Att göra 2010 – Januari månads bild / Orrmosslugnet

Redan dags för ett blogginlägg, månaderna rullar på!

Börjar med en sparvugglebild från min egen skog där jag har min barack. Det är många år sedan jag sett sparvugglan just här så det var ett välkommet besök minsann! Det är väl fem år sedan den häckade där vad jag vet. Småfåglarna delar knappast min förtjusning över att få se denna uggla.  Sparvugglan är förstås ute efter en fågelstek. Alla ska ha mat för dagen, med eller utan en supermarket…

Sex älgar på språng mot en annan skog, fyra på bild men det ser ut som tre:) Människan och naturen!

Denna månad har jag bränt mycket energi och tid på älgarna. Målet är minst en vinterbild till mitt projekt. Det har blivit flera möten men mitt mål är högre än ”bara en älg på bild” Jag har några visioner om hur den ska se ut. Om jag kommer att lyckas återstå att se. Denna är närmaste hittills. Som ni ser så vill jag ha med miljö och ett ”vackert” sirligt ljus. Denna är en trippelexponering. Alltså tre exponeringar. En skarp, en med focus helt ut, en med vertikal panorering. Svårt sånt här. Ljuset upptills gick i den riktning jag ville men det blev olyckligt en tydlig gräns i aspkronan. Ser väl lite konstlat ut med den övergången? Jag tog två bilder, den andra är mera abstrakt. Kanske den ändå är bättre. Får smälta detta en tid och jobba vidare.

Korp i ett häftigt snöfall. Sökte mig till ett ställe där korpar och örnar hittar mat, en ”ofrivillig” åtel som jag snyltade lite på!

En morgon från samma ställe efter en älgjakt utan utdelning. Vackra träd denna vinter och dem vill man ju få på bild men helst med något mera i bild. Korpar och månen fick bistå i denna.

Rådjur finns det i Österbotten men dom är inte många. Detta område utanför kommungränsen är intressant. Stora skogar! Fyra rådjur höll till här. I dessa skogar finns det mesta jag saknar i arkivet och arter jag vill få bättre bilder på. Denna rådjursbild kunde man väl använda i en väggkalender.

Jag har flera stora projekt 2010. Jag har velat fram och tillbaka hur jag ska göra med månadens bild detta år. Om jag ska lyckas med svårflörtade arter så ska det läggas mycket tid där ute i markerna, inget nytt vill säga. Det är mera troligt att jag inte lyckas på en månad än att jag lyckas. Jag startar upp månadens bild 2010 men det är fullt möjligt att jag inte har någon bild jag kan stå för vissa månader. För mig kvittar det, det viktigaste är att jag verkligen lägger tid på dom svårflörtade arterna.

Jag ska göra en lista utgående från arkivet på vilka bilder jag inte borde bränna mera tid på för att projektet ska gå framåt. Om jag tex lägger mera tid på duvhöken så stannar projektet. Jag kan ju inte använda hur många bilder som helst av samma art.

Mitt andra projekt tranorna kommer också att få sin beskärda del av min tid. I vår blir det en kamp mellan tranorna och tjäderspelet. Det är Närpes sista stora tjäderspel som borde få all tid. Spelplatsen är hotad. Om det kommer ett 30tal vindmöllor i området… Vissa är 190 meter höga nära spelplatsen enligt uppgifter jag fått.  Då är det bara att glömma tjäder i framtiden. Tjädern är beroende av spelplatsen för sin fortplantning…men visst händer det att dom parar sig på kalhyggen också…Det blir sista spiken i kistan för spelplatsen! Ca 15 tuppar håller till där. Tjädrarna sover i träden och tål med säkerhet inte ljuden från vare sig byggandet av vägar och möllor eller ljudet från rotorbladen…Jägarna har fredat jakten på både tjäderhöna och orrhöna i området. I praktiken jagas inte tjäder överhuvudtaget. Jägarna inser också hur få tjädrar det finns kvar. Borde någon ”grön j-vel” påminna om läget där? Inventering skall väl göras men med vilka ögon görs det?

Min nya hemsida är färdig! Nu är det bara för mig att skriva och fylla på med några bilder. Jag håller på med detta arbete men stressar inte. Den kommer upp då den kommer.

Min andra bildvisning/ föreläsning är då avklarad! Det blev en personlig smått filosofisk föreläsning. Skogen – mitt inre landskap- . Det blev som ett litet eldprov:)  Jag ska utveckla denna föreläsning. Jag missade flera tankar om bild. Hur mycket det betyder för en betraktare ( kanske en betraktare som är helt ointresserad av bild ) att bilden är fotograferad i sin by osv. Vikten och betydelsen av igenkänningsfaktorer osv. Givetvis illustrerat med någon av mina mest ”besvärliga myggbilder ”

Lite synd att vissa digitala bilder med mycket svärta inte såg så trevliga ut på en okalibrerad projektor. Diabilderna däremot…

Orrmosslugnet. D700 – 20mm. Talltita.

Efter flera veckors älgjakt var det riktigt skönt att ta några dygn i min barack och oas ”Orrmosslugnet”  Bättre namn kunde inte mitt skogsskifte ha! Det var här min fotografering tog fart. Denna gång kom väl nog en av mina bästa fågelbilder till. Jag har en längre tid tänkt på hur jag ska få flyktbilder på mesarna. Denna är fotograferad med ett 20mm:s objektiv. Det är första gången jag använt en sån här extrem vidvinkel till fågelfoto. Jag använde också en trådlös fjärrutlösare för första gången. Tillvägagångssättet är ganska likt fladdermus plåtandet.

Flera har undrat hur jag gjort så…

Man ställer skärpan på ett visst avstånd ( 70-80cm här ) och använder sig av riktmärken. Ett av dem är grankvisten som sticker in dit upp. Sen är det bara att stirra sig halvt blind på området och iaktta fåglarna ( vilket jag också gjorde innan platsen valdes )  Jag är inte så snabb att jag skulle hinna ta den här med ögat tryckt mot kameran, dom flyger ju ungefär fyra meter per sekund! Jag skulle bara ana att något flög förbi i sökaren…

Här hittar du den på Hemsidan. Åtminstone någon vecka framöver! När nya hemsidan läggs upp funkar inte dessa månadens bild länkar längre. Jag ska väl rätta till några adresser ett par månader bakåt sen.

Ha det bra!

Naturfotograf i gränsland. December månads bild.

Sista inlägget för i år då. Mera slaguggle bilder blev det. Ugglorna bjöd på några smått unika tillfällen. Aldrig har jag haft såna här närkontakter med en slaguggla förr om jag bortser från under häckningstiden nära holkar. Det blev två betydligt angenämare möten i början av December. Ingen risk för ett slag bak i huvudet!

Denna månad har varit speciell, gråväder och riktigt vinterväder! Jag har inte så mycket tankar som varit utmärkande för just December.  Den ständiga frågan vad är en bra bild? – är ju alltid aktuell. Till dom tankegångarna hör delvis mitt utlovade inlägg ”kampen om en sekund i rampljuset”. Ett ganska hårt, kritiskt ( och självkritiskt ) inlägg som ofta får näring. Jag misstänker inlägget bakas in i en artikel framöver.

Ni har väl sett att jag presenterar mig som naturfotograf i gränsland. Vad menas? Ett sätt att göra sig märkvärdig? Det finns flera orsaker till utnämningen. Jag tycker att jag är lite unik faktiskt! Jag är finlandssvensk! Alltså en finländare som har svenska som modersmål. 300 000 människor kallar sig finlandssvenskar i Finland.

Många av dem kan riktigt bra finska. Jag hör inte till dem. Jag har aldrig behövt finska för att komma till rätta med vardagen. Klart att finskan haltar då…

Jag kan således inte kommunicera på samma sätt som med svenska. Jag kan inte nyansera. Jag har blivit bättre och det är enbart tack vare min sambo och  Luontotupa.fi. Jag förstår det mesta i textväg.

Jag vistas mest i svenska bloggar och forum. Jag vill påstå att jag har en unik sits där jag kan jämnföra riksvenskarnas och finländarnas sätt och bilder. Jag upplever mig vara i ett gränsland!

Det finns faktiskt en utpräglad finsk naturfotografi och rikssvensk, även en nordisk utifrån sett. Genom Luontotupa.fi har jag sett en del bilder som inte är typiska för en finsk naturfotograf men jag upplever nog den finska naturfotografin som mera klassisk överlag. Den rikssvenska är mera experimentiell. I Sverige är man mera öppna, inget nytt under solen vill säga. Så har jag alltid sett på våra grannar. Den finska kulturen är intressant. Mycket mytologi och känslor. Även i Finland uppskattas experimentella naturbilder. I större utsträckning än vad jag trodde. Jag upplever att den finska naturfotografin rör på sig i sin linda.

Kort sagt och förenklat så är det oftast bilderna som ligger mitt emellan abstraktion och konkret som jag gillar mest i mitt egna arkiv. Jag har alltid känt så men det blir allt tydligare vart efter åren går. Jag är nog en naturfotograf  i gränsland. Men egentligen…varifrån kommer ”regeln” att allt ska vara skarpt och tydligt i en naturbild? Det är lättare än någonsin att få skarpa tydliga bilder. Det är ju jättebra! Då rör det automatiskt på sig. Inte sagt att något är bättre eller sämre! Alla bilder är bra på sitt vis. Det är den öppen sinnliga respekten för medmänniskornas olika synsätt som avgör om bilddiskussion håller sig till saken eller sväller ut till rena rama påhopp! Visst enkelt!?

