Det stämde ganska bra det jag skrev i förra inlägget. Att ett av tio försök skulle ge bilder på skygga fåglar. Jag tror det är vanligt att man tror det är enklare. Ibland får jag höra att nå nu kom det några bilder! Jag brukar svara att det tar ca fem minuter från att bilden är tagen tills jag har ut den på webben, om jag använder digikameran givetvis. Jag kan fylla webben med hur mycket bilder som helst! Det handlar inte bara om bilder. Själva görandet och det som sker kring en bild är en mycket viktig del och det är den delen som tar och får ta tid. Så här har jag jobbat hela tiden.
Det är mycket mera runt omkring en bild än vad någon kan föreställa sig. Bilden är ett resultat men tankarna, planeringen, upplevelsen, att greppa det fascinerande, atmosfären, att komma nära livet… Det är den verkliga drivkraften!
När är någon en ”riktig” naturfotograf? Vilka är kriterierna? Du ska vara mycket påläst när det gäller artnamnen, gärna på latin! Ahaa en berguv, bubo bubo. Vad händer med synen på bilden då man har sagt att det är en berguv? Hur skulle bilden ses om man aldrig lägger på ”kastrullocket” berguv, bubo bubo?
Nu vill jag absolut inte förringa det stora arbete som är ligger bakom alla dessa av människan… skapade art namn. Det är bra att vi har den här kunskapen. Det hjälper oss att veta vilka miljöer som är känsliga, vilket egentligen alla är…m.m. Det hjälper oss att föra en disskusion om arter. Mycket smidigare än att beskriva hur den ser ut:)
Mitt bästa vitsord från skolan blev i biologi, utan att läsa en enda hemläxa, ja jag skäms inte:) Tommy fick bäst i provet sade den stränga men rättvisa läraren. Tror det va 9+ eller 9 1/2. Det fanns ett intresse hos den vilsna pubertala tonåringen Tommy.
Allt finns väl dokumenterat. Jag borde ha en bra förutsättning att lära mig mycket, riktigt snabbt. Det är bara att låna en massa böcker och läsa på, det är så man blir en bra naturfotograf! Eller? Då vet man vad det där och det där strået heter och vilken mossa det där är. Jag har nog en bra baskunskap men jag vet faktiskt inte vad alla strån i mina bilder heter. Jag har läst lite djupare i arter som jag har fotograferat mycket.
Jag ser inte på omgivningen i namn skapat av människan. Jag har alltid sett bortom allt det här som kallas biologi. Jag ser på naturen med andra ögon, utan locket som artnamnet faktiskt kan bidra till. Om jag lyckas få fram en personlighet hos motivet, ja då tycker jag att jag har lyckats utan att lägga någon värst stor vikt på artnamnet. Bildmässigt finns det, som jag skrivit om då och då också ett så här ska det vara! Så här ska en naturfotograf vara! Det finns lite olika grupperingar inom naturfotografin tycker jag. Många står med ett ben i flera läger och en liten grupp står fast i sin ruta. Vilken grupp är mest högljudd, om hur det ska vara? Det enda rätta? Nå alla har rätt till sin syn och sitt synsätt. Jag tänker inte övertyga någon om att min syn är den ända rätta. Lite intressant att fundera på olika föreställningar är det alltid! Jag kunde skriva flera A4or om det här ämnet och lika mycket om bildtitelns vara eller icke vara.
Dubbelexponering. Det är nånting jag har börjat syssla med allt oftare. Månen och bubo bubo. Att få till det i en och samma bild är en utmaning. Månen var ca två utsnitt till vänster ur bild så då skapade jag en dubbelexponering i kameran. Jag gillar den här tekniken. Man kan skapa bilder som har en del gemensamt med måleriet. Bilden var länge ett alternativ till ”månadens bild”.
Den här bilden togs från det svårare av dom två berguvsreviren jag håller på med. Nu har jag mycket information om det här paret. Och intressant är att jag måste ha varit döv i två år:). Dom har varit här länge! I skogen som syns nertill håller dom till, en mycket vacker gammelskog. Dom är känsliga så jag har inte vågat gå där mer än en gång. Det blir intressant att följa med uvarna på avstånd och klura ut hur jag ska göra för att få en insikt i deras liv utan att störa. Dom lägger ägg i slutet av mars och då gäller det vistelseförbud som kan äventyra häckningen, dom överger äggen snabbt!
Slit och släp. Till sist kom den här åteln igång. Här en havsörn född 2004, ringmärkt på Åland. Den var bara några dagar i trakten enligt vad jag sett vid åteln och genom att se efter örnspår i snön. Jag lyckades få några bilder från gömslet, äntligen kan man väl säga. Här bjuds det på fisk!
Mäktiga fåglar! Visst är det roligt att få örnar på bild efter mycket förarbete men…Jag vet inte. Bilderna kittlar inte mina sinnen så hemskt mycket men mäktiga är dom!
