Min fotografering har tagit ordentlig fart från 2006. Från 2006 har jag focuserat helt och hållet på min egna fotografering. Jag var aktiv i lokala fotoklubben Focus innan. Ska man fotografera landskap till årliga kalendern som klubbmedlemmarna där gör och göra det lika bra så måste man nog brinna för den genren. Landskap är det svåraste man kan fotografera i naturen.

Till utställningen är det bara tre bilder som är från 2001 och 2002, resten är från 2006, 2007 och så blev det två från 2008. Det är nog så viktigt att koncentera sig på det som känns bäst för en själv. En minst lika viktig orsak till att det har lyckats på tranmyren senaste år är att jag slutligen placerade gömslet ”rätt”. Bort från stora massan, mindre tranor men bättre miljö och möjligheter. Nå jag ångrar inga nätter på myren fast jag ofta gick därifrån helt utan bilder, fantastiska minnen har jag fått och det är minst lika viktigt!

Texten nedan finns att läsa i samband med utställningen. Lägger upp den här för dig som inte har möjlighet att komma.

MAGISKA ÖGONBLICK.

Tranornas flytt på hösten är årets höjdpunkt. Att fånga dessa mäktiga känslosamma fåglar på bild i dess rätta miljö är en stor utmaning. Bilderna har krävt många övernattningar på myrar, vid träsk och i skärgården. Dom flesta bilderna med myrlandskap är fotograferade på Risnäsmossen i Övermark, Närpes. En typisk fotosession på Risnäsmossen är som följande:

Kommer fram till det lilla tyggömslet som jag placerat långt ut på den blöta myren kl 18.00, svettig. Vid sjutiden kommer dom första tranorna från dagens matsök på åkrarna. Det gäller att vara ute i god tid före dom första tranorna kommer. Ofta landar den stora mängden där dom första har slagit ner. Föreställningen kan börja!

Minst 1000 tranor flyger in för övernattning. Trots dom är många så är det ingen självklarhet jag får gångbara bilder, avstånden blir lätt stora.

Att få vara med om kvällsbestyren utan att störa är redan det värt mödan. Kring 22.00 när mörkret lagt sig över myren flyger tranorna till sina slutliga tilltänkta sovplatser. Ljuden från dom stora fåglarna är nu närmast öronbedövande. Allt efter tystnar det på myren. Kameran får nu ligga. Jag ser efter var dom tänker övernatta, så att jag vet till morgonens fotografering. Till slut kryper jag in i sovsäcken och bara lyssnar på småpratet över myren, detta är livskvalite!

Ofta skräms dom upp av andra nattliga vandrare, troligen älgar. Ljudet är nu ännu högre och hörbart uppskrämt. Till slut somnar jag gott i den friska luften. Klockan är ställd på 05.00.

Många mornar vaknar jag före klockan. Dalripans skrattande läte ekar över myren, bättre än så här kan inte en dag börja! Lite småkyligt och fuktigt är det utanför sovsäcken. Efter en stund vaknar jag upp och tittar i alla riktningar, tyst…

Har jag tur så är tranorna inom lämpligt avstånd. Ser knappt något i mörkret, sakta vänjer ögonen sig och antingen stiger pulsen eller så ser jag bara en stor mörk myr. En gång av tio har jag chansen till bra bilder vet jag av erfarenhet, men hela upplevelsen uppväger alla gånger! Då chansen till slut kommer kan jag gott kalla det för ett magiskt ögonblick !

Tranorna småpratar på myren, morgonbestyren tar vid. Fjädrarna putsas nogrannt, fukten måste avlägsnas från vingarna.

Vid sjutiden ger tranorna sig av mot åkrarna i allt större mängder, det är en vacker syn. Ofta står kameran tyst på stativet, många av dom bästa bilderna bevaras i minnet.

Det är med lätta steg jag vandrar mot bilen. Än en gång har jag fått ta del av tranornas liv, mitt i händelsernas centrum, mitt i naturen. Fick jag några bra bilder? Oftast inte, men nästa gång! Kanske…

Texten blev lite mindre när jag klistrade in den av nån orsak. Välkommen på vernissagen eller annars när du har vägarna förbi.

I Ljuset – Maj månads bild.

Tveklöst. Den här månaden har jag inte fotograferat så mycket som jag vanligtvis gör. Sex kvällar i blåsippeskogen och ett besök till vitsippeholmen i Pärus by, storholmen.

