Drillsnäppa.
Man hinner knappt med…Plötsligt var det 31 Mars 2009 och dags för det månatliga inlägget i bloggen. Det har varit en händelserik månad igen. Förbered dig på ett långt inlägg.
Jag har haft min första bildvisning hos fotoklubben Knäppisarna och ställt ut 23 örnbilder för en dag på årliga älgsoppsdagen i Yttermark. Största delen av månaden har jag ägnat åt berguvarna och så blev det lite nya örnbilder.
Jag hann knappt börja min bildvisning…Jag visade några presentations bilder och berättade hur allt började så säger en i publiken att jag tycker bilderna påminner om Heikki Willamos, vilka är dina inspirationskällor? Det är en återkommande fråga överallt och alltid lika intressant. Jag hade inte hunnit komma fram till mina duvhökbilder…
Först nämnde jag Terje Hellesö men visst tycker jag om Willamos bilder. Bildstilen känns nära min egna. Stämning före närbild och åtminstone i Willamos bilder finns det en hel del mystik. Förstärkt med hans starka texter. Men jag har inte sett så hemskt mycket av Heikkis arbete. Han har ingen hemsida vad jag kan se och så sitter han ju inte och tjitt-tjattar på fotoforum som vi amatörer ofta gör. Hellesö har en helt egen stil och han är också en bra fotolärare. Jag följer med i hans flitiga bloggande. Han är en mycket mångsidig fotograf. Man ser genast när det är en Terje bild.
Vad betyder det för dig när du säger att du inspireras av någon? Känner du igen dig i bildspråket? Bejakar det din egna syn på tillvaron? Eller vill du bara ta samma framgångsrika bilder för att inspiratören nått ända fram? Du tycker troligen bara så mycket om bilderna att du vill göra samma sak. Det är inget ovanligt inom vare sig bild eller musik. Många band och musiker börjar med att spela covers. En del gör det hela karriären ( inget fel i det ) och en del börjar skriva sina egna låtar. Dom har inspirerats men gör något eget av det. Lyckas det bra så låter det inte alls som idolens musik, man skapade ett eget sound. Man satte sin egna prägel på musiken. Det krävs nog många års fotograferande för att man ska kunna utkristallisera fotografens stil. Det krävs hundratals bilder där det egna engagemanget lyser igenom.
Bilden drillsnäppa överst i inlägget är en riktigt typisk Hellesö cover ( men inte i närheten så bra ) Du ser likheten om du tittar in på hans hemsida och tittar på bakgrundsbilderna. Iden är hans egna vad jag kan förstå . Det görs en del såna här covers bland naturfotografer. Alla som är lite insatta i naturfotomiljön tänker genast Terje Hellesö när man ser just den här bildlösningen. Man lyfter fram den egentliga bildskaparen, mer än så kan det aldrig bli. Bilden har aldrig känts något speciellt för mig, just för att det är en cover.
Hur skulle Hellesö reagera om jag i smyg satsade hårt på iden med bakgrunder för att sen plötsligt ge ut en bok där det framställs som eget? Ett mera effektivt sätt att skapa en flopp och radera sig själv från naturfotomiljön kan väl knappast finnas. Världen är idag väldigt liten tack vare internet. Det har hänt att besökare på hemsidan säger att jag brukar gå in på den där och den där hemsidan för att se likheterna. Då är det upplyftande att få höra att jag känner nog igen dina bilder fast jag inte skulle veta vem som har tagit dem. Det där är nog en sanning med modifikation. Med säkerhet så gäller det inte alla mina bilder på samma sätt som med Hellesös.
Som nybörjare är det mera accepterat att han / hon gör covers, så länge som inspirationskällan lyfts fram tydligt. Mera erfarna fotografer som har lagt ner hela sin själ i bilderna och jobbat hårt och målmedvetet i många år vill knappast se att slitet med den egna stilen kopieras över en natt. Men verkligheten är ju ändå inte så enkel som den där korta meningen. Jag har läst om ett fall där en fotograf har fått sin ide stulen via internet. Plötsligt var iden publicerad i bokform…Bakgrunden till uttalandet vet jag inget om men det var en känd fotografs arbete. Därför lägger han inte ut sina nya ideer och nya bilder på nätet längre. Det finns fotografer som inte gör annat än surfar efter just nya ideer skrev yrkesfotografen. Det ligger väl något i det han säger.