Här kan man tala om en bild som inte funkar på nätet! 
Bilden är fotad vid andra våråteln där fallvilt lockar bla örnar. Har suttit två elva timmars pass hittills. Den här kom till på första försöket. Jag har fört över den här till papper. En meter bred blev den. Väntar nån vecka med beställningen ifall det kommer mera bilder som får komma med på utställning. På tal om utställning så blir det en endags örnutställning den 22 mars på årliga älgsoppdagen i Yttermark. Jag har snickrat ihop fyra två meter breda och höga fristående ställningar. Det ryms totalt ca 20 bilder på vardera sidan. Inget spikande i väggar, det enda som behövs är 40 cm fritt från väggar eller mera om man vill sicksacka ställningarna.
Den här fick bli månadens bild. Jobbigt att välja den här månaden tycker jag, jag vill välja minst tre! Jag har rivit hår angående digikamerans prestanda men nu har jag hittat en bildkontroll och vitbalans i kameran som bäst motsvarar diafilmen ( tror jag igen). För den teknik intresserade kan jag avslöja kelvin 5880 B1 och standard bildkontroll -1 kontrast.
Jag kommer att ha min första bildvisning den 9 Mars hos knäppisarna. Det blir enbart diabilder den här gången.
Gammelkorpens fru lägger ägg nu så han hade inte tid med mej den här månaden. Jag hade ett angeläget ärende men han sa bara kort, jobba på!
Här hittar du Februari månads bild på hemsidan.
februari 28, 2009 kl e m:07 e m
Det där med artnamn är intressant. För visst är det viktigt med artnamn, systematik m.m. Men det är ju bara för vi med artnamnet Homo sapiens sapiens försöker styra och ställa alldeles för mycket i naturen.
Jag var väldigt systematik och artintresserad när jag höll på med reptiler men nu har det svalnat. Jag tycker det är roligt med vetenskapliga namn och lär mig dom gärna men jag tycker inte det är det som är huvudsaken. Jag har ingen aning om vad väldigt många djur i naturen har för vetenskapligt namn och jag vet heller inte många växter. Jag försöker närma mig deras liv ändå, som en accepterad åskådare och inte någon läromästare i systematik.
Din bild på månen och uven är bland det finaste jag sett från dig. Och jag har sett mycket fint från dig. Det är sådan närvaro, personlighet och mystik i bilden att den nästan blir farligt bra.
Du säger att det svåraste uvreviret har en fin gammelskog där dom bor. Jag tänkte på det. Finns det mycket gammelskog i Finland? Jag vet ju bara hur det är i sverige och här tror jag vi har 5 % gammelskog kvar. Det är förfärligt och det försvinner hela tiden mer och mer för det är inte all gammelskog som är skyddad. Det krävs ju skydd nuförtiden. Det är synd och tragiskt. Att folk inte förstår.
Jag fick prata med en korp idag jag med. Jag var vid ett stup på berget och det kom en korp och la sig högst upp i en gran. La sig riktigt till rätta och började prata med mig. Nu förstod jag vad den ville, först i efterhand.
Återigen tack för dina fina texter. De ger mycket funderingar och inspiration… Likaså dina bilder.
Jag vill också önska dig all lycka på din bildvisning och utställningen…
mvh // Johannes
februari 28, 2009 kl e m:24 e m
Intressant läsning som vanligt, kloka ord…
Tja, man kan nog bara veta det själv. En del blir väl en riktig fotograf när de vunnit BBC wildlife eller gett ut nån bok om nån djungel eller arktis och andra blir väl det när de känner sig redo och tycker att de kommit så långt. Visserligen kan man ju studera till naturfotograf vid Axxell men knappast blir man bättre för det…
Alla som fotar natur är väl sist och slutligen en naturfotograf vare sig de är duktiga eller inte, det viktiga är nog att man gillar det man håller på med.
Ses på visningen, kommer att bli inressant!
februari 28, 2009 kl e m:13 e m
Kom på lite mer ang. naturfotografen.
Har ju skickat en del till internationella ”tävlingar” eller rättare sagt utställningar, och kom snabbt underfun med vad som anses vara ”naturfotografi”. De bilder som jag personligen tycker är bäst så ratas i dessa tävlingar, en bra bild är en steril och opersonlig bild som visar nåt enbart dokumentärt, tex en trast som matar sina ungar eller en ren artbild.
Men visst är det kul och intressant att delta i alla fall, torde få svar från en brittisk i dagarna.
mars 1, 2009 kl f m:48 f m
Hej Johannes!
Som du märkt är jag väldigt intresserad av såna här frågor som rör normer. Traditioner tycker jag oftast är bra men normer ställer jag mej väldigt skeptisk till, det är ju bara att åka till europa så finner man nya normer som anses vara nyckeln till hur man ska göra saker och ting, vem ska man lyssna på?
För personer med egen vilja är det inte så svårt att finna vem som bestämmer hur man ska göra / vara.
