Den här bilden kom till den 31.3. Dvs. samma kväll som förra inlägget lades ut. En av dom bättre uvbilderna tycker jag. Frågan är om bilden är bättre då uven sitter på kvisten eller när den dyker som här, jag har ju båda bilderna.
Den här kom till nån dag senare. Bilden känns lugn och harmonisk. Man borde väl inte döpa en bild till harmoni men det va just så jag kände för bilden.
Det har varit en högst ovanlig månad kan jag gott påstå. Mindre givande erfarenheter i början på månaden men till slut blev det bästa tänkbara feelis.
Jag hoppar över dom tråkiga erfarenheterna, sånt vill väl ingen läsa. Jag tänkte skriva ett helt annat inlägg med rubriken ” Kampen om en sekund i rampljuset ” Men jag varken hinner eller har ett stort behov av att lufta mina värderingar just nu. Det finns inlägg för flera månader i skallen men dom kräver ju lite tid.
Jag tog en diabild enkom just för “kampen om en sekund i rampljuset”. Får väl ta det inlägget mot hösten? Det är bråda tider. Jag har prioriterat utelivet och det kommer jag att göra hela sommaren. Mera skogsliv, mera fotande, mera ostört skapande helt enkelt.
Gamla gubbar brukar ju säga att det var bättre förr så det tänker jag inte säga! 
Jag säger att utveckling är naturligt, men man måste lyssna på sin inre röst. Det blir ju aldrig som förr ändå. Men jag vet exakt hur och var jag ska vara för total harmoni och högsta tänkbara skaparglädje, i skogen. Ensam. Nå sambon och hunden får väl komma med ibland
Tyst, lugn och ro. Bara orden laddar mina batterier!:) Det blåser behagliga vindrar just nu. Mycket är på gång. Jag har ett större projekt i sommar och två i reserv ifall saker och ting inte utfaller som önskat.
Det kommer att bli min bästa sommar på många år, det bara vet jag! Jag kommer att lägga ut en bild sista dagen i månaden under dom fyra inkommande månaderna, som månadens bild då.
April präglades av tjäderspel. En natt hos tranorna blev det men utan resultat. Tranorna är lite undanträngda just nu. Jag tänkte ju syssla med dem en hel del. Främst efter äggkläckning var det tänkt men det är bara att inse att jag inte kan vara på mera än ett ställe åt gången. Vi får se hur dom andra projekten utfaller.
Finns det något mera avkopplande än att vandra i skog? Det blir alltför sällan nuförtiden. Där blir det ändring, back to basic! En tre timmars vandring i sök efter pärluggle bon blev det. Inga pärlugglor men två nya duvhökbon! Ett med häckning på gång. Bra att ha bakom örat framöver. Iår satsar jag inte på hökarna.
Det är ingen lek när tupparna mäter sina krafter. Från första parkett fick jag se när två hormonstinna tuppar rök ihop. Utmanaren är till höger i bild och han fick nog ordentligt med stryk. Jag fick flera bilder från det här tillfället. Bra eller inte med trädinramningen? Bra tycker jag, annars blir det väl lite rakt på.
Efter sju nätter i gömslet kom första bilderna! Hade ju några visioner om en annan typ av bilder från tjäderskogen men aj så svårt att få till det när chanserna begränsades till två mornar av totalt nio. Nästa år? En klassisk skogsbild är väl inte fy skam det heller! Tavelmaterial för skogsmänniskan!
Den här skulle jag gärna välja som månadens bild. Det svartvita har ett speciellt uttryck som passar utmärkt i tjäderskogen. Det är så här jag upplevde stämningen. Att det inte blev den beror på att jag ska ta en “ultimat” svartvit tjäderbild nästa år. Vet precis hur den ska se ut. Ligger bra till för väggen den här.
Det gäller att göra sig hörd…Ett hormonstint spel. Det är mäktigt när dom hoppar så här. Vilken kraft i vingslagen!
Det är ju ofta tjockt och mörkt i riktiga tjäderskogar. En liten ljusglimt klämde sig in vid rätt tillfälle. Bara några dagar kvar på månaden när den här kom till. Två diabilder i en serie jag kallar Våren 2009 – Som jag såg den - utmanar tjäderbilderna. Hann inte digitalisera dem.