I början av månaden regnade det ordentligt. Regnet mättade granskogen i skymningen på ett bra sätt tycker jag.

Här sitter den och filosoferar i kanten av det smala hygget. Det här blev sista närkontakten för denna gång. Nu har det varit svårt att hitta ugglorna, föga överraskande.

Det är högst troligt två skilda ugglor jag visar då avstånden är betydande. Här en bild som jag känner mycket för. Varför då då? Spänningen. Kompositionen. Abstraktionen. Det konkreta. Kraften. Urskogssymboliken! Jaha.

Konkret. Man kan ju se det som grunden till övre bilden…Miljön gillar åtm. jag.

Juldagen är alltid en bra fotodag. En bild från talltitans skog. Borde ses som större denna, titta in på hemsidan. Dubbelexponering.

Den här blev självklar som December månads bild. Dubbelexponering och ekologiskt filter. D700 – Nikkor 300mm. Jag väljer att hålla bilden titelfri denna gång.

Året 2009 är avslutat! Vad har hänt detta år? Jag har närmat mig kärnan vill jag påstå.

Ett stort tack för all respons jag fått under detta år! Tack för all uppmuntran! Tack vare era öppna sinnen har ni bejakat min fotografi och på så vis bidragit till inspiration för fortsatt bildskapande. Bidragit till fortsatt upptäckarglädje och fortsatt utveckling.

Gott Nytt År! Vi ses igen här den 31.1 2010! Här hittar du bilden på hemsidan i månadens bilder 2009 albumet. April månads bild kunde vara en annan, annars är månadens bild valen helt bra tycker jag.

Ps. Den 26.1 2010 kl 19.00 har jag en bildvisning / föreläsning för en grupp fotografer i Närpes. Vill du komma så tag kontakt för närmare adress. Inträdet är fritt. Det blir ca 100 diabilder som visas på duk. Många av bilderna har aldrig visats. Ds.

November reflektioner – November månads bild ”Sluggern”

En bild från ett trevligt möte med en slaguggla som jag hade en morgon och kväll under samma dygn. Slagugglan var på sorkjakt och lyckades med jakten två gånger medan jag var på plats. En favoritbild. Tog en bild för säkerhets skull, tog bort konvertern för att få med hela björken men då dök den, så det blev bara den här bilden från detta läge. D300. 300mm + tc1,4.

För ugglan handlar vardagen om ständig jakt. Vi åker ju bara till affären för att fylla kylskåpet. Sinnena är därefter. Man imponeras av synen och hörseln som dessa fåglar har. Slagugglan såg sorken på närmare 40 meter, bland gräs och ris!

November är tid för reflektion. Nog är det tur att vi har så vitt skilda årstider och månader. Tänk om det skulle rusa på i samma takt året runt! Det skulle säkert fungera en tid men till sist kommer nog längtan efter lugnet och människorna drar sig tillbaka i sina stugor. Det lär vara så att det är stressigt i dagens samhälle. Positiv stress är mycket hälsosam men negativ stress är en riktig giftspruta! Negativ stress kan ju komma från olika källor men jag tror att den största andelen skapar individen i sina egna tankar. När lugnet och stillheten obönhörligt kryper in i varje hem finns det tid för alla att stanna upp och känna efter lite. Många ogillar den här mörka och stilla tiden. Höst och vintertrötthet är naturligt men inte alltid så lätt att handskas med. Man måste tillåta sig att vara lite trött.

För min del har den här månaden resulterat i en del bilder men de största och viktigaste framstegen har skett i det egna medvetandet.

I förra inlägget skev jag lite om kreativitet. Jag skrev att kreativiteten går att slipa på m.m. Min sambo Emma som också sysslar med kreativ verksamhet har läst en bok översatt till finska om att Öka din kreativitet -Den artistiska vägen- av Julia Cameron Boken visar sambandet mellan kreativitet och andlig styrka. Den länkar kreativitet till personlighetsträning. Den förenar kreativitet med praktiska övningar och ger dig en mängd träningsuppgifter som sporrar fantasin och fångar upp nya ideer. ( Från bokens bakpärm )

Jag läser ingen finska tyvärr. En vecka fick Emma inte läsa, endast det nödvändigaste som berör jobbet. Hon fick inte titta på Tv.  Allt det här och flera andra uppgifter ingår i kursen som boken bygger på. Helt plötslig kom en svensk översättning i postlådan. Emmas syster Sara är också en kreativ människa liksom stora delar av Emmas spännande och konstnärliga släkt, tack för boklånet Sara!

Jag har läst boken i tre etapper men måste nog börja om från början. Varje mening kräver eftertanke. Det bästa är att mina egna tankar som jag brottats med och delvis löst på egen hand fick jag plötsligt se i textform, en mycket genomtänkt text dessutom! Stundvis tyckte jag författaren tjatade och gick för långt ifrån ämnet men det kunde bero på en för stunden trött och överbelastad hjärna. Jag tror inte jag kommer att utföra några uppgifter, boken gav mycket av att bara läsas.

Det som intresserade mest vid första läsningen är alla dessa blockeringar som varje skapande individ dras med. Det är för mycket för att gå in på i detalj. I början av boken så bara log jag. Riktigt illa är min kreativitet inte. Lite glad blev jag för bekräftelsen att jag känner efter och tänker mycket och anpassar mig därefter, jag lyssnar på mig själv.

En annan sak som jag själv har känt och tänkt många gånger är vad som när och vad som tär på källan! Hon skriver en liknelse om fiskaren som står och drar upp stora laxar i en riktigt fin sjö. Det är ju självklart att det inte finns och att man inte kan dra upp hur många laxar som helst ur sjön, det måste fyllas på i andra ändan också!

Min bästa tid någonsin upplevde jag under mitt blogguppehåll från Maj till September. Varför valde jag att ta ett blogguppehåll? Jag tänker och känner efter hela tiden… Om saker tär på källan så måste man ju släppa det. Det var det jag gjorde och jag ångrar det inte! Så få måsten som möjligt. Ja, ja, en gång i månaden är inte mycket bloggande men datortiden minskade och det var det viktigaste.  Att minska på störande intryck var målet helt enkelt. Allt för att närma mig min egna källa och för största möjliga ostört skapande.

Samma sak gäller ett beroende jag har i att sitta och umgås på olika fotoforum. Det är trevligt men jag har stundvis känt att det tär på det egna. Sitter man och tittar oengagerat är det väl inte så ”farligt” men om man som jag engagerar sig på djupet i varje bild suger det ju kreativ energi ur en. Det gäller att finna en balans. Nätet är ett ganska märkligt fenomen. Jag gillar ju att se på bilder men blir ofta stressad framför skärmen. Inte har min kreativitet ökat tack vare nätet! Jag har under många år varit för mig själv, jobbat med mig själv och kommit mycket nära naturen och mitt sanna jag! Alla former av beroenden tär på källan!

Den här hörnan där jag sitter har en speciell spänning. Lugnet är slut när man sätter sig. När jag sätter mig här så önskar man ju att det ska berika. Stundvis tänker jag att vad gör jag här på nätet överhuvudtaget? Inte är nätet en drivkraft å allra minst tävlingar! Jag tycker bloggar är betydligt bättre än forum. Det blir mera personligt och berikande. Jag är intresserad av individens tankar.

Jag har uppmanats av vänner att fortsätta blogga. Skrivandet utvecklas om man skriver så det finns en ”vinst” i det.  Samma författarinna har gett ut böcker om skrivandet. Uppföljaren till – Den artistiska vägen – är beställd! Den lär ska vara för dom som är längre hunna i sitt skapande. Det ska bli en intressant läsning.

Jag smålog när inspiratören Heikki Willamo interjuvades nånstans på nätet angående sin bok Huuhkajavuorella . Jag brukar syssla med chockverkan sa han. Hehe. Ljuvligt småkaxigt. Han har ingen hemsida och figurerar inte på nätet menade han nog. Bara helt plötsligt POFF! Resultatet ligger i handen i en konkret form… En riktig naturfotograf och en i mina ögon sann idealist! Man kan ju drömma om samma sätt att jobba!

Det kommer att dyka upp en ny hemsida i årsskiftet eller när snickaren är färdig. Min gamla känns förlegad. På nya hemsidan har jag tänkt skriva artiklar då jag har lust. Kanske blir det en meny med tavlor. Ett bättre galleri. Nyheter. En gästbok har många frågat efter. Kanske fortsätter jag med månadens bild. Vi får se hur det blir. Allt är under bearbetning.

Jag kunde väl lägga ut en omröstning om November månads bild då jag själv har svårt att välja. Denna är fotad på morgonen på ett annat kalhygge än första bilden i inlägget. Gillar känslan i bilden.  D300 / Nikkor 300mm + Tc1,4.

Denna kom till på kvällen. D700 / 300mm + tc1,4.

Flyttade mig och knep av en stående bild. Ganska orädd uggla. Dimman bidrog och kanske hungern . D700 / 300mm + tc1,4.

Också på kvällen då den dök efter en sork. Denna gång misslyckades jakten. Bilden lyckades bättre tycker jag, för att inte säga att jag är nöjd. Stark kandidat till månadens bild. Mycket för perspektivets skull. Kunde väl ha varit fotad i fjällen. D700 / 300mm + tc1,4.

