I Ljuset – Maj månads bild.

Tveklöst. Den här månaden har jag inte fotograferat så mycket som jag vanligtvis gör. Sex kvällar i blåsippeskogen och ett besök till vitsippeholmen i Pärus by, storholmen.

Jag har vistats en hel del på olika favoritplatser men mest iakktagit och vandrat. Årets första björnspillning stötte jag på bla. Det är mer eller mindre ljust dygnet runt nu och det innebär att man ska vara ute sent om man vill ha det riktigt fina ljuset i bilderna. Det går inte så bra ihop med att man har ett vanligt arbete att sköta.

Bilden är en hel berättelse, en saga. Ljuset, mörkret, kompositionen, färgkontrasten, det dova, färgerna, skogskänslan, helheten. Jag strävar alltid efter att göra hela bilder. Att göra en resa in i bilden, ett punctum. Med millimeters precision. En svag rörelse med kameran och bilder kan falla eller vinna! Att få till en rätt exponering för motivet i fråga är inte så svårt med lite erfarenhet. Att få en exponering som passar motivet är betydligt svårare. Här underexponerade jag ordentligt, jag lämnade bara kvar en liten del av det befintliga ljuset.

Bilden kom till fjärde kvällen i sippeskogen. Många otagna bilder såg jag i sökaren innan plötsligt andningen stannade upp och jag fick den speciella känslan man får när man ser bilden med största möjliga B. Det finns inget annat runtomkring, jag är inne i bilden. Det tar tid att hitta det jag vill ha innan jag tar bilder. Bilden I ljuset har fått många finska och rikssvenska naturfotografer att ta fram den allra mest poetiska pennan. Den här är utan tvekan årets bästa bild,. men jag kunde gå lite längre…Den här bilden är den bästa jag någonsin tagit!? Att se den på vita duken är lite högtidligt, vi kör vågen när den står i tur i diamagasinet

Som alla andra bildskapare så väljer jag teknik efter motiv, allt annat är bara dumt tycker jag.  Jag är lyrisk, det är hit jag vill nå. Den här bilden är precis vad jag vill ha till mitt projekt Skogens drömmar!

Jag kom i kontakt med en mycket intressant rikssvensk författare för en vecka sen. Vi har disskuterat ett samarbete och vi är båda intresserade. Text fulländar bilder, man når längre. Vi får se hur det utvecklas, ideerna är många men till att börja med fick jag i uppdrag att fotografera en pärmbild till hennes kommande bok. Det är inte vilken bild som helst, chanserna finns några få dagar i månaden, men inte nu sommartid…Mer vill jag inte avslöja, irriterande?

Hennes texter är intelligenta och djupt personliga, en mycket inspirerande läsning!

Bildspråk. Att få fram en viss känsla genom position och form är väl grunden till alla bilder. Den här bilden hade jag inom mej, eller i skallen för att vara tydlig innan den togs En dubbelexponering. Först en närbild på sippan och sen tog jag reflexerna i annan riktning med teleobjektiv. Sippans positiva energi i bild, livets förhoppningar. Jag är mycket nöjd med den här, den ska upp på köksväggen, så att vi alla mornar tänker : Känslan uppåt förhoppningsfull.

 

Här försökte jag få en motsträvig komposition, en tung uppförsbacke. Känslan neråt tungt.

Här har jag främst sett till bakgrunden som är målerisk och laggt skärpan straxt under blåsippans blad för att ytterligare förtydliga. Ensam.

Här var det ljuset i bakgrunden som föll i ögonen, sen såg jag sipporna. Vi två.

 

Sippeskogen blev allt mera spännande vart efter kvällarna gick. Sista kvällarna fann jag den ”bästa” platsen, där sista ljuset slapp in. Sippeskogen.

 

 

Den här sista kvällen fick jag flera bilder som jag gillar skarpt men tiden att skanna in dom finns inte för tillfället. Vi har bytt fönster i huset och brädslåningen har sett sina bästa dar, dags att byta! Bilderna får komma fram i något annat sammanhang. Det blir lite mindre tid i markerna just nu men det passar allra bäst den här tiden på året, om man inte kan svänga på dygnet förstås…Lite ovant är det att inte hålla i kameran, alla dagar som jag är van med. Nå jag är nu snart färdig med renoveringen, man är väl yrkesman

 

Två eller tre dagar för sent! Jag höll koll på tranornas häckning alla kvällar när det borde vara kläckningsdags men kunde inte se att det hade kläckts några ungar. Kvällen bilden nertills togs stog det en älg mitt bland tranorna. Den ena tranan sprang med vingarna utsträckta mot älgen, tvekar givietvis, älgen är nog i större laget för en trana. Ett drömläge men jag stog opassligt för bild.

Från skogen smög jag mej sakta närmare och ser att det finns två ungar som redan är 20cm höga. Dom har kläckts i ”smyg”. Dom rör sig redan snabbt så att få en närbild på dem blev omöjligt. Jag prövade givetvis men oj vilken otrevlig upplevelse det blev. Jag förstod att föräldrarna inte skulle uppskatta mej men att se dem flyga runt och runt, skrikandes, fick mej att ångra mitt närmande, så här mycket vill man inte störa familjefriden. Jag klarar mej bra utan en närbild på ungarna, den kunde omöjligt bli en favoritbild eller ens en bild att uppskatta när den togs under dessa omständigheter. Här ser du en lite glimt av dom, före jag störde friden, för första och sista gången! Häckningsfriden är inte över!

 

Jag kan inte kräva mer av Maj månad. Skogens drömmar går i rätt riktning!

HÄR hittar du Maj månads bild på hemsidan.