Här hittas månadens bild på hemsidan.
Då är det bara att önska en riktigt skön sommar! Titta in på hemsidan den sista dagen i månaden. Tidigare än så lönar det sig inte att se efter nya bilder. Ska lägga ut en infobild som senaste inlagd. Det är ju inte alla som läser det här.
Nästa blogg inlägg blir den sista September då.
Ha det riktigt bra!
Drillsnäppa.
Man hinner knappt med…Plötsligt var det 31 Mars 2009 och dags för det månatliga inlägget i bloggen. Det har varit en händelserik månad igen. Förbered dig på ett långt inlägg.
Jag har haft min första bildvisning hos fotoklubben Knäppisarna och ställt ut 23 örnbilder för en dag på årliga älgsoppsdagen i Yttermark. Största delen av månaden har jag ägnat åt berguvarna och så blev det lite nya örnbilder.
Jag hann knappt börja min bildvisning…Jag visade några presentations bilder och berättade hur allt började så säger en i publiken att jag tycker bilderna påminner om Heikki Willamos, vilka är dina inspirationskällor? Det är en återkommande fråga överallt och alltid lika intressant. Jag hade inte hunnit komma fram till mina duvhökbilder…
Först nämnde jag Terje Hellesö men visst tycker jag om Willamos bilder. Bildstilen känns nära min egna. Stämning före närbild och åtminstone i Willamos bilder finns det en hel del mystik. Förstärkt med hans starka texter. Men jag har inte sett så hemskt mycket av Heikkis arbete. Han har ingen hemsida vad jag kan se och så sitter han ju inte och tjitt-tjattar på fotoforum som vi amatörer ofta gör. Hellesö har en helt egen stil och han är också en bra fotolärare. Jag följer med i hans flitiga bloggande. Han är en mycket mångsidig fotograf. Man ser genast när det är en Terje bild.
Vad betyder det för dig när du säger att du inspireras av någon? Känner du igen dig i bildspråket? Bejakar det din egna syn på tillvaron? Eller vill du bara ta samma framgångsrika bilder för att inspiratören nått ända fram? Du tycker troligen bara så mycket om bilderna att du vill göra samma sak. Det är inget ovanligt inom vare sig bild eller musik. Många band och musiker börjar med att spela covers. En del gör det hela karriären ( inget fel i det ) och en del börjar skriva sina egna låtar. Dom har inspirerats men gör något eget av det. Lyckas det bra så låter det inte alls som idolens musik, man skapade ett eget sound. Man satte sin egna prägel på musiken. Det krävs nog många års fotograferande för att man ska kunna utkristallisera fotografens stil. Det krävs hundratals bilder där det egna engagemanget lyser igenom.
Bilden drillsnäppa överst i inlägget är en riktigt typisk Hellesö cover ( men inte i närheten så bra ) Du ser likheten om du tittar in på hans hemsida och tittar på bakgrundsbilderna. Iden är hans egna vad jag kan förstå . Det görs en del såna här covers bland naturfotografer. Alla som är lite insatta i naturfotomiljön tänker genast Terje Hellesö när man ser just den här bildlösningen. Man lyfter fram den egentliga bildskaparen, mer än så kan det aldrig bli. Bilden har aldrig känts något speciellt för mig, just för att det är en cover.
Hur skulle Hellesö reagera om jag i smyg satsade hårt på iden med bakgrunder för att sen plötsligt ge ut en bok där det framställs som eget? Ett mera effektivt sätt att skapa en flopp och radera sig själv från naturfotomiljön kan väl knappast finnas. Världen är idag väldigt liten tack vare internet. Det har hänt att besökare på hemsidan säger att jag brukar gå in på den där och den där hemsidan för att se likheterna. Då är det upplyftande att få höra att jag känner nog igen dina bilder fast jag inte skulle veta vem som har tagit dem. Det där är nog en sanning med modifikation. Med säkerhet så gäller det inte alla mina bilder på samma sätt som med Hellesös.