Här har den just svalt en sork och är på väg mot mig! D700 / 300mm + tc1,4.

D700 / 300mm + tc1,4. Denna fick bli November månads bild. Den här har fått flest ”bäst” stämpel i olika forum. Ganska jämn ”kamp” mot första bilden i inlägget.

Här hittar du den på hemsidan.

Jag har några örn bilder från denna månad och från 31.10.  Dom ser du här nedan.

Morgon på örnmyren.

Startade upp min åtel trots tvivel. En upplevelse och faktiskt ett sätt att nära källan är det att sitta i ett örngömsle. Några större kreativa möjligheter har man inte tycker jag så det funkar som så att jag laddas inför annan i min värld viktigare fotografi.

Den här stunden då natten sakta övergår till morgon är den allra bästa stunden på myren. Örnar kacklar här och där och löser upp tystnaden. Efter den här bilden togs har örngömslet inte lockat så mycket. Kanske det blir trevligare när snön kommer åter. Jag valde rätt när jag satsade på ugglorna. Allt från rariteter till den mera allmänna slagugglan har fastnat på bild. Kanske får jag återkomma till rariteten framöver!

Ha det bra!

I höstens grepp – Oktober månads bild / Triptyk.

Nikon F6 – 300mm + mellanring – Velvia 100. Dubbelexponering.

Nu nu nu, snabbt, snabbt mera mera. Det bara blir så kan man säga. Men i en positiv mening. Vill vill vill, tid, tid, givande, givande, livstil!! är mera rätt.

När jag började fota mera aktivt 1998 låg tyngdpunkten mycket på vistelse vid min skogsbarack. Fick jag tre bilder på ett år som kunde räknas till lite bättre var jag övernöjd! Det var vistelsen och själva görandet som var det väsentliga. De åren formade mig till den människa jag är idag. Från den tiden finns det ganska många bilder som i dagsläget är  intressanta. Det är ju bilder som kom till utan några som helst influenser utifrån. Nåja, fotoklubben och årets naturbilder i Finland såg jag ju på men bilderna platsar inte in i någondera lägren…När hemsidan snabbt lades upp hösten 2006 fanns det inte mod att visa dom bilderna. Sen va jag urtrött på skanning! Det blev dom mest inställsamma bilderna som lades ut! Vi får se om jag skannar in några framöver. Dubbelexponerade självporträtt hör till dom mest personliga från den tiden. Helt klart utlämnande bilder är det.

För en tid sen hade jag en diskussion med en äldre erfaren naturfotograf. Då sa jag hur kraven ändras och till en viss del vistelsen i naturen. Nu ska det vara minst tre bilder per månad som står sig länge. Tidigare har jag sagt att får jag EN bild per månad som känns som en som står sig är jag övernöjd och överträffat mig själv.

Jag har läst att en fotograf får högst 300 riktigt bra bilder på en livstid. Då skulle fotografen vara aktiv från tjugo års ålder till sjuttio. 300 bilder på 50 år. Det blir 6 bilder i året det. Sen beror det ju på var fotografen lägger gränsen för vad som är bra och vad betraktare anser vara bra bild. Nånting att tänka på är det väl. Jag tror nog att bilder kommer om man ger sig hän helt och hållet.

Jag är en sån personlighet att jag kör på för fullt när saker är på gång. I naturen är det ju på gång hela tiden! Så vart bär det? 300 ”pass” i naturen på ett år ungefär. Det där har jag tänkt på. Det borde väl komma en grym mängd bilder då! Hur är det med kreativiteten? En stor del är ju planering och rekognosering men ändå…Kreativiteten går att slipa på!

Där kommer min grund som person in i bilden. För mig kräver en bild ganska mycket. När jag har fått  bilden jag sökte går jag genast ner i takt. Ytterst sällan fortsätter jag efter att just den bilden satt. Jag spekulerar i att jag har uppfyllts så mycket just då att jag inte behöver mera just den gången. Nästa kväll är jag troligen på gång igen. Det finns fotografer som kommer med väldigt mycket bilder, mycket högklassiga bilder. Jag fascineras av kreativiteten dom besitter. Dom fylls inte upp efter en bild tydligen. En helt annan personlighet helt klart.

Den här månaden har jag tagit det ganska lugnt. Jag har varit ute en hel del men jag har mest sugit i mig stillheten som finns där ute nu. Jag tycker det har varit en väldigt  skön och givande månad. Det tog nån vecka att varva ner till nuläget. Att skapa bilder kräver ganska mycket. En kreativ paus är nog så viktigt! Man tömmer sin hjärna och bara uppfylls av naturens rytm. Det allra bästa min hobby har givit mig är att jag numera är helt inne i naturens kretslopp. Sen upplever jag alla årstider med nya ögon hela tiden. Underbart. Jag åldras som alla andra men det är inget jag bekymrar mig över eller tänker…ah ungdomsåren! Det va tider det. Nää nu är nu! Jag är nöjd med min ålder!

Nikon F6 – Tamron 90mm – Velvia 100.

Den här bilden kom till i början av månaden när jag stod och väntade på ljus och fåglar vid min matplats i skärgården. Bilden är mångbottnad enligt andra. Så är det nog.  Tog ovanligt många bilder, närmare tio på en timme.  Denna är bland dom första.  Blått skymningsljus som i dom sista bilderna ändrade uttrycket ganska mycket. Kanske skannar jag in en sån framöver.

Oktober månads bild : Triptyk.  Nikon D700 – 300mm. Ekologiskt filter.

Den här kom till i början av månaden som alla andra bilder i oktober. Försökte med det här flera kvällar. Tog en sväng till matplatsen i skärgården efter en dags vistelse vid skogsbaracken med bla lavskrikor. Fick några lavskrikebilder men dom var redan i sökaren mindre intressanta. På en kort stund fick jag fem bilder hos mesarna i skärgården. Genast tänkte jag att detta blir en triptyk! En vecka senare är bilden i handen. 1040mm * 600mm blir den ungefär. Bara att snickra en anpassad ekram som till mina andra bilder. Har för övrigt valt ut 68 bilder som alternativ till utställningar. Det är dom snabbast tillgängliga. Dialådorna ska undersökas och städas ( igen ). Sen gräva på hårddiskar! Sysslolös blir man aldrig…

En guldvinge lyser nere i mittersta bilden ifall du undrar

Här hittar du den på hemsidan, 1024 pixlar bred. Där finns ju dom två andra bilderna som större också. Ha en fortsatt skön höst!

Fem steg framåt / En resume’

Sådär ja! Då var blogguppehållet slut. Välkommen till nystarten alla gamla och nya besökare. Jag tänker försöka mig på att sammanfatta Maj- September i första inlägget. Jag har både brutit mina utstakade ”löften”  i April inlägget och överträffat mina mål.

Jag skrev att jag lägger upp en bild per månad i månads skiftet och att jag inte skulle synas på nätet i samma utsträckning. Det blev att lägga ut mera än en bild per månad, det kändes lite fattigt. Stör väl ingen? Jag har ändå lyckats spara bilder för framtida publiceringar från alla månader. Fast jag vet inte om det är någon nödvändighet att spara bilder. Nätet är ändå bara nätet. Bilder i verkligheten på papper är ändå som att se nya bilder, lite grann åtm?

Tex att läsa fototidskrifter med hela artiklar bräcker med råge alla bilder på nätet. Det blir mera konkret och ett tydligare budskap, vad vill fotografen med sina bilder?

Jag räknade med att besökssiffrorna skulle sjunka drastiskt när jag skulle uppdatera hemsidan en dag i månaden, och med en bild…som jag skrev då! Men se där hade jag fel. Genast i Maj blev det nytt besöksrekord.  På en hemsida som uppdateras uttryckligen den sista dagen i månaden! Det går inte att förneka att det är roligt med en välbesökt hemsida och alla fina mail jag fått av både fotografer och icke fotografer. Från första början 2006 har besöken varit 50/50 till Sverige och Finland. Räknar inte Tonga och kommersiella som seriösa Ett stort tack för all feedback! Tänk…vad litet det krävs för att uppmuntra en medmänniska.

Jag minskade på min datortid, riktigt skönt. Jag skrev att jag inte skulle satsa på duvhökarna denna sommar men det blev ändå ett duvhökprojekt då en berguvhäckning av nån orsak inte kom längre än att tre ungar kläcktes. Ungarna blev bara några veckor gamla. Sen var det dött, varken föräldrar eller ungar syntes till. En tranhäckning tänkte jag följa ifall uvprojektet inte föll ut som jag önskade. När ett av ”mina” tranpar inte häckade iår och det andra paret på en okänd plats blev det att ge sig på duvhökarna ändå.

Jag hittade ju två nya hökbon i våras inom godtagbara avstånd från hemmet. Ett bo beläget nära en livligt trafikerad skogsväg och ett långt borta från mänsklig aktivitet. Tre ungar i båda bona. Det är alltid bäst om jag slipper bila långa vägar. Det har visat sig att dom projekten lyckas sämre, det blir för tungrott.

Det gick dåligt för hökarna nära skogsvägen som jag tänkte satsa på. Plötsligt var det knäpptyst kring boplatsen, hökarna hörs lätt 200m. Orsaken är oklar. Ovanligt många uv och hökbon har misslyckats i Närpes enligt uppgifterna jag fått av ringmärkaren. Oftast har det varit möjligt att se orsakerna till misslyckad häckning.

