Upplevelsen och bild – Oktober månads bild / Skogens hemlighet – själen -

Det var inte meningen, egentligen.

Det har varit en tradition att mata och fota örnar från hösten och över vintern. Iår tänkte jag hoppa över. Beslöt att avsluta en matningsplats jag haft i flera år. Allt för mycket slit och släp med mat och långa dagar i gömslet. För vad? Några få bilder per säsong.

Det som har drivit mig är den fantastiska upplevelsen. Stora mäktiga örnar! Minns då jag fick den första örnbilden. En kungsörn som sitter mitt på åteln, häftigt! Mäktigt! Bilden? Tjaa inte är den något mästerverk. Skarp är den! Den får mej att minnas då jag satt där och frös, var det 2000?

Mycket har förändrats sedan dom första stapplande stegen 1998. Upplevelsen var den stora drivkraften i många år och är det fortfarande men inte på samma vis, jag vill ju berätta något också…Nu mera får jag inte så stora ögon när jag ser en örn i sökaren. Eller en duvhök eller större hackspett eller talltita. Jag ser på allt med andra ögon i dag, och tur är väl det. Alla faser har sin charm. Jag har fått höra att jag har lagt ribban högt. Det är omöjligt för mej att svara på men jag har alltid strävat framåt och jag är och kommer nog alltid att vara en nyfiken människa som inte ser någon ände på möjligheterna.

I en god bild ska jag uppleva nya saker varje gång. Bilden får inte bli för färdigtolkad, inte för direkt. Bilder som varje betraktare kan fylla med sina egna erfarenheter och kanske livssyn håller i all evighet. Nästa år ser man kanske på bilden från ett annat perspektiv.

Fotoklubben knäppisarna hade bjudit in en av sveriges främsta naturfotografer Anders Geidemark till korsholm.

Det här var en mycket lyckad tillställning! Han bjöd på fantastiska bildspel och en mini workshop. Min sambo och jag var överväldigade. Hon började genast att måla bakgrunder till sina bildvävar när vi kom hem och jag sökte upp Geidemarks kontaktuppgifter på nätet. Som många andra professionella fotografer har han ingen riktig hemsida. Eller är det många? Nå likhur så är det oftast så att dom inte publicerar alla sina bilder på nätet. Först ska bilder ha använts i någon bok eller på annat sätt. Varför? Det tycker jag är ganska klart så det ids jag inte reda ut destu mera.

Jag köpte hans båda böcker. Stigen ur hav – slöjad av vingar. En bok som handlar om Island och evolutionen. En intressant bok med varierande bilder och mycket genomtänkt symbolik.

Den andra boken Allen – Bilder av Ljus och Mörk Ensamhet. Det är en mycket personlig bok som det är svårt att sätta dom rätta orden till. Jag kan kort säga att den handlar om missunsamhet och kränkningarnas kränkning. Det som Geidemark har utsatts för är mycket vanligt i konkurrens samhället. Hoten skall undanröjas för egen ”vinnings” skull. En mycket bra bok. Den är så stark att man berörs mycket djupt, ingen kan värja sig! Tidlöst. Symboliken och texten är i absolut världsklass. Han berättar om belackarna, hur kände dom sig när boken låg i deras händer?

Havsörn.

Upplevelsen…

I år fann jag ett nytt ställe som verkade intressant. Mindre bilande, men samma slit med åteln, minst! Testar lite på skoj här tänkte jag. Allt var lite oseriöst. Vad hände? Hörde att det setts örn vid åteln så det blev ju att gå dit tidigt en morgon då. Fyra havsörnar första dagen och dagen efter sex stycken på samma gång! Det är sällan jag fått vara med om liknande och det blev en hel del lyckade bilder. Jag fick väl nog mina bästa örnbilder dom här dagarna. Min absolut bästa i mitt tycke är en bild från skärgården våren 2007, utan åtel. Klicka här.

Fight.

Upplevelsen…

Störtdyk.

Satt länge och väntade på att den skulle dyka ner. 1/30 del sek. borde räcka för att få fartkänslan och med lite tur så blir huvudet skarpt. I förra bloggen skrev jag om min okunskap när det gäller autofocus och inte minst den följande autofocusen. Kan bara säga att det är historia nu! Här hängde både jag och autofocuseringen med bra, blev ju lite imponerad att det funkade så bra! Med digikameran så är man ju modigare också, bara att bränna på! 8 bilder per sekund, alltid någon träffar ju Två bilder från det här tillfället blev bra. Upplevelsen…och bild.

Gammelörnen.

Den skygga gammelörnen har jag aldrig fått någon riktigt bra bild på. Satt och väntade på att den skulle flyga iväg. Såg att den troligen flyger mot mig eller snett förbi. Oftast flög dom bortåt. Manuell exponering, Iso 500, 420mm, 800del /sek och med den följande autofocusen. Tyvärr fick jag lite imma på frontlinsen fem minuter före den här togs. Det var egentligen till bildens fördel, ljuset var så hårt. Det blev att öka kontrasten i efterhand för att minimera imman och beskära bilden en liten aning. Mycket trevligt att lyckas med bilden men varför känner jag inte starkt för den? Förr skulle jag nog ”skryta” i månader, med glimten i ögat förstås! Upplevelsen…

Landar.

Visst är dom mäktiga örnarna! Säkert blir det mera örnbilder i framtiden men det ger inte lika mycket som mitt drömprojekt i skogen.

Skogens hemlighet -själen-

Bild.

Vi var långt in i skogen, långt borta från den trygga stigen. Vi hade känt av dess närvaro men vi hade inte kunnat greppa det. Och så plötsligt. Där! Där bakom krönet! Vi såg var själen vilar. Andningen går sakta, luften står stilla. Gå först du! Han bländas. Jag vågar inte närma mig, drar mig sakta bakåt och tar en bild av skogens hemlighet, själen.

Här hittar du månadens bild på hemsidan. Ha en fortsatt skön höst!