Orsak och verkan / December månads bild – Granskog.

Bilden är fotad i November.

December blev som den oftast blir. Inte så mycket fotografering som dom andra elva månaderna. Mycket annat att pyssla med och så blir det att ta det lite lugnare  i den här  ljusfattiga månaden. Det känns alltid lite ovanligt att inte vara på gång till hundra procent.

Jag har jobbat med foto hela tiden ändå. Jag har försökt ordna upp mitt dia arkiv lite. Jag har inte bästa tänkbara ordningssinne. Det är intressant att gå igenom sina bilder. Det blir ju en hel del bilder som bara läggs i lådan för att mogna och den där skannar jag in sen osv.

På tal om att skanna in diabilder så har jag gett mej tid att studera olika tekniker. När jag började skanna på min mammas okalibrerbara skärm visste jag nog inte hur svårt det faktiskt är. Man måste kunna en hel del om färghantering och ha rätt belysning i rummet och viktigaste av allt en bra kalibrerbar skärm. Det tar flera år att bli en hyfsad eller bra skannare fick jag höra och det vet  jag idag.

Det är faktiskt så att man måste kunna mycket mera om bildbearbetning när man fotar med dia än med en digital kamera. Allt ska ju sluta som digitalt någon gång numera. Jag har en mycket bra skanner i proffsklass och ett dyrt skanprogram som blev ännu dyrare här i dagarna då jag uppgraderade till Silverfast Ai Studio. Många av mina bilder är svårskannade. Mycket kontrast i ljus och färger. Att suga ut detaljer ur mörka dior kräver en kompetent operatör och den bästa utrustningen.

Med Nikon skannern följde ett program med som jag aldrig installerat! Månadens bild Granskog ( som du hittar sist i inlägget ) var just en sån bild som krävde allt som fanns att tillgå. Men mitt dyra progam klarade inte av bilden! Måste ju installera mitt Nikon program nu då för att se om det gick bättre där. Som en dans! Nu har jag lösningen för mina svåra bilder. Skönt! För dom mera normala bilderna och bästa färgåtergivning tar jag till mitt dyra fina Silverfast!

Varför lägga ner så här mycket tid och pengar på utrustning för att hantera en stenåldersteknik – DIA -? Egenskaperna. Det är det korta svaret. Känslan som egenskaperna har.  Hanteringen. Tänket. Som julafton varje gång rullen kommer tillbaks. Atmosfären.

Bilden ur en digital kamera är ju så skarp och bra och perfekt! Tänk att det slumpvist utspridda kornet i flera lager kan ha så överlägsen känsla! Det är ett känsligt ämne jag skriver om. Man kan bli stämplad som bakåtsträvare och vete vad. Jag kan uppskatta en digital bild. Jag brukar skämtsamt säga att den är bäst när det är så kolsvart att det inte syns något Men ärligt sagt så är det nog en förträfflig teknik men med en annan karaktär på bilden, gilla det eller inte, alltid eller för vissa motiv.

Nikon har nyligen gett ut ett  program där man ska efterlika kornet från film så att den digitala bilden ser analog ut. Jo det är sant! Det finns tydligen efterfrågan. Nik Silver Efex Pro.

Ett liknande program för färgbilden skulle kanske vara något? Det är nog omöjligt tror jag men då kanske jag skulle gå över helt till att fota med digitalkameran. Men är det faktiskt så viktigt med dom här filmegenskaperna? Det handlar alltid om bild så egentligen är svaret nej men hur en bild ser ut har ju faktiskt en stor betydelse. Ser du ingen skillnad? Det gör nog alla. Lite intressant är att många tycker mina bilder fotade med film är bättre, fast dom inte alls fotar själv! Vad är det som gör att dom tycker så? Har jag agerat annorlunda? Eller är bilden behagligare? Det kan väl inte vara så att man går vidare och längre in i bilden då man inte stoppas av en klar och skarp tydlig yta? Jag har inte svaret.

Människan fungerar ju som så att allt ska vara perfekt.  Skönhetsoperationer är inte ovanliga. Inte heller genmanipulerad mat. För alltid ung krämer osv osv.  Egentligen tycker vi illa om det men dom som styr har haft stor makt. Billigt och bra…Finns det?