Maj.

Den här uvbilden kom till 30.5. Tycker själv att det är en av mina bättre fågelbilder, å då har jag inte börjat skryta ännu!

Jag hade många fina kvällar i blåsippe skogen. Maj månads bild.. Fotad med en sån där simpel sak som kallas diafilm. Använde mitt ”allround” objektiv Nikkor 300mm och mellanring för lite kortare närgräns. Nikon F6 och Velvia 100.

Något egentligt motiv finns väl inte här. Ingen fågel, ingen blomma, en stubbe finns där men…Vad kan jag tänkas vilja visa? Fotad med samma verktyg som övre bilden men utan mellanring. Dubbelexponering för att fånga hela atmosfären.

Denna krabat har jag inte fotat förr. Flygekorre. Gick i ett uggleområde skrapandes på trän med hål i, med en förhoppning att hitta en häckning. D300 och 300mm.

Juni.

Fick ett tips som resulterade i lite sparvugglebilder. Fantastiska och trevliga små ugglor. Dom hann bli lite av mina favoritugglor efter tio femton kvällar i gömslet nära holken. Hoppas på att kunna fortsätta med dessa senast nästa år.  Att det varit ett bra sork och uggleår märks i markerna. Fann nygamla troliga bohålor här om kvällen. Ytterligare en plats där jag ofta hör ugglans charmiga visslingar i höstmörkret. Det är trevligt att försöka locka dem till sig. Stor som en domherre sägs det, och det är väl nära sanningen. Ett par uggleholkar ska tillverkas i höst. Samtliga fotade med D300 och 300mm, nån med teleconverter 1,4.

I midsommarhelgen gick jag i mina gamla fotomarker. En mycket minnesvärd natt. Det är något magiskt med sommarnätter. Jag var inte ute för att fotografera men gick via några kända rävgryt. Alla var tomma. På morgonsidan åkte jag till en rävkull vid en gammal ria. Där vistades jag några veckor och fick rätt många rävbilder.

När dom blev större och mera rörliga låg jag och väntade på dem under kamoflagenätet. Här upptäcker räven skogen belyst av morgonens första varma solstrålar.

Denna bild hör till mina favorit rävbilder. Alla ”hör” väl vad räven tänker?

Lyssnar.

Denna valde jag till Juni månads bild. Första magkänslan avgjorde. Den här är väl också fel och bakifrån! Men denna är ju lite snällare och mera inställsam är den övre:)

Juli.

Jag har haft två örnutställningar. En på Verkan i min hemby…

…och den andra på Världsarvsdagen på Molpehällorna. Ibland skulle det vara bra om någon annan valde bilderna som ska ställas ut. Jag har mera örnbilder, några som är ribban högre än vissa som hängdes.

Utställningarna togs bra emot. Trevligt. Det intressantaste var att besökare talade om min tranutställning, ett år efteråt. Två örnbilder och två tranbilder fann nya hem.

Nästa utställning blir bilder från mitt pågående projekt med arb. namnet skogens drömmar. Hur jag ska ordna upp detta projekt är ständigt i tankarna. Bilder har jag en hel del ( tror jag väl ? ) men enligt nuvarande tankebanor så borde jag dela upp bilderna i minst tre utställningar och då är det långt ifrån klart fotat! Bilderna jag har till detta stora projekt varierar i uttryck och stil. Jag undrar hur många hundra bilder detta projekt kommer att sluta med? Det känns som att jag vill ta dom mera krävande bilderna till nästa utställning. Det finns ett stort bildintresse där ute, även i mina hemtrakter,  det har jag fått bekräftat i sommar.

Från en av många genomvakade sommarnätter. Jag har aldrig vakat så många nätter som jag gjort denna sommar. Lite slitsamt för kroppen är det. Jag är ju kvälls och nattmänniska men ändå. Det är alla gånger värt det. Det blir inte så mycket fotat, det blir mest att uppleva sommarnattens magi. Usch vad bilden tappade kvalite här, den är riktigt fin på papper kan jag lova. Fotad med mitt impuls köp i sommar!  Nikon D700 och ( gamla ) Nikkor 70-200.

Ifjol var det första gången jag fotade vattenfladdermöss. I sommar testade jag igen och fick bla dessa två bilder. Fascinerade djur. D700 och 70-200, blixt.

I hökskogen. Jag har försökt fota duvhök många somrar. Detta år har jag nog lyckats bäst. Placerade ut gömslet efter att ha valt placeringen noggrant. En sten, stammarna och rotvältan. Så många olika potentiella sittplatser som möjligt från samma gömsle. När jag kom till gömslet denna kväll låg en halvt uppäten skata på rotvältan! Ivrigt kliver jag in i gömslet efter att ha säkrat att jag är osedd. Jag hoppas och tror att en hök ska komma och äta resterna innan natten kommer. Visst kom en hök, där ryker dom sista mumsbitarna i sista skogsljuset! Detta tillfälle har jag väntat på. Allra helst skulle jag vara på plats när bytet levereras! Det blir svårt att motstå fortsatt arbete med den mörka skogens fågel nästa år.

Det visade sig att jag gissade rätt när det gäller var hökarna skulle trivas. Jag är ca 50m ifrån boet och hökarna vill gärna sitta på stammar som denna. En fördel för mig var att hökarna valde en smal skog där det inte finns så många alternativ. Kalhyggen på båda sidorna…Den allra sista hökskogen just här kan man säga. Boet är byggt i en klen gran så vi får se om det hålls uppe eller tyngds ner till marken av blötsnö. Det är roligt att hitta nya bon och speciellt då området varit en vit fläck på hökkartan.

Kväll igen. Höken kom för att undersöka om det fanns mera skata men det gjorde det ju inte. Nu har jag hjälpt hökarna och placerat ut godbitar nån meter framför gömslet. Ett uppskattat tillskott hos dom ständigt hungriga unghökarna.

Jag fick äran att ta del av hökarnas uppväxt , här på 15m! Ögonblick som är väl bevarade i minnet. Den sittande höken fick sällskap av ett syskon. Denna hök hoppar ungdomligt och lekfullt flera gånger från varje sidan av rotvältan. Ett tillfälle som knappast kommer åter nästa sommar, om någonsin. Juli månads bild. D700 0ch 300mm.

IIH IIH!  Hökskogen präglas av den ständiga hungern. Att vakna i hökskogen och dricka en kaffe är en riktigt fin upplevelse. Vakna och vakna…Marken lutade opassligt där gömslet måste vara så någon vidare sömn blev det inte.  Liggunderlaget blir som en pulka Att vistas i hökskogen betyder många timmar utan fotograferingsbar action. Stämningen kröp in i gömslet och jag fick äntligen pennan att glöda under händelselösa timmar. Nattetid hände det att älgar gick på stråket alldeles invid gömslet.

En bild jag haft i tanken många år. Fotad på samma stam som den övre men här använde jag  D700 0ch 300mm + Tc1,4. Övre med D700 och 170mm.

Augusti.

Augusti blev bättre än September när det gäller tranorna. Jag började i skärgården. Samma plats som 2006. Denna bild är lite speciell på det viset att jag använt en för mig ny teknik. Photomerge. Det betyder att man sammanfogar ett antal bilder till ett panorama. Otroligt händigt. Innan fotade jag samma motiv med fullformat kameran D700 och 300mm, tanken var ett panorama. Då kom jag plötsligt på photomerge som jag sett att andra har använt på ett fotoforum. Bytte till cropkameran D300 och 300mm + Tc1,4. Fotade sedan bilden i delar. På så vis får man många äkta pixlar som räcker till ett riktigt riktigt stort panorama. Tekniken räknas givetvis till kategorin montage. Det spelar ingen roll att jag har samma utsnitt i en och samma ruta fotad med den andra kameran. En en meter bred bild är inga som helst problem. Du kan trycka näsan mot bilden och se kvalite trots storleken. Två meter, inga problem…

En annan bild, en hel bild. Här kan man väl se utsnitten innan sammanfogning. Samma kväll som övre. D300 0ch 300mm + Tc1,4.

En diabild. Dubbelexponering. Skogens innersta kräver ibland att man fångar det i två exponeringar. Vissa bilder kräver också att dom fångas med diafilm. Det gick inte att ersätta diafilmen med D700 som jag tänkte. Alltför olik ( fel ) atmosfär får denna bildtypen. Bara att jobba med tre kameror nu då…:)

Denna bild valde jag till Augusti månads bild. Fotad den 8onde innan tranfotot på myren tog över. En bild som jag  känner så starkt för att det är omöjligt att sätta ord till den. Också en dubbelexponering. 8 sek. exponering gånger två. Augusti blev kanske bäst under blogg uppehållet?

24.8. Då är vi på myren. Tre gömslen utplacerade. Iår ska jag ta den ultimata tranbilden var det ju sagt! Höga förväntningar hade jag. Redan tredje kvällen inför natten kom denna bild till. Jag hörde samma sak som tranan. Tystnaden. D300 och 300mm. 5 sek.

Fotad en stund efter övre.

På morgonen från samma gömsle.

Samma morgon som den övre men nu har solen krupit ovanför horisonten och ger ett mjukt ljus i dimman. Träden har kvistar

Från samma gömsle men fyra kvällar senare. Den 29.8

September.