Jag har vistats en hel del på olika favoritplatser men mest iakktagit och vandrat. Årets första björnspillning stötte jag på bla. Det är mer eller mindre ljust dygnet runt nu och det innebär att man ska vara ute sent om man vill ha det riktigt fina ljuset i bilderna. Det går inte så bra ihop med att man har ett vanligt arbete att sköta.

Bilden är en hel berättelse, en saga. Ljuset, mörkret, kompositionen, färgkontrasten, det dova, färgerna, skogskänslan, helheten. Jag strävar alltid efter att göra hela bilder. Att göra en resa in i bilden, ett punctum. Med millimeters precision. En svag rörelse med kameran och bilder kan falla eller vinna! Att få till en rätt exponering för motivet i fråga är inte så svårt med lite erfarenhet. Att få en exponering som passar motivet är betydligt svårare. Här underexponerade jag ordentligt, jag lämnade bara kvar en liten del av det befintliga ljuset.

Bilden kom till fjärde kvällen i sippeskogen. Många otagna bilder såg jag i sökaren innan plötsligt andningen stannade upp och jag fick den speciella känslan man får när man ser bilden med största möjliga B. Det finns inget annat runtomkring, jag är inne i bilden. Det tar tid att hitta det jag vill ha innan jag tar bilder. Bilden I ljuset har fått många finska och rikssvenska naturfotografer att ta fram den allra mest poetiska pennan. Den här är utan tvekan årets bästa bild,. men jag kunde gå lite längre…Den här bilden är den bästa jag någonsin tagit!? Att se den på vita duken är lite högtidligt, vi kör vågen när den står i tur i diamagasinet

Som alla andra bildskapare så väljer jag teknik efter motiv, allt annat är bara dumt tycker jag.  Jag är lyrisk, det är hit jag vill nå. Den här bilden är precis vad jag vill ha till mitt projekt Skogens drömmar!

Jag kom i kontakt med en mycket intressant rikssvensk författare för en vecka sen. Vi har disskuterat ett samarbete och vi är båda intresserade. Text fulländar bilder, man når längre. Vi får se hur det utvecklas, ideerna är många men till att börja med fick jag i uppdrag att fotografera en pärmbild till hennes kommande bok. Det är inte vilken bild som helst, chanserna finns några få dagar i månaden, men inte nu sommartid…Mer vill jag inte avslöja, irriterande?

Hennes texter är intelligenta och djupt personliga, en mycket inspirerande läsning!

Bildspråk. Att få fram en viss känsla genom position och form är väl grunden till alla bilder. Den här bilden hade jag inom mej, eller i skallen för att vara tydlig innan den togs En dubbelexponering. Först en närbild på sippan och sen tog jag reflexerna i annan riktning med teleobjektiv. Sippans positiva energi i bild, livets förhoppningar. Jag är mycket nöjd med den här, den ska upp på köksväggen, så att vi alla mornar tänker : Känslan uppåt förhoppningsfull.

 

Här försökte jag få en motsträvig komposition, en tung uppförsbacke. Känslan neråt tungt.

Här har jag främst sett till bakgrunden som är målerisk och laggt skärpan straxt under blåsippans blad för att ytterligare förtydliga. Ensam.

Här var det ljuset i bakgrunden som föll i ögonen, sen såg jag sipporna. Vi två.

 

Sippeskogen blev allt mera spännande vart efter kvällarna gick. Sista kvällarna fann jag den ”bästa” platsen, där sista ljuset slapp in. Sippeskogen.

 

 

Den här sista kvällen fick jag flera bilder som jag gillar skarpt men tiden att skanna in dom finns inte för tillfället. Vi har bytt fönster i huset och brädslåningen har sett sina bästa dar, dags att byta! Bilderna får komma fram i något annat sammanhang. Det blir lite mindre tid i markerna just nu men det passar allra bäst den här tiden på året, om man inte kan svänga på dygnet förstås…Lite ovant är det att inte hålla i kameran, alla dagar som jag är van med. Nå jag är nu snart färdig med renoveringen, man är väl yrkesman

 

Två eller tre dagar för sent! Jag höll koll på tranornas häckning alla kvällar när det borde vara kläckningsdags men kunde inte se att det hade kläckts några ungar. Kvällen bilden nertills togs stog det en älg mitt bland tranorna. Den ena tranan sprang med vingarna utsträckta mot älgen, tvekar givietvis, älgen är nog i större laget för en trana. Ett drömläge men jag stog opassligt för bild.