Som nybörjare är det mera accepterat att han / hon gör covers, så länge som inspirationskällan lyfts fram tydligt. Mera erfarna fotografer som har lagt ner hela sin själ i bilderna och jobbat hårt och målmedvetet i många år vill knappast se att slitet med den egna stilen kopieras över en natt. Men verkligheten är ju ändå inte så enkel som den där korta meningen. Jag har läst om ett fall där en fotograf har fått sin ide stulen via internet. Plötsligt var iden publicerad i bokform…Bakgrunden till uttalandet vet jag inget om men det var en känd fotografs arbete. Därför lägger han inte ut sina nya ideer och nya bilder på nätet längre. Det finns fotografer som inte gör annat än surfar efter just nya ideer skrev yrkesfotografen. Det ligger väl något i det han säger.
Nybörjarens stora dilemma är just att finna sin egna stig. Man suger i sig ideer med stor iver från alla håll. Man testar det där och det där för att känna efter hur bilden egentligen känns. Man lär sig och jobbar man enträget och inte låter sig påverkas för mycket av trender så finner man till sist sin egna stig. Det är då som det egentliga jobbet börjar…
Heikki Willamos bok Hökskogen äger jag tyvärr inte och den går inte att få tag på längre men det var en inspirationskälla som lånades från biblioteket flertalet gånger. Plötsligt bosatte sig duvhöken några stenkast från min skogsbarack. Givetvis skulle jag försöka fotografera duvhökarna. Tycker jag gjorde det med viss framgång och det blev en av mina mest upplevelserika somrar. I hökskogen heter serien. Nu satt jag ju inte med Willamos bok i gömslet och tittade på bilderna och försökte mig på samma sak men likheterna finns där. Minns när jag la ut en bild på fotosidan.se. Det var en av dom första kontakterna jag fick med Hellesö. Du flåsar Willamo i nacken, punkt. Kanske var det några ord till men budskapet gick hem…Man kan ju inte förbruka en art men namnet i hökskogen och bildstilen var väl skrämmande lika. Surt tyckte jag men slumpen gjorde att jag överhuvudtaget fotade duvhökarna. Titlar ska man också tänka på ifall det har getts ut böcker i ämnet.
Den här månaden har jag införskaffat två böcker. Heikki Willamos och Leo Vuorinens Huukajavuorella. Då står man där igen…:) Berguvarna är mera aktuella för mig än någonsin och där ligger boken på bordet…En alldeles fantastisk bok. Tyvärr är texten på finska så jag kan inte fullt ut ta in helhetsupplevelsen som brukar finnas i Willamos böcker. Kanske kommer det en svensk upplaga eftersom boken ser ut att bli en succe? Bildstilen sitter som hand i handske och det är inget jag kan göra något åt…Jag tänker ju inte ge ut en bok om berguvar så det kvittar väl egentligen. Köp boken även om du inte kan perfekt finska. Det är verkligen ingen kostnad.
Den andra boken jag köpt är Konsten att ta vinnande bilder! Ahaa en bok om hur man vinner tävlingar? Nej men titeln är säljande i sig skulle jag tro. Läs förordet låna mig dina ögon. Den här boken är alldeles fantastisk! Jag har skrivit en del om bildtankar, det känns futtigt i jämnförelse. Den här boken är mycket underhållande och lättsamt pedagogisk. Man får inga mallar att följa. Boken får dig att bättre förstå varför du gillar vissa bilder och varför du ratar andra m.m.m.m. Boken får dig att tänka utgående från ditt egna sätt att se och ta bilder. Boken har recenserats. Du kan ta del av dem via Segeholms blogg. Missa inte den här boken! Du måste inte vara en inbiten fotograf och bildtänkare för att äga den. Du kan lika gärna höra till gruppen som ser på mycket bilder och är genuint intresserad av innehållet. Boken är en blivande klassiker har det sagts och det är nog ingen överdrift. Vi satsar mycket pengar på fotoutrustning. Nu får du för nästan ingen kostnad alls tänka mera på resultatet, innehållet! Det här är en bok som ger stadga till mina egna tankar. Bättre konstruktiv kritik än så här kan man inte få… Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller har fotat i 70 år, boken är för alla. En inspirations handbok för dig som vill utvecklas som fotograf.