Nu har jag varit flera pass utan bilder. Fotad från ett annat gömsle, där jag varit tidigare år.

Flyktbilder, månen, trana. Jo då, nästa år, då!! Denna är väl den bästa av årets eller?

Samma gömsle men flera kvällar senare. D700 och vidvinkel.

Från det tredje gömslet. Två kvällar och mornar med dimma och riktigt fint ljus. Naturromantiskt, rena rama grädden! D700 och 70-200.

Ganska frusterande när tranorna inte vill samarbeta då allt annat gräddigt är på plats. Tog bilden när myren tömts på morgonen. Samma gömsle som ovan. D700 och 28-75.

Ett gäng tranor övernattade västerut från gömslet. Tyckte nog att jag placerade gömslet bättre. Trots många års iakttagande och konstaterande går det inte som man önskar. Här är dom på väg österut mot åkrarna. Lämpligt solbelysta. Lite närkontakt ligger på önskelistan. Det krävs för att bilden jag har där uppe ska bli verklighet. Nästa år…Nästa år…I Augusti!

Den 13:onde September räknas 12500 tranor i södra Finland. Rekordtidigt. En del av dem är dessa tranor. Myren tömdes. Närpes verkar tomt på tranor i fyra dagar. Skärgårdens tranor kommer inte till sina övernattningsgrynnor. En vecka senare dyker det upp några flockar som landar på grynnor där dom inte brukar vara. Ser ovant ut.

Visst fanns det chanser ännu iår. För min del räckte det med nio övernattningar på myren och sex kvällar i skärgården. När första gänget drar söderut brukar luften fara ur mig. Då har jag kört intensivt och plötsligt är det tomt. Nästa år börjar jag ännu tidigare. Snart börjar jag räkna Augusti som tranmånaden. Ljuset är oftast till fördel den månaden så helt fel är det inte. Blir intressant att se om dom första åker den sjunde nästa år. Nästa säsong är det möjligt att jag samarbetar med en fotograf norrifrån och prövar lyckan Malaxskärgården. Dessa tranor är bland dom sista som lämnar landet.

Nu ser jag framemot att ta itu med mitt andra eller ska vi kalla det huvudprojekt. Skogen… fånga själen som finns och känns där inne i den mörka skogen. Jag växlar samtidigt ner till tvåan. Fyrans växel har varit i länge. Jag är ju en 69:a så det finns ingen femma

September månads bild. Det är en höstblommande linnea på bilden. Nikon F6 / Nikkor 300 mm + mellanring / Fuji Velvia 100.

På hemsidan.

Den sista oktober kommer nästa inlägg upp här, då betydligt kortare. Jag fortsätter uppdatera hemsidan sista dagen i månaden, det funkar ju utmärkt så.

Ha det skönt i höstmörkret!

Fyra månaders blogguppehåll / April Månads bild – I tjäderskogen 4.

Den här bilden kom till den 31.3. Dvs. samma kväll som förra inlägget lades ut. En av dom bättre uvbilderna tycker jag. Frågan är om bilden är bättre då uven sitter på kvisten eller när den dyker som här, jag har ju båda bilderna.

Den här kom till nån dag senare. Bilden känns lugn och harmonisk. Man borde väl inte döpa en bild till harmoni men det va just så jag kände för bilden.

Det har varit en högst ovanlig månad kan jag gott påstå. Mindre givande erfarenheter i början på månaden  men till slut blev det bästa tänkbara feelis.

Jag hoppar över dom tråkiga erfarenheterna, sånt vill väl ingen läsa. Jag tänkte skriva ett helt annat inlägg med rubriken ” Kampen om en sekund i rampljuset ” Men jag varken hinner eller har ett stort behov av att lufta mina värderingar just nu. Det finns inlägg för flera månader i skallen men dom kräver ju lite tid.

Jag tog en diabild enkom just för  ”kampen om en sekund i rampljuset”. Får väl ta det inlägget mot hösten? Det är bråda tider. Jag har prioriterat utelivet och det kommer jag att göra hela sommaren. Mera skogsliv, mera fotande, mera ostört skapande helt enkelt.

Gamla gubbar brukar ju säga att det var bättre förr så det tänker jag inte säga! Jag säger att utveckling är naturligt,  men man måste lyssna på sin inre röst. Det blir ju aldrig som förr ändå. Men jag vet exakt hur och var jag ska vara för total harmoni och högsta tänkbara skaparglädje, i skogen. Ensam. Nå sambon och hunden får väl komma med ibland

Tyst, lugn och ro. Bara orden laddar mina batterier!:) Det blåser behagliga vindrar just nu. Mycket är på gång. Jag har ett större projekt i sommar och två i reserv ifall saker och ting inte utfaller som önskat.

Det kommer att bli min bästa sommar på många år, det bara vet jag! Jag kommer att lägga ut en bild sista dagen i månaden under dom fyra inkommande månaderna, som månadens bild då.

April präglades av tjäderspel. En natt hos tranorna blev det men utan resultat. Tranorna är lite undanträngda just nu. Jag tänkte ju syssla med dem en hel del. Främst efter äggkläckning var det tänkt men det är bara att inse att jag inte kan vara på mera än ett ställe åt gången. Vi får se hur dom andra projekten utfaller.

Finns det något mera avkopplande än att vandra i skog? Det blir alltför sällan nuförtiden. Där blir det ändring, back to basic! En tre timmars vandring i sök efter pärluggle bon blev det. Inga pärlugglor men två nya duvhökbon! Ett med häckning på gång. Bra att ha bakom örat framöver. Iår satsar jag inte på hökarna.

Det är ingen lek när tupparna mäter sina krafter.  Från första parkett fick jag  se när två hormonstinna tuppar rök ihop. Utmanaren är till höger i bild och han fick nog ordentligt med stryk. Jag fick  flera bilder från det här tillfället. Bra eller inte med trädinramningen? Bra tycker jag, annars blir det väl lite rakt på.

Efter sju nätter i gömslet kom första bilderna! Hade ju några visioner om en annan typ av bilder från tjäderskogen men aj så svårt att få till det när chanserna begränsades till två mornar av totalt nio.  Nästa år?  En klassisk skogsbild är väl inte fy skam det heller! Tavelmaterial för skogsmänniskan!

Den här skulle jag gärna välja som månadens bild. Det svartvita har ett speciellt uttryck som passar utmärkt i tjäderskogen. Det är så här jag upplevde stämningen. Att det inte blev den beror på att jag ska ta en ”ultimat” svartvit tjäderbild nästa år. Vet precis hur den ska se ut. Ligger bra till för väggen den här.

Det gäller att göra sig hörd…Ett hormonstint spel. Det är mäktigt när dom hoppar så här. Vilken kraft i vingslagen!

Det är ju ofta tjockt och mörkt i riktiga tjäderskogar. En liten ljusglimt klämde sig in vid rätt tillfälle. Bara några dagar kvar på månaden när den här kom till. Två diabilder i en serie jag kallar Våren 2009 – Som jag såg den - utmanar tjäderbilderna. Hann inte digitalisera dem.

Här hittas månadens bild på hemsidan.

Då är det bara att önska en riktigt skön sommar! Titta in på hemsidan den sista dagen i månaden. Tidigare än så lönar det sig  inte att se efter nya bilder. Ska lägga ut en infobild som senaste inlagd. Det är ju inte alla som läser det här.

Nästa blogg inlägg blir den sista September då.

Ha det riktigt bra!

Våra inspirationskällor / Mars månads bild – Aftonstjärnan -

Drillsnäppa.

Man hinner knappt med…Plötsligt var det 31 Mars 2009 och dags för det månatliga inlägget i bloggen. Det har varit en händelserik månad igen. Förbered dig på ett långt inlägg.

Jag har haft min första bildvisning hos fotoklubben Knäppisarna och ställt ut 23 örnbilder för en dag på årliga älgsoppsdagen i Yttermark. Största delen av månaden har jag ägnat åt berguvarna och så blev det lite nya örnbilder.

Jag hann knappt börja min bildvisning…Jag visade några presentations bilder och berättade hur allt började så säger en i publiken att jag tycker bilderna påminner om Heikki Willamos, vilka är dina inspirationskällor? Det är en återkommande fråga överallt och alltid  lika intressant. Jag hade inte hunnit komma fram till mina duvhökbilder…

Först nämnde jag Terje Hellesö men visst tycker jag om Willamos bilder.  Bildstilen känns nära min egna. Stämning före närbild och åtminstone i Willamos bilder finns det en hel del mystik. Förstärkt med hans starka texter. Men jag har inte sett så hemskt mycket av Heikkis arbete. Han har ingen hemsida vad jag kan se och så sitter han ju inte och tjitt-tjattar på fotoforum som vi amatörer ofta gör. Hellesö har en helt egen stil och han är också en bra fotolärare. Jag följer med i hans flitiga bloggande. Han är en mycket mångsidig fotograf. Man ser genast när det är en Terje bild.

Vad betyder det för dig när du säger att du inspireras av någon? Känner du igen dig i bildspråket? Bejakar det din egna syn på tillvaron? Eller vill du bara ta samma framgångsrika bilder för att inspiratören nått ända fram?  Du tycker troligen bara så mycket om bilderna att du vill göra samma sak. Det är inget ovanligt inom vare sig bild eller musik. Många band och musiker börjar med att spela covers. En del gör det hela karriären ( inget fel i det ) och en del börjar skriva sina egna låtar. Dom har inspirerats men gör något eget av det. Lyckas det bra så låter det inte alls som idolens musik, man skapade ett eget sound. Man satte sin egna prägel på musiken. Det krävs nog många års fotograferande för att man ska kunna utkristallisera fotografens stil. Det krävs  hundratals  bilder där det egna engagemanget lyser igenom.