Nybörjarens stora dilemma är just att finna sin egna stig. Man suger i sig ideer med stor iver från alla håll. Man testar det där och det där för att känna efter hur bilden egentligen känns. Man lär sig och jobbar man enträget och inte låter sig påverkas för mycket av trender så finner man till sist sin egna stig. Det är då som det egentliga jobbet börjar…
Heikki Willamos bok Hökskogen äger jag tyvärr inte och den går inte att få tag på längre men det var en inspirationskälla som lånades från biblioteket flertalet gånger. Plötsligt bosatte sig duvhöken några stenkast från min skogsbarack. Givetvis skulle jag försöka fotografera duvhökarna. Tycker jag gjorde det med viss framgång och det blev en av mina mest upplevelserika somrar. I hökskogen heter serien. Nu satt jag ju inte med Willamos bok i gömslet och tittade på bilderna och försökte mig på samma sak men likheterna finns där. Minns när jag la ut en bild på fotosidan.se. Det var en av dom första kontakterna jag fick med Hellesö. Du flåsar Willamo i nacken, punkt. Kanske var det några ord till men budskapet gick hem…Man kan ju inte förbruka en art men namnet i hökskogen och bildstilen var väl skrämmande lika. Surt tyckte jag men slumpen gjorde att jag överhuvudtaget fotade duvhökarna. Titlar ska man också tänka på ifall det har getts ut böcker i ämnet.
Den här månaden har jag införskaffat två böcker. Heikki Willamos och Leo Vuorinens Huukajavuorella. Då står man där igen…:) Berguvarna är mera aktuella för mig än någonsin och där ligger boken på bordet…En alldeles fantastisk bok. Tyvärr är texten på finska så jag kan inte fullt ut ta in helhetsupplevelsen som brukar finnas i Willamos böcker. Kanske kommer det en svensk upplaga eftersom boken ser ut att bli en succe? Bildstilen sitter som hand i handske och det är inget jag kan göra något åt…Jag tänker ju inte ge ut en bok om berguvar så det kvittar väl egentligen. Köp boken även om du inte kan perfekt finska. Det är verkligen ingen kostnad.
Den andra boken jag köpt är Konsten att ta vinnande bilder! Ahaa en bok om hur man vinner tävlingar? Nej men titeln är säljande i sig skulle jag tro. Läs förordet låna mig dina ögon. Den här boken är alldeles fantastisk! Jag har skrivit en del om bildtankar, det känns futtigt i jämnförelse. Den här boken är mycket underhållande och lättsamt pedagogisk. Man får inga mallar att följa. Boken får dig att bättre förstå varför du gillar vissa bilder och varför du ratar andra m.m.m.m. Boken får dig att tänka utgående från ditt egna sätt att se och ta bilder. Boken har recenserats. Du kan ta del av dem via Segeholms blogg. Missa inte den här boken! Du måste inte vara en inbiten fotograf och bildtänkare för att äga den. Du kan lika gärna höra till gruppen som ser på mycket bilder och är genuint intresserad av innehållet. Boken är en blivande klassiker har det sagts och det är nog ingen överdrift. Vi satsar mycket pengar på fotoutrustning. Nu får du för nästan ingen kostnad alls tänka mera på resultatet, innehållet! Det här är en bok som ger stadga till mina egna tankar. Bättre konstruktiv kritik än så här kan man inte få… Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller har fotat i 70 år, boken är för alla. En inspirations handbok för dig som vill utvecklas som fotograf.
Jag har fyllt på med lite länkar här till höger. Det kunde vara betydligt mera. Lägger till flera då jag känner jag har tid över. Under inspiration i bild och text finner du en fotograf som inte för så mycket väsen kring sig men han har riktigt bra bilder och missa inte Jörgen Schöns reflektioner!
Långt? Nå nu ska jag fylla på med lite bilder från den här månaden och en örnbild från November.
X
Jag tycker själv att den här är en av mina bästa örnbilder. Jag tycker att det är bra med en gnutta anonymitet. Höstutställningen med örnarna jag ombads ha har flyttats fram. Det blir att ställa ut dem nån gång i framtiden istället, när och var håller jag öppet. Klart är att det blir en större utställning och bättre. Det är bra att det skjuts på framtiden. Jag tittade igenom mina örnbilder lite grann. Den här tänkte jag spara till en bokpärm, nå kanske ändå inte…Det har gjorts så mycket böcker om örnar att man tycker det borde räcka. Isåfall ( drömmer lite här nu ) så skulle det kunna vara en bok där bilderna är av en annan typ. Lätt? Nej, men det är väl inte särskilt intressant med snarlika bilder på örnar i all evighet. Igår fick jag hem den här från labbet, riktigt nöjd blev jag.
Jag har fått en del nya örnbilder den här månaden. Tittade igenom resultatet och blev jag lite uppgiven faktiskt. Samma bilder som tidigare men med små skillnader. Antingen slutar jag helt fotografera örnar eller så försöker jag utveckla bilderna. Jag tar det senare med betoning på att försöka. Upprepning kommer säkert att ske men försöker jag inte går det ju inte framåt heller.
Den här bilden har väckt uppmärksamhet både i Finland och i Sverige. Dom flesta lägger en stor tumme upp och vissa blir till och med arga! Man kan ju undra varför någon måste uttrycka ilska när man ser på bild. Han har ju inte sett mina 150? bilder på örnar. Efteråt skulle han nog förstå att jag vill variera mig. Olika smak accepterar jag alltid!