Från skogen smög jag mej sakta närmare och ser att det finns två ungar som redan är 20cm höga. Dom har kläckts i ”smyg”. Dom rör sig redan snabbt så att få en närbild på dem blev omöjligt. Jag prövade givetvis men oj vilken otrevlig upplevelse det blev. Jag förstod att föräldrarna inte skulle uppskatta mej men att se dem flyga runt och runt, skrikandes, fick mej att ångra mitt närmande, så här mycket vill man inte störa familjefriden. Jag klarar mej bra utan en närbild på ungarna, den kunde omöjligt bli en favoritbild eller ens en bild att uppskatta när den togs under dessa omständigheter. Här ser du en lite glimt av dom, före jag störde friden, för första och sista gången! Häckningsfriden är inte över!

 

Jag kan inte kräva mer av Maj månad. Skogens drömmar går i rätt riktning!

HÄR hittar du Maj månads bild på hemsidan.

 

Där är dom! Hönorna!! – April månads bild.

April. Den här månaden har alltid varit en svår månad. Allt exploderar och man hinner med en bråkdel av det man skulle vilja. I år tyckte jag det var på tiden att ändra det här mönstret. I början av månaden var det ett ovanligt långt bakslag. Väntade in uppehållsväder i en vecka, men till slut gick det inte att vänta längre, medveten om hur snabbt april går.

Jag har i dagsläget övernattat åtta nätter i tre olika gömslen. Tranor har jag prioriterat i vår. Det har blivit sju nätter i trangömslen och en natt hos tjädrarna. Ikväll blir det tjäder igen, finns det ett bättre sätt att fira valborg? För orrspel måste man inte övernatta, dom är tacksamma att fotografera, orädda och trogna spelplatsen. Det räcker med två mornar hos orrarna så har man fått tillräckligt med bilder och fått behovet fyllt utav orrarnas trevliga spel.

Det smäller ordentligt i vingarna när dom ryker ihop. Här ett fryst ögonblick.

 

Här ett med intensiv rörelse. Vissa föredrar frysta ögonblick men här är kampen mera öppen för fantasin tycker jag.

 

Tidigt på mornarna blåste det frisk nordanvind, vilket höll tillbaks orrarnas spel. Bilden är förvisso enkel men känslan av nordanvind som tuppen visar och färgkontrasten fick mej att trycka av i det här läget.

 

Genast när solen kom fram och värmde på myren blev det en väldans fart på orrarna. Hönor i sikte! Heter bilden och det var dom som blev sista droppen! Såg hela femton hönor den här morgonen Hormonerna kokade på myren!

 

Orrar i all ära men tranorna är nog mera utmanande att få på bild och mystiken och det hemlighetsfulla kring tranorna är något som fascinerar mej. Här en tidig morgon hos ” mina ” tranor. Det finns några som undrar hur bilder kan vara blåa. Det finns något som heter blåa timmen. En timme före soluppgång och en timme efter solnedgång färgas landskapet av himmelen. Är det gråväder blir det ingen riktig blåa timmen.

 

Parning på gång. Kanske inte så många som sett den här ritualen? Dom vandrar sakta med näbbarna upp och kurrar dovt, ett spännande spel att få vara med om, det tyckte den här orren som kom med på bild också tydligen. Upp med näbbarna sa han eller??

 

Efter utförd akt kommer ofta dansen eller som här en högljudd duett. Mitt främsta mål med tranorna var att få till en riktigt bra parningsbild till min utställning, som förresten har fått namnet Magiska Ögonblick. Lär återkomma till det senare. Om parningsbilden jag fick håller har jag inte bestämt ännu.

Jag fick en del bilder på tranor den här våren men jag är inte överväldigad av resultatet. Jag har sett det förr kan man säga. Att få utlopp för sin kreativitet är inte det lättaste från ett trangömsle kan jag lova. En fantastisk upplevelse är det och det räcker ganska långt. Men kreativt? Njaaa, undras vad jag gör nästa vår,  bilder med mera personlighet? Visst naturen är tillräckligt spännande och fin för att fotograferas i dokumentär stil men…Hur är det med dom egna tolkningarna?

Nu har häckningsfriden trätt in, tranorna ligger och ruvar. Ett annat mål jag har med tranorna i år är en nykläckt unge. Har fått ett tips på ett bo som en kollega stötte på i misstag. Nu är det allra största försiktighet som gäller i markerna, ägg överallt!

Man ska vara exakt rätt dag vid rätt plats för att lyckas. Tranorna försvinner nästan genast in i skogen, bort från boet.

Så här kan det se ut nu på morgonen, en ensam trana. Den andra ligger och ruvar. Bilden togs några dagar innan dom började ruva, den andra ville bara inte vara med här. Jag har mina aningar var dom här två har sitt bo.