Bilden drillsnäppa överst i inlägget är en riktigt typisk  Hellesö cover ( men inte i närheten så bra ) Du ser likheten om du tittar in på hans hemsida och tittar på bakgrundsbilderna. Iden är hans  egna vad jag kan förstå . Det görs en del såna här covers  bland naturfotografer. Alla som är lite insatta i naturfotomiljön tänker genast Terje Hellesö när man ser just den här bildlösningen. Man lyfter fram den egentliga bildskaparen, mer än så kan det aldrig bli. Bilden har aldrig känts något speciellt för mig, just för att det är en cover.

Hur skulle Hellesö reagera om jag i smyg satsade hårt på iden med bakgrunder för att sen plötsligt ge ut en bok där det framställs som eget? Ett mera effektivt sätt att skapa en flopp och radera sig själv från naturfotomiljön kan väl knappast  finnas. Världen är idag väldigt liten tack vare internet. Det har hänt att besökare på hemsidan säger att jag brukar gå in på den där och den där hemsidan för att se likheterna. Då är det upplyftande att få höra att jag känner nog igen dina bilder fast jag inte skulle veta vem som har tagit dem. Det där är nog en sanning med modifikation.  Med säkerhet så gäller det inte alla mina bilder på samma sätt som med Hellesös.

Som nybörjare är det mera accepterat att han / hon gör covers, så länge som inspirationskällan lyfts fram tydligt. Mera erfarna fotografer som har lagt ner hela sin själ i bilderna och jobbat hårt och målmedvetet i många år vill knappast se att slitet med den egna stilen kopieras över en natt. Men verkligheten är ju ändå inte så enkel som den där korta meningen. Jag har läst om ett fall där en fotograf har fått sin ide stulen via internet. Plötsligt var iden publicerad i bokform…Bakgrunden till uttalandet vet jag inget om men det var en känd fotografs arbete. Därför lägger han inte ut sina nya ideer och nya bilder på nätet längre. Det finns fotografer som inte gör annat än surfar efter just nya ideer skrev yrkesfotografen. Det ligger väl något i det han säger.

Nybörjarens stora dilemma är just att finna sin egna stig. Man suger i sig ideer med stor iver från alla håll. Man testar det där och det där för att känna efter hur bilden egentligen känns. Man lär sig och jobbar man enträget och inte låter sig påverkas för mycket av trender så finner man till sist sin egna stig. Det är då som det egentliga jobbet börjar…

Heikki Willamos bok Hökskogen äger jag tyvärr inte och den går inte att få tag på längre men det var en inspirationskälla som lånades från biblioteket flertalet gånger. Plötsligt bosatte sig duvhöken några stenkast från min skogsbarack. Givetvis skulle jag försöka fotografera duvhökarna. Tycker jag gjorde det med viss framgång och det blev en av mina mest upplevelserika somrar. I hökskogen heter serien. Nu satt jag ju inte med Willamos bok i gömslet och tittade på bilderna och försökte mig på samma sak men likheterna finns där. Minns när jag la ut en bild på fotosidan.se.  Det var en av dom första kontakterna jag fick med Hellesö. Du flåsar Willamo i nacken, punkt. Kanske var det några ord till men budskapet gick hem…Man kan ju inte förbruka en art men namnet i hökskogen och bildstilen var väl skrämmande lika. Surt tyckte jag men slumpen gjorde att jag överhuvudtaget fotade duvhökarna. Titlar ska man också tänka på ifall det har getts ut böcker i ämnet.

Den här månaden har jag införskaffat två böcker. Heikki Willamos och Leo Vuorinens Huukajavuorella. Då står man där igen…:) Berguvarna är mera aktuella för mig än någonsin och där ligger boken på bordet…En alldeles fantastisk bok. Tyvärr är texten på finska så jag kan inte fullt ut ta in helhetsupplevelsen som brukar finnas i Willamos böcker. Kanske kommer det en svensk upplaga eftersom boken ser ut att bli en succe? Bildstilen sitter som hand i handske och det är inget jag kan göra något åt…Jag tänker ju inte ge ut en bok om berguvar så det kvittar väl egentligen. Köp boken även om du inte kan perfekt finska. Det är verkligen ingen kostnad.

Den andra boken jag köpt är Konsten att ta vinnande bilder! Ahaa en bok om hur man vinner tävlingar? Nej men titeln är säljande i sig skulle jag tro. Läs förordet låna mig dina ögon. Den här boken är alldeles fantastisk! Jag har skrivit en del om bildtankar, det känns futtigt i jämnförelse. Den här boken är mycket underhållande och lättsamt pedagogisk. Man får inga mallar att följa. Boken får dig att bättre förstå varför du gillar vissa bilder och varför du ratar andra m.m.m.m. Boken får dig att tänka utgående från ditt egna sätt att se och ta bilder. Boken har recenserats. Du kan ta del av dem via Segeholms blogg. Missa inte den här boken! Du måste inte vara en inbiten fotograf och bildtänkare för att äga den. Du kan lika gärna höra till gruppen som ser på mycket bilder och är genuint intresserad av innehållet. Boken är en blivande klassiker har det sagts och det är nog ingen överdrift. Vi satsar mycket pengar på fotoutrustning. Nu får du för nästan ingen kostnad alls tänka mera på resultatet, innehållet! Det här är en bok som ger stadga till mina egna tankar. Bättre konstruktiv kritik än så här kan man inte få…  Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller har fotat i 70 år, boken är för alla. En inspirations handbok för dig som vill utvecklas som fotograf.

Jag har fyllt på med lite länkar här till höger. Det kunde vara betydligt mera. Lägger till flera då jag känner jag har tid över. Under inspiration i bild och text  finner du en fotograf som inte för så mycket väsen kring sig men han har riktigt bra bilder och missa inte Jörgen Schöns reflektioner!

Långt? Nå nu ska jag fylla på med lite bilder från den här månaden och en örnbild från November.

X

Jag tycker själv att den här är en av mina bästa örnbilder. Jag tycker att det är bra med en gnutta anonymitet.  Höstutställningen med örnarna jag ombads ha har flyttats fram.  Det blir att ställa ut dem nån gång i framtiden istället, när och var håller jag öppet. Klart är att det blir en större utställning och bättre. Det är bra att det skjuts på framtiden. Jag tittade igenom mina örnbilder lite grann. Den här tänkte jag spara till en bokpärm, nå kanske ändå inte…Det har gjorts så mycket böcker om örnar att man tycker det borde räcka. Isåfall ( drömmer lite här nu ) så skulle det kunna vara en bok där bilderna är av en annan typ. Lätt? Nej, men det är väl inte särskilt intressant med snarlika bilder på örnar i all evighet. Igår fick jag hem den här från labbet, riktigt nöjd blev jag.

Jag har fått en del nya örnbilder den här månaden.  Tittade igenom resultatet och blev jag lite uppgiven faktiskt. Samma bilder som tidigare men med små skillnader.  Antingen slutar jag helt fotografera örnar eller så försöker jag utveckla bilderna. Jag tar det senare med betoning på att försöka. Upprepning kommer säkert att ske men försöker jag inte går det ju inte framåt heller.

Den här bilden har väckt uppmärksamhet både i Finland och i Sverige. Dom flesta lägger en stor tumme upp och vissa blir till och med arga! Man kan ju undra varför någon måste uttrycka ilska när man ser på bild. Han har ju inte sett mina 150? bilder på örnar. Efteråt skulle han nog förstå att jag vill variera mig. Olika smak accepterar jag alltid!

Här fick jag till en bild som jag är riktigt nöjd med. En av mina favoriter.  Det fanns möjlighet att göra ytterligare en fryst örnpinne i luften…

Det här uvparet var spårlöst försvunna en hel månad. En skogsavverkning i närheten är väl den troligaste orsaken. Mörk bild men dom är ju aktiva just då. Gillar bilden när uven seglar i skymningen. Men bilden kommer väl inte så bra fram här, vad tycker du om den? Delite?

Den här bildtypen fås om du vistas där några kvällar. Det har väl gått lite inflation i arkivet. Jag har närmare tio bilder som liknar den här men på andra kvistar.  Favoritkvistarna är nog  intäckta. Bilden känns bättre och bättre för varje dag. Då man är nära uvarna alla kvällar blir man väl lite avtrubbad inför bilderna.

Det är ytterst sällan det ges så här bra möjligheter att fotografera natur från bilen eller från vägar. Den här serien kunde man väl kalla naturen från bilen!! Bekvämt och ingen ansträngning. Det här kunde bli en turist attraktion. Bara att ha med en tubkikare eller kamera.  Något för en  naturguide att nappa på kanske? Ugglorna är förvånansvärt orädda här. Och genom att sitta i bilen minimerar man eventuella störningar.  Ändå föredrar jag nog att anstränga mig lite och tex ligga på en myr, långt bort från civilationen. Det har väl att göra med naturkänslan kring bilderna som är mycket viktigt för mig och alla intryck man tar in före själva fotandet tar överhand. Man kan ju inte se den delen i bilder, men jag tror det kan synas en viss skillnad? Nå lite bekvämlighet skadar väl inte ibland. Mars är ju ändå lite av en semestermånad för mig innan vår ruschen tar vid.

