Jag är en naturmänniska / Augusti månads bild – Kärrsångaren.

Självporträtt från skogskåken 2003.

Tittar du mycket på Tv?

Från hösten 2006 har jag igen en Tv i huset. Min sambo Emma tog den med sig hit. Före det var jag utan Tv i fem år. Idag ser jag väl på lite väder om det råkar komma när jag går förbi. Ibland blir det något avsnitt i någon serie. På en normal månad blir det väl en  timmes tittande.

Samma serier går hela tiden. Ibland bör man väl vara social och ta en lugn kväll framför dumburken. Det tar inte många minuter…men det där har jag ju sett, ganska bortkastad tid tycker jag. Den sociala samvaron gör att jag sitter kvar.

För en tid sedan ringde fotokompisen Johnny och berättar att Terje Hellesö ska vara i Tv och berätta om sitt projekt Året. Det var väl i Sveriges TV4 det skulle visas. Jag vet inte om vi har den kanalen sa jag. Bläddrar igenom dom, jo vi har den! Han skrattar, då tittar du nog inte mycket på Tv. Nä det gör jag inte, jag vet inte ens vilka kanaler vi har. Sen berättar Emma att den kanalen har vi ju inte, det är en testsändning! Nå jag satt engagerad en stund, blev det femton minuter?

Det kommer massvis med program! Missar jag något? Säkert, men det kommer så mycket som inte förmår engagera mig att jag helt skippat Tv:n. Jag brukar skämtsamt säga att jag gör mina egna filmer. Massvis med tid läggs på Tv tittandet, flera timmar per dag har jag läst.

Jag skulle aldrig skaffa någon dator och inte heller någon digitalkamera. Januari 2006 och plötsligt har jag dator. Plötsligt egen hemsida. Digikamera sedan våren 2007.

Nu har datorn blivit som min Tv. Här får jag välja vad jag tittar på, när som helst! Men nyhetens behag har lagt sig. Det blir att se på naturbilder till 99%, den sista procenten läser jag i olika fotoforum. Massvis med naturbilder blir det! Bildflödet på nätet är enormt!

Ibland tycker jag själv att nu har jag nog publicerat för många bilder. Från första början var det tänkt att jag bara ska lägga upp månadens bild i månadsskiftet. Det har blivit mångdubbelt alla månader. Jag har en välbesökt hemsida. Antalet besök har ökat med knappa tredjedelen dom sista två månaderna. Jag får en del e-post av besökare. Att bilderna tas emot med öppna sinnen tycker jag är mycket trevligt. Det är ju bra om bilderna kan berika mer än min tillvaro. Jag kommer att fortsätta uppdatera sidan, men jag vet att Less is More är sant. Hur många kan man ta till sig? Fyra per månad? Fem? Stillbilder kräver mer av betraktaren än rörliga bilder, åtminstone om man ser engagerat. Sen beror det ju förstås på betraktaren, besöker man ett fåtal fotosidor så är det lite annat. Men att se hundratals bilder per månad är inget att rekommendera åt någon!

Vad gjorde jag innan jag började med datorn?

Fredagskvällarna var bråda tider. Packa för en hel helg i skogskåken. Fotoutrustningen, mat, någon tidning. Oftast såg jag inte en människa på hela helgen men ibland kom det en bil, ibland någon bärplockare eller en jägare. Det är ofta helt tyst där i skogen. Inget mediabuller, bara tyst frihet! Den största skaparglädjen finner jag i lugnet när jag är ett med naturen och helt utan yttre intryck! Jag är nog en naturmänniska.

Jag tänker skära ner radikalt i bildsurfandet. Mängden bilder jag ser stör mitt egna bildskapande. Man blir avtrubbad! Jag har tänkt det här i flera omgångar, varför sitter jag här? Jag vet ju var jag trivs bäst och var det största välbefinnandet infinner sig och inte minst kreativiteten! Datorer är märkliga. Man blir beroende, precis som med Tv:n.

Jag är öppen för alla typer av bilder. Inget måste vara si eller så. Klassisk naturfotografi ( vad är nu det då? ) och den mera ” nyskapande ” bilden. I stort sett allt som förmår engagera går hem. Jag har länge känt av att jag rör på mig i mitt sätt att tänka och uttrycka mig. Vägen är lång, målen klara.

Konsten att nå sina mål…är att ständigt söka nya vägar.

Har – moni.

Tranträsket

Formerna i vattnet räckte för att visa tranornas karaktärsdrag. Lyckat tycker jag men inte helt optimalt, bättre går det nog att få till. Jag har rätt många tranbilder men ingen som bara visar formerna.

Planen var att få bättre hägerbilder, men ett tranpar med två ungar övernattade strax utanför kamoflagenätet. Symmetrin skulle väl bli hel om man beskär den kvadratisk men risken finns att den blir stel, och jag beskär ogärna bilder.

En liggande bild från samma tillfälle. Jag gillar båda.

Jag har haft årets höstpremiär på tranmyren. Två gömslen är utplacerade. Jag minns inte att det var så svettigt att ta sig ut dit. 45 minuters mossa trampande gör en rätt fuktig, packningen är väl på 20kg.

Det kändes som jag var där i förrgår! En ganska märklig känsla som jag aldrig upplevt förr på den här myren. Orsaken är enkel. Jag har jobbat mycket med tranbilderna inför utställningen. Jag började i november 2007 och höll på tills utställningen nu i sommar. Mycket har bearbetats och diskuterats. Sen blev det en del tranfotografering i sommar också. Jag kommer nog att övernatta några gånger till iår men jag vill lägga mera energi på mitt andra projekt, skogens drömmar. Båda kräver väldigt mycket.

Då vill jag komma in i rätt stämning, det gör jag enklast genom att stänga ut så många andra intryck som möjligt, och det är ju i skogen det sker…Jag längtar verkligen efter att börja övernatta regelbundet i skogskåken igen och insupa lugnet och tystnaden, precis som förr!

Bilderna nedan fick jag på morgonen på väg från myren.

Väntan

Det var formerna och linjerna som lockade.

Blyg. Eller är det något annat som tynger? En bild från tranträsket.

Månadens bild kunde vara blyg . En bild som jag knappast tröttnar på, färdig men ständigt öppen. Anonymitet. Att inte berätta allt. Jag har alltid känt mest för bilder som har undertoner. Vad händer i bilden?

Kärrsångaren.

En av mina absolut bästa fågelbilder. Kärrsångaren tar väl inte upp så stor del av bilden Men det var liksom inte meningen heller, och jag har aldrig underskattat betraktare. Allt måste inte vara serverat och det visade sig att jag hade rätt. Jag har sett kärrsångaren i en fågelbok, dom ser ganska likadana ut sångarna. En fantastisk sång har den, många olika fågelläten på löpande band, här sjunger den för fulla muggar. Jag har beställt den här som pappersbild, en väggprydare blir det. Det svarta stöder bilden mycket bra, mer än såhär behövs inte!

HÄR hittar du den på hemsidan.