Jag har fyllt på med lite länkar här till höger. Det kunde vara betydligt mera. Lägger till flera då jag känner jag har tid över. Under inspiration i bild och text finner du en fotograf som inte för så mycket väsen kring sig men han har riktigt bra bilder och missa inte Jörgen Schöns reflektioner!
Långt? Nå nu ska jag fylla på med lite bilder från den här månaden och en örnbild från November.
X
Jag tycker själv att den här är en av mina bästa örnbilder. Jag tycker att det är bra med en gnutta anonymitet. Höstutställningen med örnarna jag ombads ha har flyttats fram. Det blir att ställa ut dem nån gång i framtiden istället, när och var håller jag öppet. Klart är att det blir en större utställning och bättre. Det är bra att det skjuts på framtiden. Jag tittade igenom mina örnbilder lite grann. Den här tänkte jag spara till en bokpärm, nå kanske ändå inte…Det har gjorts så mycket böcker om örnar att man tycker det borde räcka. Isåfall ( drömmer lite här nu ) så skulle det kunna vara en bok där bilderna är av en annan typ. Lätt? Nej, men det är väl inte särskilt intressant med snarlika bilder på örnar i all evighet. Igår fick jag hem den här från labbet, riktigt nöjd blev jag.
Jag har fått en del nya örnbilder den här månaden. Tittade igenom resultatet och blev jag lite uppgiven faktiskt. Samma bilder som tidigare men med små skillnader. Antingen slutar jag helt fotografera örnar eller så försöker jag utveckla bilderna. Jag tar det senare med betoning på att försöka. Upprepning kommer säkert att ske men försöker jag inte går det ju inte framåt heller.
Den här bilden har väckt uppmärksamhet både i Finland och i Sverige. Dom flesta lägger en stor tumme upp och vissa blir till och med arga! Man kan ju undra varför någon måste uttrycka ilska när man ser på bild. Han har ju inte sett mina 150? bilder på örnar. Efteråt skulle han nog förstå att jag vill variera mig. Olika smak accepterar jag alltid!
Här fick jag till en bild som jag är riktigt nöjd med. En av mina favoriter. Det fanns möjlighet att göra ytterligare en fryst örnpinne i luften…
Det här uvparet var spårlöst försvunna en hel månad. En skogsavverkning i närheten är väl den troligaste orsaken. Mörk bild men dom är ju aktiva just då. Gillar bilden när uven seglar i skymningen. Men bilden kommer väl inte så bra fram här, vad tycker du om den? Delite?
Den här bildtypen fås om du vistas där några kvällar. Det har väl gått lite inflation i arkivet. Jag har närmare tio bilder som liknar den här men på andra kvistar. Favoritkvistarna är nog intäckta. Bilden känns bättre och bättre för varje dag. Då man är nära uvarna alla kvällar blir man väl lite avtrubbad inför bilderna.
Det är ytterst sällan det ges så här bra möjligheter att fotografera natur från bilen eller från vägar. Den här serien kunde man väl kalla naturen från bilen!! Bekvämt och ingen ansträngning. Det här kunde bli en turist attraktion. Bara att ha med en tubkikare eller kamera. Något för en naturguide att nappa på kanske? Ugglorna är förvånansvärt orädda här. Och genom att sitta i bilen minimerar man eventuella störningar. Ändå föredrar jag nog att anstränga mig lite och tex ligga på en myr, långt bort från civilationen. Det har väl att göra med naturkänslan kring bilderna som är mycket viktigt för mig och alla intryck man tar in före själva fotandet tar överhand. Man kan ju inte se den delen i bilder, men jag tror det kan synas en viss skillnad? Nå lite bekvämlighet skadar väl inte ibland. Mars är ju ändå lite av en semestermånad för mig innan vår ruschen tar vid.