På flykt över reviret. För att såna här bilder överhuvudtaget ska lyckas i mörkret ska man ha lite tur! Det här skulle jag inte ha försökt mig på om jag använt film ( dags lönen bränns snabbt iväg ). Med digikameran blir det ju en del ( till synes omöjliga ) chansningar på flyktbilder…och har man tur så blir det något av det. Väntade på att den skulle flyga över mig. Jag tror faktiskt det här är första gången jag fotat en flygande fågel vertikalt. Här använde jag  zoomen 70-200 på kortaste brännvidden.

En uv landar i trädet. Sitter någon minut och tittar bestämt mot den andra ute på hygget. Väntar med fingret på avtryckaren. Plötsligt kommer partnern i full fart mot den utmanande blicken?   Dom utför en intressant spelflygning riktigt nära mig, kameran smattrar.

Jag tolkade det här som en spelflygning. En parning var inte långt borta.  Det blev den mäktigaste uppvisningen och upplevelsen jag fick med uvarna i vår. Hela åtta bilder finns från det här tillfället. Ändrade den här till svartvitt efteråt.

Aftonstjärnan.

Den här kändes riktigt bra i magen när den kom till och på papper blev den ännu bättre,  jag kan väl få vara lite nöjd Det skulle nog sitta bra med en digital projektor så man kunde blåsa upp den riktigt stort. Föreslog en jätteposter men fick avslag, väggarna börjar bli för få Det fick räcka med en 30*45.

Månadens bild var inte svår att hitta.  Örnbilderna låg bra till ända tills det sa klick och den här föddes. Uvbilderna med solhimmel känns riktigt bra också. Rymden som finns i månadens bild är nog ändå för svår att motstå.

Mitt projekt har inte fått så mycket tid känns det som. Jag menar att det finns ideer som inte blev av den här månaden. Aftonstjärnan ligger mycket bra till när det hela ska sammanställas. Jag fick även en bild från favoritskogen där en vanligare art visar upp sig från sina bästa sidor. Min mentor Gammelkorpen bara måste få se den innan jag visar den för andra.

Vår ruschen är inte långt borta. Tranor! Jag såg första tranparet igår! Vårens budbärare. Visst, våren… Mera ljus och flyttfåglar och så grönskar ju allt. Men våren är faktiskt inte min absoluta favoritårstid men den är ju alltid lika välkommen. Jag  brukar få mina bästa bilder från sensommar fram till våren. Senaste höst till vår var nog min absolut bästa tid någonsin. Men allt är ju inte bilder…Vilken tur vi har fyra tydliga årstider! Jag har kommit en bit i min tranfotografering och jag tänker absolut fortsätta med dem. Ett par tjäderspel mornar ska det väl bli i år och kanske det blir lite örnar ännu? Och det viktigaste, min vision! Skogens drömmar, där mycket kan inkluderas!

Tack för att du tog dig så här långt. Den 30 April återkommer jag!

Här hittar du månadens bilder 2009

Då är man en riktig naturfotograf? / Februari månads bild – I ljus och mörker -

Det stämde ganska bra det jag skrev i förra inlägget.  Att ett av tio försök  skulle ge bilder på skygga fåglar. Jag tror det är vanligt att man tror det är enklare. Ibland får jag höra att nå nu kom det några bilder! Jag brukar svara att det tar ca fem minuter från att bilden är tagen tills jag har ut den på webben, om jag använder digikameran givetvis. Jag kan fylla webben med hur mycket bilder som helst!  Det handlar inte bara om bilder.  Själva görandet och det som sker kring en bild är en mycket viktig del och det är den delen som tar och får ta tid.  Så här har jag jobbat hela tiden.

Det är mycket mera runt omkring en bild än vad någon kan föreställa sig. Bilden är ett resultat men tankarna, planeringen, upplevelsen, att greppa det fascinerande, atmosfären, att komma nära livet… Det är den verkliga drivkraften!

När är någon en ”riktig” naturfotograf? Vilka är kriterierna? Du ska vara mycket påläst när det gäller artnamnen, gärna på latin! Ahaa en berguv, bubo bubo. Vad händer med synen på bilden då man har sagt att det är en berguv? Hur skulle bilden ses om man aldrig lägger på ”kastrullocket” berguv, bubo bubo?

Nu vill jag absolut inte förringa det stora arbete som är ligger bakom alla dessa av människan… skapade art namn. Det är bra att vi har den här kunskapen. Det hjälper oss att veta vilka miljöer som är känsliga, vilket egentligen alla är…m.m. Det hjälper oss att föra en disskusion om arter. Mycket smidigare än att beskriva hur den ser ut:)

Mitt bästa vitsord från skolan blev i biologi, utan att läsa en enda hemläxa, ja jag skäms inte:) Tommy fick bäst i provet sade den stränga men rättvisa läraren. Tror det va 9+ eller 9 1/2. Det fanns ett intresse hos den vilsna pubertala tonåringen Tommy.

Allt finns väl dokumenterat. Jag borde ha en bra förutsättning att lära mig mycket, riktigt snabbt. Det är bara att låna en massa böcker och läsa på, det är så man blir en bra naturfotograf! Eller? Då vet man vad det där och det där strået heter och vilken mossa det där är. Jag har nog en bra baskunskap men jag vet faktiskt inte vad alla strån i mina bilder heter.  Jag har läst lite djupare i arter som jag har fotograferat mycket.

Jag ser inte på omgivningen i namn skapat av människan. Jag har alltid sett bortom allt det här som kallas biologi. Jag ser på naturen med andra ögon, utan locket som artnamnet faktiskt kan bidra till. Om jag lyckas få fram en personlighet hos motivet, ja då tycker jag att jag har lyckats utan att lägga någon värst stor vikt på artnamnet. Bildmässigt finns det, som jag skrivit om då och då också ett så här ska det vara! Så här ska en naturfotograf vara! Det finns lite olika grupperingar inom naturfotografin tycker jag. Många står med ett ben i flera läger och en liten grupp står fast i sin ruta. Vilken grupp är mest högljudd, om hur det ska vara? Det enda rätta? Nå alla har rätt till sin syn och sitt synsätt. Jag tänker inte övertyga någon om att min syn är den ända rätta. Lite intressant att fundera på olika föreställningar är det alltid! Jag kunde skriva flera A4or om det här ämnet och lika mycket om bildtitelns vara eller icke vara.

Dubbelexponering. Det är nånting jag har börjat syssla med allt oftare. Månen och bubo bubo. Att få till det i en och samma bild är en utmaning. Månen var ca två utsnitt till vänster ur bild så då skapade jag en dubbelexponering i kameran. Jag gillar den här tekniken. Man kan skapa bilder som har en del gemensamt med måleriet. Bilden var länge ett alternativ till ”månadens bild”.

Den här bilden togs från det svårare av dom  två berguvsreviren jag håller på med. Nu har jag mycket information om det här paret. Och intressant är att jag måste ha varit döv i två år:). Dom har varit här länge! I skogen som syns nertill håller dom till, en mycket vacker gammelskog. Dom är känsliga så jag har inte vågat gå där mer än en gång. Det blir intressant att följa med uvarna på avstånd och klura ut hur jag ska göra för att få en insikt i deras liv utan att störa. Dom lägger ägg i slutet av mars och då gäller det vistelseförbud som kan äventyra häckningen, dom överger äggen snabbt!

Slit och släp. Till sist kom den här åteln igång. Här en havsörn född 2004,  ringmärkt på Åland. Den var bara några dagar i trakten enligt vad jag sett vid åteln och genom att se efter örnspår i snön. Jag lyckades få några bilder från  gömslet, äntligen kan man väl säga. Här bjuds det på fisk!

Mäktiga fåglar! Visst är det roligt att få örnar på bild efter mycket förarbete men…Jag vet inte. Bilderna kittlar inte mina sinnen så hemskt mycket men mäktiga är dom!

Här kan man tala om en bild som inte funkar på nätet! Bilden är fotad vid andra våråteln där fallvilt lockar bla örnar. Har suttit två elva timmars pass hittills. Den här kom till på första försöket. Jag har fört över den här till papper. En meter bred blev den. Väntar nån vecka med beställningen ifall det kommer mera bilder som får komma med på utställning.  På tal om utställning så blir det en endags örnutställning den 22 mars på årliga älgsoppdagen i Yttermark. Jag har snickrat ihop fyra två meter breda och höga fristående ställningar. Det ryms totalt ca 20 bilder på vardera sidan. Inget spikande i väggar, det enda som behövs är 40 cm fritt från väggar eller mera om man vill sicksacka ställningarna.

Den här fick bli månadens bild. Jobbigt att välja den här månaden tycker jag, jag vill välja minst tre! Jag har rivit hår angående digikamerans prestanda men nu har jag hittat en bildkontroll och vitbalans i kameran som bäst motsvarar diafilmen ( tror jag igen).  För den teknik intresserade kan jag avslöja kelvin 5880 B1 och standard bildkontroll -1 kontrast.

Jag kommer att ha min första bildvisning den 9 Mars hos knäppisarna. Det blir enbart diabilder den här gången.

