Tranor Tranor! – Juni månads bild.

Kan man tröttna på att fota tranor? Det finns ingen annan fågel som har så mycket utstrålning. Protestera via mail eller kommentar!

Just nu pågår min utställning ”Magiska Ögonblick” På vernissagen ställdes det en hel del frågor, vilket ju är bra. Inga frågor och allt är klart och ointressant?

Att presentera sina bilder för en större publik kräver väl nog att man vågar stå för dem. Men att ställa sig framför publik är inte det jag drömmer om direkt, jag trivs nog bäst i skogen.

Av vad jag kan förstå så har bilderna tagits bra emot vilket ju är glädjande. Om jag uttrycker mig lite krasst så spelar det faktiskt inte någon större roll, fast det är ju trevligare än en total sågning.

Kommentarerna har kommit på bilderna jag visste skulle engagera. Mörka bilder ses ofta som något negativt. Mörker är skrämmande!?? Det bryter väl emot normer att fotografera helt eller delvis svarta bilder. Bildintresserade människor såg det på ett annat vis, det ska finnas lite för alla på en utställning.

Ju mer annorlunda en bild är desstu mera måste man ha gjort i datorn. Det spelar ingen roll om det är en diabild eller en digitalt fotograferad bild. Jag tycker det är lite synd hur intställningen till fotografin har utvecklats. ”Allt” kan ju göras i datorn. Nu är det ju ingen utmaning, eller visst är det väl en utmaning att ”göra” bilder i datorn också men det är nu inte därför jag ligger över hundra nätter ute på myren. Jag är totalt ointresserad av bildbehandling på dom grunderna. Det handlar väl mest om att man inte riktigt vet hur mycket kreativa möjligheter man har med en helt vanlig systemkamera. När jag förklarade hur en bild kommit till så utbrister betraktaren, men då är det ju en LOTTOVINST. En ganska beskrivande reaktion på hur det känns när jag efter många försök fick till det.

Foto: Emma Simberg

Jag fortsätter med tranfotograferingen. Det är första gången jag varit i kontakt med tranungar. Jag har inte sökt så febrilt efter dom då jag är rädd att störa. Nu fick jag ett tips av fotokollegan Johnny Södergård. Han hade hittat ett tranbo som ligger lämpligt till. Man kan smyga genom skogen och fånga dom i skogskanten.

Den här är min första tranungebild. Bilden hänger på utställningen. Bilden är inget tekniskt underverk men genom kompositionen understryker jag den hemlighetsfulla häckningen. Jag underexponerade för lämplig tranmystik. Jag gör allt mera mörka bilder. Varför vet jag inte men det känns bara rätt.

Trygg.

Jag har vistats ganska många gånger bakom kamonätet här. Men den här bilden kom till efter andra eller tredje försöket. Pappan till ungen flög iväg på morgonsidan och då ställer  mamman ( förmodar jag att det är ) sig upp för att vakta, ungen var uppe några få sekunder.

Det blir lätt dimmigt vid det övergivna sandtaget. Här står farsan och vaktar.

Kompositionen må vara udda men att placera tranan på annat vis kändes fel i det här läget. Sen vill jag gärna understryka ( igen ) det hemlighetsfulla, undandragna livet dom för.

 

Det kom inte så många lägen vid det övergivna sandtaget. Sista kvällen jag var där kom det inga tranor. Dom vistades nu förvånansvärt länge vid boplatsen, kanske gör dom det flera nätter ännu, det är bara ett uppehåll.

Jag har sedan våren haft ett gömsle placerat vid ett träsk. Jag for dit för att kolla och visst var det tranor där. Såg ingen unge då jag inte ville gå för nära. Men visst! Dom har en unge! Förra hösten såg jag ingen tillökning i transläktet för det här paret. Efter bara två nätter har jag fått en del bilder.

Det är inte så ofta man ser bilder på tranungar så nog är det är lite högtidligt alltid.

 

Det är såna här lägen jag vill fånga. Tranornas känslor. Jag skulle gärna ha varit lite närmare eller haft ett längre objektiv och att dom vänder sig mera lättläst mot fotografen. Miljön är så där helt ok tycker jag.

Mor och ungen har laggt sig till ro då plötsligt tranpappan börjar springa helt vilt till vänster från gömslet. Det var några änder där så jag trodde han blivt överbeskyddande. Det jag sen ser är att han jagar en groda eller padda. Mor kommer springande för att hjälpa till med ungen sakta springande i bakhasorna. Jag fick vara med om ett sällan upplevt skådespel. Jag har aldrig sett vad jag kan minnas bilder från tranornas grodjakt.

Ungen försöker svälja grodan utan att lyckas.

 

Att välja månadens bild är inte så lätt. Jag tycker alla har sin plats och betydelse. Den här har ändå ett fint lugn och skimmer över sig. Ljuset är precis som jag vill ha det för tillfället, nu när jag har min mörka period

En liten hemlighet 6.

HÄR hittar du den på hemsidan.

Ha en skön sommar!

Utställningen Magiska ögonblick.