Här fick jag till en bild som jag är riktigt nöjd med. En av mina favoriter. Det fanns möjlighet att göra ytterligare en fryst örnpinne i luften…
Det här uvparet var spårlöst försvunna en hel månad. En skogsavverkning i närheten är väl den troligaste orsaken. Mörk bild men dom är ju aktiva just då. Gillar bilden när uven seglar i skymningen. Men bilden kommer väl inte så bra fram här, vad tycker du om den? Delite? 
Den här bildtypen fås om du vistas där några kvällar. Det har väl gått lite inflation i arkivet. Jag har närmare tio bilder som liknar den här men på andra kvistar. Favoritkvistarna är nog intäckta. Bilden känns bättre och bättre för varje dag. Då man är nära uvarna alla kvällar blir man väl lite avtrubbad inför bilderna.
Det är ytterst sällan det ges så här bra möjligheter att fotografera natur från bilen eller från vägar. Den här serien kunde man väl kalla naturen från bilen!! Bekvämt och ingen ansträngning. Det här kunde bli en turist attraktion. Bara att ha med en tubkikare eller kamera. Något för en naturguide att nappa på kanske? Ugglorna är förvånansvärt orädda här. Och genom att sitta i bilen minimerar man eventuella störningar. Ändå föredrar jag nog att anstränga mig lite och tex ligga på en myr, långt bort från civilationen. Det har väl att göra med naturkänslan kring bilderna som är mycket viktigt för mig och alla intryck man tar in före själva fotandet tar överhand. Man kan ju inte se den delen i bilder, men jag tror det kan synas en viss skillnad? Nå lite bekvämlighet skadar väl inte ibland. Mars är ju ändå lite av en semestermånad för mig innan vår ruschen tar vid.
På flykt över reviret. För att såna här bilder överhuvudtaget ska lyckas i mörkret ska man ha lite tur! Det här skulle jag inte ha försökt mig på om jag använt film ( dags lönen bränns snabbt iväg ). Med digikameran blir det ju en del ( till synes omöjliga ) chansningar på flyktbilder…och har man tur så blir det något av det. Väntade på att den skulle flyga över mig. Jag tror faktiskt det här är första gången jag fotat en flygande fågel vertikalt. Här använde jag zoomen 70-200 på kortaste brännvidden.
En uv landar i trädet. Sitter någon minut och tittar bestämt mot den andra ute på hygget. Väntar med fingret på avtryckaren. Plötsligt kommer partnern i full fart mot den utmanande blicken? Dom utför en intressant spelflygning riktigt nära mig, kameran smattrar.
Jag tolkade det här som en spelflygning. En parning var inte långt borta. Det blev den mäktigaste uppvisningen och upplevelsen jag fick med uvarna i vår. Hela åtta bilder finns från det här tillfället. Ändrade den här till svartvitt efteråt.
Aftonstjärnan.
Den här kändes riktigt bra i magen när den kom till och på papper blev den ännu bättre, jag kan väl få vara lite nöjd Det skulle nog sitta bra med en digital projektor så man kunde blåsa upp den riktigt stort. Föreslog en jätteposter men fick avslag, väggarna börjar bli för få Det fick räcka med en 30*45.
Månadens bild var inte svår att hitta. Örnbilderna låg bra till ända tills det sa klick och den här föddes. Uvbilderna med solhimmel känns riktigt bra också. Rymden som finns i månadens bild är nog ändå för svår att motstå.
Mitt projekt har inte fått så mycket tid känns det som. Jag menar att det finns ideer som inte blev av den här månaden. Aftonstjärnan ligger mycket bra till när det hela ska sammanställas. Jag fick även en bild från favoritskogen där en vanligare art visar upp sig från sina bästa sidor. Min mentor Gammelkorpen bara måste få se den innan jag visar den för andra.
Vår ruschen är inte långt borta. Tranor! Jag såg första tranparet igår! Vårens budbärare. Visst, våren… Mera ljus och flyttfåglar och så grönskar ju allt. Men våren är faktiskt inte min absoluta favoritårstid men den är ju alltid lika välkommen. Jag brukar få mina bästa bilder från sensommar fram till våren. Senaste höst till vår var nog min absolut bästa tid någonsin. Men allt är ju inte bilder…Vilken tur vi har fyra tydliga årstider! Jag har kommit en bit i min tranfotografering och jag tänker absolut fortsätta med dem. Ett par tjäderspel mornar ska det väl bli i år och kanske det blir lite örnar ännu? Och det viktigaste, min vision! Skogens drömmar, där mycket kan inkluderas!
Tack för att du tog dig så här långt. Den 30 April återkommer jag!
Här hittar du månadens bilder 2009