 

April månads bild då…DÄR ÄR DOM! HÖNORNA!! En orrtupp som jag fick fångad mitt i sitt intensiva spel, man kan riktigt se hu hormonerna sprudlar! Former, färgkontrasten och den levande rörelsen fick mej att välja den här. Men som dom senaste månaderna var det i sista stund det blev bestämt.

 

 

Nu väntar en natt i Tjädergömsle. Efter det blir det att börja lägga mera tid på mitt andra projekt, skogens drömmar!

 

HÄR ser du den större på hemsidan, visst är den vårlig!!

 

 

 

 

 

Stilstudie – Mars månads bild.

Månadens bild…igen! Bilden ovan kallar jag Sisu, min sambo Emmas favorit den här månaden och naturfotokollegan Benny West gillade den skarpt. Ett kraftigt snöfall förevigat med en dubbelexponerad diafilm. Nu när det blir mera ljus och våren stormar in lockar filmfotograferingen. Att fota med diafilmen har en känsla som inte det moderna kommer upp i, hur mycket man än skulle vilja att det är så. När det gäller fåglar och djur är den moderna tekniken en fördel, man får bara ge avkall på en del känsla…Lämnade in en rulle idag men framkallningsservicen har blivit sämre, nuförtiden tar det en vecka innan jag har den åter.

Berguvar har jag lagt en del tid på den här månaden. Fick ett tiotal bilder som jag är nöjd med. Den här kunde vara Marsmånadsbild…Mars månads uvbild är den nog.

Eller bilden: Och var är uven nu? Att få en uv i den här bilden var målet men dom höll sig lite till vänster utanför bild. Gillar bilden likhur!

Sen blev det fart i ett projekt som har hängt i luften hela vintern! Den här vintern har nu inte varit en dröm direkt men det gäller att försöka anpassa sig. Jag är beroende av gångbar is för att fotografera dom här örnarna. Isen har nog varit tillräckligt bra en tid men då infann sig inte några örnar. När jag såg att örnarna höll sig i trakten allt oftare blev det att övernatta i gömslet vid åteln. Det blev ett långt pass, nästan femton timmar, natten borträknad. Såg fem olika havsörnindivider som kom och for under dagens lopp, med ett kort uppehåll mitt på dagen, då passade det bra med en  tupplur. Det är inte direkt lätt att sitta och fotografera från ett litet gömsle i många timmar.

I första morgonljuset.

Glidandes över isen mitt på dagen.

 Landar.

Bilderna är färska, bara två dagar gamla. Det tar lite tid för bilder att mogna och jag har många att välja mellan. En dag jag aldrig kommer att glömma!

Att välja månadens bild är inte lätt men det är väl ett bra tecken och mycket lättare blir det då jag utesluter dom opublicerade. Det blev en mycket givande månad igen! 

Marsmånadsbild blev bilden Stilstudie! Åsikter?

HÄR ser du den på hemsidan.

Skogens drömmar – Vingslag / Februarimånads bild.

Hur ofta minns du dina drömmar? Drömmar är något som vi alla försöker minnas och tolka tror jag. Mycket bearbetas när vi sover. Det finns en hel del böcker i ämnet. Drömmar är något som många inte vill tala om och andra berättar inlevelsefullt om sina upplevelser i sömnen. Vissa tycker det är löjligt och andra låter sig fascineras.

Drömmer djur och fåglar? Nää bara människor! Hur kan vi veta det? Efter tio år i min skog har jag lärt känna fåglarna rätt bra. Tro det eller ej men jag har rätt bra kontakt med skogens väktare, gammelkorpen. Vi har länge fascinerats av skogens alla drömmar! Gammelkorpen missar inget som händer i skogen så en bättre samarbetspartner kan jag inte ha. Jag fick i månadsskiftet januari – februari uppdraget att fånga alla drömmar i skogen. Ett ärofyllt uppdrag som jag tror jag är ensam om. Att fånga drömmarna kräver mera av mej än tidigare. Teknikerna för att fånga drömmarna kommer att variera en del. Skulle behöva lite specialverktyg för att fånga dom men jag tar vad jag har och drömbilderna skall göras direkt i kameran. Flera arter är med på noterna, trädkryparen lovade att visa var dom sover så det gick ganska bra. Enstöringar som kungsörn och spillkråkan har inte gått att nå ännu. Det kommer att ta tid det här projektet, kanske år men målet är en utställning. Arbetsnamnet är skogens drömmar. Jag publicerar några smakprov vart efter men bara en del. Osett material till utställningen tycker jag är viktigt. Är projektet en saga eller verklighet? Du bestämmer!