Nej det finns inte mycket gammelskog i Finland kvar, kan stämma med 5% här också. Jag kallar 70-100årig skog för gammelskog, en skog som innehåller dom flesta trädslagen och just inte alls gallrad. Det är bara en spillra kvar där uvarna håller till, det är kalhygge och plantering bredvid och på bilden…Uvarna häckar rätt ofta på kalhyggen under bla rotvältor.
Jo uvbilden med månen gillar jag men på någå vis så är det som du säger farligt bra, nästan för perfekt och jag var nog inte riktigt mogen för en dubbelexponering som månadens?? Intressant så här ska det vara det åxå…:)
Fredrik! Jag vet vilket förhållningssätt du har till bild, vi är rätt lika skulle jag påstå.
Det här med tävlingar är ganska rent ut sagt löjligt och speciellt vikten det läggs på det…Det finns många erkända och produktiva fotografer som aldrig har deltagit i en tävling, ändå räknas dom till dom bästa! Säger inte det en hel del. Visst är det roligt att få med bilder i salonger eller tävlingar men åtm jag blev inte bättre fotograf för det
I salonger kommer det bra fram vilka normer som gäller i det landet. Jag riktigt ser en amerikansk salong framför ögonen…Som du säger ska det inte vara så mycket eget eller så kraftigt manipulerat, inget mitt emellan. Inte så insatt i det här med salonger men lite har jag sett och jag påstår inte att det är enbart dåliga bilder, skickliga fotografer finns det i mängder.
Vinner man en tävling så är man plötsligt väldigt bra, eller mycket bättre än före! Först på 100m sprint är rätt klart då man har uteslutit doping men hur är det med bild?
Jepp ses på bildvisningen, ska plocka lite bilder nu.
mars 2, 2009 kl e m:23 e m
Hej Tommy! Det är alltid lika trevligt att läsa dina krönikor. Jag känner igen mig i många av dina tankegångar – när är man en riktig naturfotograf? – hur ser sinnebilden ut om man nu ska definera en arketypisk naturfotograf?. Om jag ska kosta på sig att vara lite ocensurerat spontan (och lite fördomsfull)……så fort man med själ och hjärta tar sig an fotografiska motiv som härstammar från det som vi i dagligt tal kallar naturen, så kan man kalla sig en genuin naturfotograf. Jag tycker inte det är svårare än så – jag kan bli lite utmattad av diskussioner rörande en naturfotografs vedertagna status i skrået. Det blir lätt för mycket revirpinkeri och unket status och karriärtänk, och för lite fokus på kärnverksamheten – den naturfotografiska missionen. Och det där med fototävlingar är ett kapitel som jag inte tar så speciellt seriöst på och likaså frågeställningen om vem som är den bästa naturfotografen (hur man nu ska kunna mäta det)…?
Man gör nog dom bästa bilderna när man låter den inre rösten göra sig hörd. Dom bilderna som speglar det känsloläge och den omsorg som man har för sina motiv – blir otvivelaktigt dom bästa. Visst det kan vara trevligt att kunna artnamnen men dom i sig själv styr ju inte bildens eller fotografens kvalitéer – eller jag har kanske fel?
Om jag ser till mig själv så ser jag mest upp till dom som osjälviskt utför det många gånger tidsödande fotografiska fotarbetet, likt det som du visar prov på här! Där det finns ett odiskutabelt engagemang för motiven och man uttrycker en sann glädje att förmedla det för andra!
Jag är imponerad av hur mycket du hinner med – om jag nu ska jämföra med mig själv, inte många knop här i februari inte…knappt ens styrfart:-)
Fantastiska fågelbilder måste jag säga, örnar är majestätiska fåglar jag själv gärna skulle vilja uppleva på lite närmare håll. Såg faktiskt Tofsvipor idag för första gången i år….dock utan kamera i hand. Då den fick en något övermäktig kallsup i lördags:-( men det är en helt annan historia som jag för tillfället enträget försöker att förtränga;-) En ledtråd kan vara att min fru just nu kallar mig för ”farbror Melker”…!
Må gott där ute och lycka till med din bildvisning!
Mvh, Jörgen
mars 2, 2009 kl e m:11 e m
Tack för dina som vanligt genomtänkta och välskrivna rader Jörgen. Inlägget är menat att öppna för en diskussion. Kan tillägga att inlägget har sitt ursprung ur egna erfarenheter, men det kanske man förstår.
Ur en mindre ”tolerant” naturfotograf som gärna lägger människor i fack och där det egna facket är det enda som är sant och riktigt. Har för länge sen hoppat vidare från den rutan men ibland känns det viktigt att skriva av sig lite.
Du slog hammaren mitt på spiken Jörgen! Tack så mycket för ditt inlägg igen! Om en resa till Finland inte känns för långt bort så är du mycket välkommen hit för att fota örnar nu i mars.
mars 7, 2009 kl e m:33 e m
Riktigt tjusiga bilder, speciellt den med månen.