Filmförsäljningen har ökat!  På några forum har diskussionen urartat med regelrätta örfilar men här kan du se ett kort sakligt inlägg på Kamera & Bild.

Vintersagan 3.

När det gäller att fånga ljuset så tycker jag filmen är överlägsen. Inte alltid naturliga färger men det hör liksom till konsten. Atmosfären är naturligare än med min digitalkamera. Den här är en av dom bilder jag grävde fram ur gömmorna och skannade in. Bilden är fotad i Januari.

Det om det. Hoppas ingen tog illa upp för att jag gillar den äldre tekniken. Och jag kan hålla med…I tryck har en bild ur en digital kamera ett försprång för att den är så enkelt uppbyggd.

Nu till mina digitala bilder. Jag har fått in en önskan om att jag ska ha en utställning med mina örnbilder. Jag har lagat två bilder som ligger och väntar på leverans till labbet. Många har jag att laga. Det tar ju lite tid att laga bilden färdig för papper. Jag skulle gärna bara skicka bilden och så är det automatiskt bra och klart. Det funkar inte alltid så bra har jag erfarit. Nå jag har ju ingen brådska då jag tror det blir först nästa höst.

Vilka ska jag ha med då? Kräsen som vanligt.Visar några här i bloggen men jag tror nog utställningen och betraktaren  behöver en del osedda bilder när det väl blir av.

Vass…

Vad ska en sån här bild heta? Den är färsk, bara några dagar gammal. Ett porträtt på sätt och vis med ett beteende. Äter den vass eller? Den kunde väl vara med?

Namnlös.

Den här kommer troligen inte med. Den håller inte riktigt tycker jag, eller? Fotad för nån dag sedan.

Snöfall.

Den här ligger bra till. Fotad i slutet av november. 80 del sek och huvudet blev riktigt skarpt och jag fick behålla snöfallet som ( förvånansvärt ) långa streck.

E sir ju ut ti ga ti siti ten.

På helt vanlig forn nordiska  Närpesiska. Jag beklagade mig över några småsaker som bakgrunden i naturfotoforum.se men det fick jag ”äta” upp:) Vi får se om den kommer med. Det är inte självklart. Bilden kom till för inte så många dagar sen.

Namnlös.

Breda vingar har dom jo. Här en ung havsörn som kommer in för landning. Kommer troligen inte med. Kom till samma dag som bilden ovan.

Oj vad bilden tappade i skärpa när jag minskade ner den ser jag nu men den här kan du troligen se live framöver. Fotad i November.

Namnlös.

Vad tror du? Jag gillar den men vi får väl se. Fint ljus tycker jag och så piskas den ju med snöslask.

Att göra en utställning är på sätt och vis en punkt för ämnet. Jag kan bra tänka mig att fota örnar i 10 år till och först då göra en utställning. Men man kan ju alltid göra en större och bättre senare, eller så är det här faktiskt en punkt. Då man inte kan göra det bättre ska man gå vidare. Frågan är när det bästa är gjort? Tja inte är det ännu åtminstone.

I Titeskogen.

Den här bilden gör sig inte så bra på nätet men jag gillar den skarpt på The Vita Duken

Ett försök att fånga talltitans  jag  i skogen. En bild som antingen går direkt hem eller så aldrig. En bild för dom som vill engageras lite mera. Till mitt drömprojekt på duk och papper är den självklar!

Granskog.

Månadens bild blev Granskog. Varför? Bilden slutar aldrig växa för mig. En bild där skogens själ är inbakad. Resten är för dig. Från den här dagen fick jag fyra bilder som stack ut.

Jag har flera gånger under det här året varit i tanken att jag gör på annat vis nästa år. Ibland har jag tänkt att jag helt slutar publicera bilder på nätet för att helt focusera på långsiktig bildvisning och ibland har jag tänkt att jag bara lägger upp EN bild sista dagen i månaden för att sidan inte ska bli helt utdöd – att det inte händer något – Men jag har fått så mycket tillbaka för mitt flitiga publicerande att jag till slut beslöt att fortsätta som förr.

Sen vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År!

Här hittar du årets sista månadens bild Granskog.