På flykt över reviret. För att såna här bilder överhuvudtaget ska lyckas i mörkret ska man ha lite tur! Det här skulle jag inte ha försökt mig på om jag använt film ( dags lönen bränns snabbt iväg ). Med digikameran blir det ju en del ( till synes omöjliga ) chansningar på flyktbilder…och har man tur så blir det något av det. Väntade på att den skulle flyga över mig. Jag tror faktiskt det här är första gången jag fotat en flygande fågel vertikalt. Här använde jag zoomen 70-200 på kortaste brännvidden.
En uv landar i trädet. Sitter någon minut och tittar bestämt mot den andra ute på hygget. Väntar med fingret på avtryckaren. Plötsligt kommer partnern i full fart mot den utmanande blicken? Dom utför en intressant spelflygning riktigt nära mig, kameran smattrar.
Jag tolkade det här som en spelflygning. En parning var inte långt borta. Det blev den mäktigaste uppvisningen och upplevelsen jag fick med uvarna i vår. Hela åtta bilder finns från det här tillfället. Ändrade den här till svartvitt efteråt.
Aftonstjärnan.
Den här kändes riktigt bra i magen när den kom till och på papper blev den ännu bättre, jag kan väl få vara lite nöjd Det skulle nog sitta bra med en digital projektor så man kunde blåsa upp den riktigt stort. Föreslog en jätteposter men fick avslag, väggarna börjar bli för få Det fick räcka med en 30*45.
Månadens bild var inte svår att hitta. Örnbilderna låg bra till ända tills det sa klick och den här föddes. Uvbilderna med solhimmel känns riktigt bra också. Rymden som finns i månadens bild är nog ändå för svår att motstå.
Mitt projekt har inte fått så mycket tid känns det som. Jag menar att det finns ideer som inte blev av den här månaden. Aftonstjärnan ligger mycket bra till när det hela ska sammanställas. Jag fick även en bild från favoritskogen där en vanligare art visar upp sig från sina bästa sidor. Min mentor Gammelkorpen bara måste få se den innan jag visar den för andra.
Vår ruschen är inte långt borta. Tranor! Jag såg första tranparet igår! Vårens budbärare. Visst, våren… Mera ljus och flyttfåglar och så grönskar ju allt. Men våren är faktiskt inte min absoluta favoritårstid men den är ju alltid lika välkommen. Jag brukar få mina bästa bilder från sensommar fram till våren. Senaste höst till vår var nog min absolut bästa tid någonsin. Men allt är ju inte bilder…Vilken tur vi har fyra tydliga årstider! Jag har kommit en bit i min tranfotografering och jag tänker absolut fortsätta med dem. Ett par tjäderspel mornar ska det väl bli i år och kanske det blir lite örnar ännu? Och det viktigaste, min vision! Skogens drömmar, där mycket kan inkluderas!
Tack för att du tog dig så här långt. Den 30 April återkommer jag!
Här hittar du månadens bilder 2009
Det stämde ganska bra det jag skrev i förra inlägget. Att ett av tio försök skulle ge bilder på skygga fåglar. Jag tror det är vanligt att man tror det är enklare. Ibland får jag höra att nå nu kom det några bilder! Jag brukar svara att det tar ca fem minuter från att bilden är tagen tills jag har ut den på webben, om jag använder digikameran givetvis. Jag kan fylla webben med hur mycket bilder som helst! Det handlar inte bara om bilder. Själva görandet och det som sker kring en bild är en mycket viktig del och det är den delen som tar och får ta tid. Så här har jag jobbat hela tiden.
Det är mycket mera runt omkring en bild än vad någon kan föreställa sig. Bilden är ett resultat men tankarna, planeringen, upplevelsen, att greppa det fascinerande, atmosfären, att komma nära livet… Det är den verkliga drivkraften!
När är någon en “riktig” naturfotograf? Vilka är kriterierna? Du ska vara mycket påläst när det gäller artnamnen, gärna på latin! Ahaa en berguv, bubo bubo. Vad händer med synen på bilden då man har sagt att det är en berguv? Hur skulle bilden ses om man aldrig lägger på “kastrullocket” berguv, bubo bubo?