Gammelkorpens fru lägger ägg nu så han hade inte tid med mej den här månaden. Jag hade ett angeläget ärende men han sa bara kort, jobba på!

Här hittar du Februari månads bild på hemsidan.

En händelserik månad, trots allt / Januari Månads bild – På känsla.

Om jag börjar med det mest aktuella och kanske roligaste.

Bilden på berguven är riktigt färsk, jag tog den just ur kameran. Kom hem för en timme sedan. Det blev ett kvällspass i det nya uv gömslet. Jag har hittat ett nytt berguv revir som jag tror få vet om. Åtminstone har bekanta uv kännare inget nämnt.  Jag måste nog ta ett samtal med husägaren i närheten för att höra vad dom vet.  Dom har pärluggla och berguven mer eller mindre på tomten! Dom bor lite avsides. Detaljerna kan jag inte gå in på här för uvarnas säkerhet.  Så mycket kan jag säga att jag skulle ha hört dom tidigare då jag har vistats mycket i närheten i två år. Troligen är det en ny etablering eller så har jag varit döv

Tycker bilden har en typisk uvkänsla.  Jag har hoandet i färskt  minne och en fin kväll i kroppen bland pärlugglor och uvarna. Tycker bilden förmedlar mystiken rätt bra.  Nu har jag och fotokompisen Johnny ett till uvrevir som är livligt. Att få riktigt bra bilder av dom här kräver mycket jobb men man är ju van med ”systemet” Jag brukar säga att ett av tio försök så får man bilder och en gång av hundra sitter den där bilden som står sig hur länge som helst! Nå hundra gånger är väl att ta i men så kändes det för tio år sedan. Idag är jag nog ”effektivare”. Jag tror det stämmer rätt bra med uvarna som inte är lättfotade.

Det blir att lägga ner lite tid på det här nu men snart kommer flyttörnar och då är förhoppningen att kunna återuppta örn fotograferingen. Det blev en speciell höst. Örn bilder kom det som aldrig förr och det var så många örnar på samma gång att ni inte skulle tro mig om jag avslöjar allt. Sen hände något som aldrig hänt förr! En matplats dör ut helt! Helt dött! Inte en kråka och inte en korp. Så har det varit en tid nu. Vi har några teorier varför det dukade bordet övergavs  men inga bevis.

Nå när örnarna kommer söderifrån så står vi och balanserar på isflak  långt ute i skärgården så störningar lär det inte bli! Olje tankers kanske? Den här gången matar vi med fallvilt vilket känns riktigt intressant bildmässigt.

Jag har lagat nitton bilder för örn utställning. Endast två bilder godkänner jag inte och hamnar då att göra om dem. Ingen dålig procent om man jämför med tran utställningen. Det var en fröjd att få se bilderna på papper. Det här med webben är nog lite förkastligt.  Man blir påmind när man håller i den fysiska bilden på stort papper. Jag har ytterligare ett 20tal bilder utvalda men för mera variation söker jag en annan typ av bild som komplement. Jag tycker det blir bra som det är men bättre kan det ju alltid bli.

Jag har inga klara utställningsorter förutom i hembyn. En stor del av kulturella händelser riktas till centrum så jag skulle gärna ställa ut bilderna i strandbyarna som omväxling. Här vid kusten så har ofta människorna en egen och personligare relation till havsörnen så jag tycker det skulle passa allra bäst. Lite aktivitet i byarna är väl också något positivt . Sen har en äldre kollega sagt att han kommer att ha en utställning med bla örn i centrum så då blir det lite mycket örn plötsligt. Vill du ha utställningen i din by så tag gärna kontakt. En del av bilderna som ställs ut finns på hemsidan men några pärlor har jag ju nog sparat.

Första halvan av månaden gick segt. Jag bar på en sån där förkylning som inte vill bryta ut men tillräckligt för att däcka kreativiteten. Det måste väl vara två år sedan jag haft en  riktig förkylning, en sån där tre fyra dagars. Jag har planer på att övernatta med bla uvarna så då ska vi se vad gubben tål:)

Vintervågor.

Ingen har missat att vi redan fått flera timmar mera ljus. Här var jag ute i det allra sista kvällsljuset. Det är ljusare på bilden än vid fototillfället genom överexponering. Tanken var bara att fånga vinterns ”jag”. För en vecka sen fick jag första vårvittringen i skärgården. Den där kännspaka luften och doften, en illusion? Tror inte det.

Blåmesens Mardröm.

Dubbelexponering. Till den här bilden har jag en text som kommer att användas och publiceras senare. Kort kan jag säga att jag fick förtroendet att övernatta med ett blåmespar. En mycket hedersvärd upplevelse. Bilden kunde lika bra vara månadens bild. Månadens bild – På känsla – och – Blåmesens mardröm -  är bilder som kommer att stå sig mycket länge.  Inget bäst före datum.

Efter mitt senaste möte med min mentor och vägledare gammel korpen kom många tankar upp till ytan. Många obesvarade frågor blev det. Jag har jobbat som snickare sedan 1990 med delvis samma uppgifter. Vissa moment kan jag väl göra i sömnen. Män sägs bara kunna göra en sak åt gången men jag kan göra två! Tänka på annat och jobba!

Det gick en dag åt till samma fråga. Strax innan jag stämplade ut hade jag svaret! En viktig stolpe i mitt skogens drömmar projekt blev nedslagen så hårt att blåleran stänkte! Det blev ändå att söka upp min mentor men den här gången tog jag med mig en låda med bilder.

Jag beskrev min dagliga tanke för gammel korpen. Han smålog. Han visste att jag skulle komma med den här frågan och att det gällde bilder. Ta den där gran kvisten som ligger där och placera ut dina bilder i varje topp så finner du svaret sade korpen. Vad finner du längs med stammen, din stomme? Du har focuserat allt för mycket på ditt arbetsnamn! Det är bara ett arbetsnamn, du ska inte tänka mera på det!

Jag har betraktat dig från dina allra första steg där borta vid skogsbaracken, minns du inte när jag cirklade över dig? Jag har inte valt dig utan orsak. Jag vet vad skogen har betytt för dig och dina bilder har jag sett före du ens tänkte på att ta dem!

Din stomme är du, skogen är du. Slå ihop det och kalla det för vad som helst. Vi kan kalla det för skogens drömmar men du har själv svaret inom dig. Gör som du har gjort och fortsätt att utveckla dina bilder. Och visst kan du ta med den där bilden. Du har ju fångat skogens själ. Vilken bild? Korpen vänder sig om och säger att nu ska jag vila. Fortsätt och tänk.

Trädkrypare.

Dom är lite charmiga dom här trädkryparna men inte så lätta att få på bild. Ska försöka få en lite bättre än den här men nog tycker jag den är ganska ok eller?

På känsla.

Det är inte så lätt att hitta sina vägar, säg inget annat. Ekorren är utrustad med känselspröt så mörker är inget hinder. Januari månads bild – På Känsla! -

Här hittar du den på hemsidan. Året har börjat riktigt bra!

Mitt projekt…

…med arbetsnamnet Skogens Drömmar har idag tagit ett stort steg framåt. Jag strukturerar om en del i mitt arbetssätt.

Jag var ute och fotade i min favoritskog idag och plötsligt mötte jag gammelkorpen!  Det blev ett långt samtal. Min mentor gammelkorpen ville gå igenom mitt projekt och han hade synpunkter på mitt arbetsätt. Vi kom fram till att jag focuserar för mycket på annat.

Vi känner varandra bra och samma tankar har jag själv haft en tid. Att focusera. För bästa arbetsro kom vi ( han ) fram till att jag borde skaffa ett eget arbetsrum. Vinden är ett bra alternativ! Det ska byggas lite men det fixar jag på nolltid. Anteckningsboken ska vara med ute i fält för att fånga upp och skriva ner det som jag får för mig berättat. Väl på vinden ska jag strukturera och bygga på vårat projekt och jobba med bilderna.

Jag kommer att vara ännu mera restriktiv med publicering på nätet när det gäller bilder som hör till det här projektet. Han ville gå igenom bilderna först och vi träffas inte så ofta. Han kommer då han har något ärende och oftast har han bara goda nyheter, så även denna gång!

Jag fick  ett tips om en gammal duvhök som jag skulle uppsöka. Han hade enligt gammelkorpen mycket visdom och många fina historier och han var dessutom ovanligt villig att dela med sig.

Jag kommer inte att synas på nätet i samma utsträckning framöver. Jag vet inte ännu hur jag kommer att göra med månadens bild.  Om jag bara har bilder från det här projektet går jag mot  gammelkorpens mening att han ska få ta del av dem först och jag vill inte bryta mitt löfte, vi får se hur jag gör med det.  Jag fotar ju annat också så troligen har jag att välja på.

Räkna med att det blir få bilder publicerade per månad. Sen när jag ror det här projektet i hamn så får du ta del av det hela på nätet, i vilken form ser vi då.  Det får ta den tid det behöver men jag lovar att det kommer!

Jag ser mycket fram emot att börja strukturera och lägga upp delmål och fotografera för dem, inspirationen är på topp och det finns inget bättre än steg framåt!

Jag kommer att skriva en blogg i månaden som läggs ut den sista.

Besöken på hemsidan visar på ett stort intresse så det är inte så lätt beslut att strypa bild flödet, jag jobbar för fullt här i bakgrunden. Hav tålamod.

Tills nästa ”möte” ha det bra!