TITEDRÖM. Dubbelexponering.

TRÄDKRYPARENS DRÖM. Mörkerexponering 4 sek.

 

Den här månaden har varit mycket givande och varierande material kom till. Rådjursbildena gläds jag mycket åt. Jag har sökt efter välbesökta rådjursmarker i flera år. Naturfotografen Johnny Södergård känner klövmarkerna bra så jag har mycket att tacka honom för. Ta en titt på hans hemsida under länkar.

BLÅ VANDRARE. På gränsen till vad som är möjligt. 1/5del sekund, panorering och bockens huvud blev skarpt!

Februari månads bild kom till den 27.2. Ung havsörn som flyger tätt över isen i dimma. Få detaljer, tänk vad viktig stenen kunde vara i den här bilden, mer behövs inte. Mina naturfotokollegors ord om bilden och min egna mage talar för den här. Inget lätt val men den vägde över med en hårsmån.

VINGSLAG. 640 del sek. Jag gillar rymden i bilden och frihetskänslan. Miljö är viktigt i mina fågelbilder och den här hör till mina minimalistiska favoriter. Min bästa örnbild någonsin?

 Här hittar du den på hemsidan, det skall bli ett nöje att laga en 30*45 förstoring av den här, eller större?

Nyskapande Naturfotografi / Månadens bild – Kosväng.

Du måste ta med hela fågeln fick jag höra när jag placerade en grönsiska med endast huvudet tittades fram i vänstra hörnet. Den bilden har blivit mycket omtalad och omtyckt av både amatörfotografer som proffesionella. Bilden är tagen 2003. Några har trott att det är en bild som är gjord i datorn men jag behöver ingen dator för att flytta bildutsnittet dit jag vill och dessutom är det en diabild.

Hur ska en bra fågelbild se ut?

Man delar upp bilden med två horisontella och två vertikala linjer. Där linjerna korsas ligger dom så kallade gyllene snitten. Det finns till och med ett sådant rutmönster i många kameror. Det är bara att aktivera dom gyllene linjerna via menyerna så vet man hur en bild skall komponeras. Sen är det bara att följa mönstren och fota. Så blir det väl bäst!?

Det finns alltför många regler inom naturfotografin som man anses bör följa. Jag skapar mina bilder för min egen skull så det styr inte mej.

Måste fågeln i bilden nedanför synnas mera? Bilden heter Anonym… Två meter mellan vingspetsarna…

Det viktigaste målet för det här året är att utveckla min fotografering och då främst min fågelfotografering. Det finns naturfotografer som jobbar aktivt på att hitta nya bildlösningar, nya grepp. Största målet är att föra naturfotografin framåt. Det står ganska stilla inom den här genren och regelboken är den största boven. Jag tänker aldrig på någon regelbok när jag skapar mina bilder. Jag gör vad jag gör beroende på förutsättningarna. Jag tänker bild, jag kan inte hjälpa det

Den mångåriga naturfotografen Terje Hellesö är känd i hela världen för sin nyskapande naturfotografi. Du har väl inte missat honom? Titta under länkar på hemsidan. Om du är intresserad av bild så är det en upplevelse att se hans hemsida och böcker. Ta tid på dej, det finns mycket att se…Och missa inte artiklarna. Han är inte helt ensam inom nyskapandet. Pål Hermansen skrev i senaste numret av tidskriften FOTO om naturfotografin på ett slående och mycket beskrivande sätt. Jag har läst artikeln tre gånger nu. Gå till närmaste bibliotek om du inte vill köpa tidningen och sök efter Din bästa bild kan vara den du tar imorgon. Det finns flera fotografer som går sina egna vägar, dom här två är dom synligaste för mej.

Kosväng! Man kan väl ana en kofigur och sväng är det absolut i bilden. Att fånga den här bilden var inte det lättaste jag gjort. Jag hann inte helt med i svängarna. Manuell skärpeinställning och fart på! Det går undan! Jag fick beskära bilden till kvadratisk. Inget bort upptills eller nertills. Helst ville jag se att huvudet på korpen nertills stack upp i nedre kanten av bild.

Bilden är fotograferad vid åtel.

På hemsidan : Kosväng

2.2 Bilden Kosväng och bilden Form blev valda till månadens bilder i kategorierna Nyskapande Naturfotografi och Flora. Här ser du dem. Naturfotoforum.se