Nu vill jag absolut inte förringa det stora arbete som är ligger bakom alla dessa av människan… skapade art namn. Det är bra att vi har den här kunskapen. Det hjälper oss att veta vilka miljöer som är känsliga, vilket egentligen alla är…m.m. Det hjälper oss att föra en disskusion om arter. Mycket smidigare än att beskriva hur den ser ut:)
Mitt bästa vitsord från skolan blev i biologi, utan att läsa en enda hemläxa, ja jag skäms inte:) Tommy fick bäst i provet sade den stränga men rättvisa läraren. Tror det va 9+ eller 9 1/2. Det fanns ett intresse hos den vilsna pubertala tonåringen Tommy.
Allt finns väl dokumenterat. Jag borde ha en bra förutsättning att lära mig mycket, riktigt snabbt. Det är bara att låna en massa böcker och läsa på, det är så man blir en bra naturfotograf! Eller? Då vet man vad det där och det där strået heter och vilken mossa det där är. Jag har nog en bra baskunskap men jag vet faktiskt inte vad alla strån i mina bilder heter. Jag har läst lite djupare i arter som jag har fotograferat mycket.
Jag ser inte på omgivningen i namn skapat av människan. Jag har alltid sett bortom allt det här som kallas biologi. Jag ser på naturen med andra ögon, utan locket som artnamnet faktiskt kan bidra till. Om jag lyckas få fram en personlighet hos motivet, ja då tycker jag att jag har lyckats utan att lägga någon värst stor vikt på artnamnet. Bildmässigt finns det, som jag skrivit om då och då också ett så här ska det vara! Så här ska en naturfotograf vara! Det finns lite olika grupperingar inom naturfotografin tycker jag. Många står med ett ben i flera läger och en liten grupp står fast i sin ruta. Vilken grupp är mest högljudd, om hur det ska vara? Det enda rätta? Nå alla har rätt till sin syn och sitt synsätt. Jag tänker inte övertyga någon om att min syn är den ända rätta. Lite intressant att fundera på olika föreställningar är det alltid! Jag kunde skriva flera A4or om det här ämnet och lika mycket om bildtitelns vara eller icke vara.
Dubbelexponering. Det är nånting jag har börjat syssla med allt oftare. Månen och bubo bubo. Att få till det i en och samma bild är en utmaning. Månen var ca två utsnitt till vänster ur bild så då skapade jag en dubbelexponering i kameran. Jag gillar den här tekniken. Man kan skapa bilder som har en del gemensamt med måleriet. Bilden var länge ett alternativ till “månadens bild”.
Den här bilden togs från det svårare av dom två berguvsreviren jag håller på med. Nu har jag mycket information om det här paret. Och intressant är att jag måste ha varit döv i två år:). Dom har varit här länge! I skogen som syns nertill håller dom till, en mycket vacker gammelskog. Dom är känsliga så jag har inte vågat gå där mer än en gång. Det blir intressant att följa med uvarna på avstånd och klura ut hur jag ska göra för att få en insikt i deras liv utan att störa. Dom lägger ägg i slutet av mars och då gäller det vistelseförbud som kan äventyra häckningen, dom överger äggen snabbt!
Slit och släp. Till sist kom den här åteln igång. Här en havsörn född 2004, ringmärkt på Åland. Den var bara några dagar i trakten enligt vad jag sett vid åteln och genom att se efter örnspår i snön. Jag lyckades få några bilder från gömslet, äntligen kan man väl säga. Här bjuds det på fisk!
Mäktiga fåglar! Visst är det roligt att få örnar på bild efter mycket förarbete men…Jag vet inte. Bilderna kittlar inte mina sinnen så hemskt mycket men mäktiga är dom!
Här kan man tala om en bild som inte funkar på nätet! Bilden är fotad vid andra våråteln där fallvilt lockar bla örnar. Har suttit två elva timmars pass hittills. Den här kom till på första försöket. Jag har fört över den här till papper. En meter bred blev den. Väntar nån vecka med beställningen ifall det kommer mera bilder som får komma med på utställning. På tal om utställning så blir det en endags örnutställning den 22 mars på årliga älgsoppdagen i Yttermark. Jag har snickrat ihop fyra två meter breda och höga fristående ställningar. Det ryms totalt ca 20 bilder på vardera sidan. Inget spikande i väggar, det enda som behövs är 40 cm fritt från väggar eller mera om man vill sicksacka ställningarna.