Nu närmar det sig…Det talas om hårt arbete. Det här kan jag kalla ett hårt nöje! Att föra bokföring över det som sker i naturen och vad jag har varit med om har jag tyvärr slutat med för många år sedan. Nu skulle det vara intressant att se exakt hur många nätter jag övernattat på myrar, vid träsk och i skärgården för att fånga dessa stora känslosamma fåglar på bild.

Jag har varit mest aktiv på hösten då tranorna samlas inför flytten. På våren hinner man inte så mycket innan dom ligger och ruvar. Nu senaste vår var jag aktivare, det blev sju nätter på en myr. En del bilder blev det, en slapp med till utställningen. Jag har valt en otillgänglig stor myr för höstbilderna. Så långt ifrån bekvämlighet man kan komma, jag älskar att jobba för bilder! Det blir i snitt åtta övernattningar på hösten. Det blir 56 nätter bara på den myren. Låter mycket totalt men litet per höst, jag borde utöka!

Om jag räknar till nätterna vid träsk och i skärgården och andra myrar så kommer jag lätt upp i över 100! Det måste nog vara roligt och givande, något annat kan jag inte tro Och det är det!

Min fotografering har tagit ordentlig fart från 2006. Från 2006 har jag focuserat helt och hållet på min egna fotografering. Jag var aktiv i lokala fotoklubben Focus innan. Ska man fotografera landskap till årliga kalendern som klubbmedlemmarna där gör och göra det lika bra så måste man nog brinna för den genren. Landskap är det svåraste man kan fotografera i naturen.

Till utställningen är det bara tre bilder som är från 2001 och 2002, resten är från 2006, 2007 och så blev det två från 2008. Det är nog så viktigt att koncentera sig på det som känns bäst för en själv. En minst lika viktig orsak till att det har lyckats på tranmyren senaste år är att jag slutligen placerade gömslet ”rätt”. Bort från stora massan, mindre tranor men bättre miljö och möjligheter. Nå jag ångrar inga nätter på myren fast jag ofta gick därifrån helt utan bilder, fantastiska minnen har jag fått och det är minst lika viktigt!

Texten nedan finns att läsa i samband med utställningen. Lägger upp den här för dig som inte har möjlighet att komma.

MAGISKA ÖGONBLICK.

Tranornas flytt på hösten är årets höjdpunkt. Att fånga dessa mäktiga känslosamma fåglar på bild i dess rätta miljö är en stor utmaning. Bilderna har krävt många övernattningar på myrar, vid träsk och i skärgården. Dom flesta bilderna med myrlandskap är fotograferade på Risnäsmossen i Övermark, Närpes. En typisk fotosession på Risnäsmossen är som följande:

Kommer fram till det lilla tyggömslet som jag placerat långt ut på den blöta myren kl 18.00, svettig. Vid sjutiden kommer dom första tranorna från dagens matsök på åkrarna. Det gäller att vara ute i god tid före dom första tranorna kommer. Ofta landar den stora mängden där dom första har slagit ner. Föreställningen kan börja!

Minst 1000 tranor flyger in för övernattning. Trots dom är många så är det ingen självklarhet jag får gångbara bilder, avstånden blir lätt stora.

Att få vara med om kvällsbestyren utan att störa är redan det värt mödan. Kring 22.00 när mörkret lagt sig över myren flyger tranorna till sina slutliga tilltänkta sovplatser. Ljuden från dom stora fåglarna är nu närmast öronbedövande. Allt efter tystnar det på myren. Kameran får nu ligga. Jag ser efter var dom tänker övernatta, så att jag vet till morgonens fotografering. Till slut kryper jag in i sovsäcken och bara lyssnar på småpratet över myren, detta är livskvalite!

Ofta skräms dom upp av andra nattliga vandrare, troligen älgar. Ljudet är nu ännu högre och hörbart uppskrämt. Till slut somnar jag gott i den friska luften. Klockan är ställd på 05.00.

Många mornar vaknar jag före klockan. Dalripans skrattande läte ekar över myren, bättre än så här kan inte en dag börja! Lite småkyligt och fuktigt är det utanför sovsäcken. Efter en stund vaknar jag upp och tittar i alla riktningar, tyst…

Har jag tur så är tranorna inom lämpligt avstånd. Ser knappt något i mörkret, sakta vänjer ögonen sig och antingen stiger pulsen eller så ser jag bara en stor mörk myr. En gång av tio har jag chansen till bra bilder vet jag av erfarenhet, men hela upplevelsen uppväger alla gånger! Då chansen till slut kommer kan jag gott kalla det för ett magiskt ögonblick !

Tranorna småpratar på myren, morgonbestyren tar vid. Fjädrarna putsas nogrannt, fukten måste avlägsnas från vingarna.

Vid sjutiden ger tranorna sig av mot åkrarna i allt större mängder, det är en vacker syn. Ofta står kameran tyst på stativet, många av dom bästa bilderna bevaras i minnet.

Det är med lätta steg jag vandrar mot bilen. Än en gång har jag fått ta del av tranornas liv, mitt i händelsernas centrum, mitt i naturen. Fick jag några bra bilder? Oftast inte, men nästa gång! Kanske…

Texten blev lite mindre när jag klistrade in den av nån orsak. Välkommen på vernissagen eller annars när du har vägarna förbi.