Den här fick bli månadens bild. Jobbigt att välja den här månaden tycker jag, jag vill välja minst tre! Jag har rivit hår angående digikamerans prestanda men nu har jag hittat en bildkontroll och vitbalans i kameran som bäst motsvarar diafilmen ( tror jag igen). För den teknik intresserade kan jag avslöja kelvin 5880 B1 och standard bildkontroll -1 kontrast.
Jag kommer att ha min första bildvisning den 9 Mars hos knäppisarna. Det blir enbart diabilder den här gången.
Gammelkorpens fru lägger ägg nu så han hade inte tid med mej den här månaden. Jag hade ett angeläget ärende men han sa bara kort, jobba på!
Här hittar du Februari månads bild på hemsidan.
En händelserik månad, trots allt / Januari Månads bild – På känsla.
januari 31, 2009
Om jag börjar med det mest aktuella och kanske roligaste.
Bilden på berguven är riktigt färsk, jag tog den just ur kameran. Kom hem för en timme sedan. Det blev ett kvällspass i det nya uv gömslet. Jag har hittat ett nytt berguv revir som jag tror få vet om. Åtminstone har bekanta uv kännare inget nämnt. Jag måste nog ta ett samtal med husägaren i närheten för att höra vad dom vet. Dom har pärluggla och berguven mer eller mindre på tomten! Dom bor lite avsides. Detaljerna kan jag inte gå in på här för uvarnas säkerhet. Så mycket kan jag säga att jag skulle ha hört dom tidigare då jag har vistats mycket i närheten i två år. Troligen är det en ny etablering eller så har jag varit döv
Tycker bilden har en typisk uvkänsla. Jag har hoandet i färskt minne och en fin kväll i kroppen bland pärlugglor och uvarna. Tycker bilden förmedlar mystiken rätt bra. Nu har jag och fotokompisen Johnny ett till uvrevir som är livligt. Att få riktigt bra bilder av dom här kräver mycket jobb men man är ju van med “systemet” Jag brukar säga att ett av tio försök så får man bilder och en gång av hundra sitter den där bilden som står sig hur länge som helst! Nå hundra gånger är väl att ta i men så kändes det för tio år sedan. Idag är jag nog “effektivare”. Jag tror det stämmer rätt bra med uvarna som inte är lättfotade.
Det blir att lägga ner lite tid på det här nu men snart kommer flyttörnar och då är förhoppningen att kunna återuppta örn fotograferingen. Det blev en speciell höst. Örn bilder kom det som aldrig förr och det var så många örnar på samma gång att ni inte skulle tro mig om jag avslöjar allt. Sen hände något som aldrig hänt förr! En matplats dör ut helt! Helt dött! Inte en kråka och inte en korp. Så har det varit en tid nu. Vi har några teorier varför det dukade bordet övergavs men inga bevis.
Nå när örnarna kommer söderifrån så står vi och balanserar på isflak långt ute i skärgården så störningar lär det inte bli! Olje tankers kanske? Den här gången matar vi med fallvilt vilket känns riktigt intressant bildmässigt.
Jag har lagat nitton bilder för örn utställning. Endast två bilder godkänner jag inte och hamnar då att göra om dem. Ingen dålig procent om man jämför med tran utställningen. Det var en fröjd att få se bilderna på papper. Det här med webben är nog lite förkastligt. Man blir påmind när man håller i den fysiska bilden på stort papper. Jag har ytterligare ett 20tal bilder utvalda men för mera variation söker jag en annan typ av bild som komplement. Jag tycker det blir bra som det är men bättre kan det ju alltid bli.
Jag har inga klara utställningsorter förutom i hembyn. En stor del av kulturella händelser riktas till centrum så jag skulle gärna ställa ut bilderna i strandbyarna som omväxling. Här vid kusten så har ofta människorna en egen och personligare relation till havsörnen så jag tycker det skulle passa allra bäst. Lite aktivitet i byarna är väl också något positivt . Sen har en äldre kollega sagt att han kommer att ha en utställning med bla örn i centrum så då blir det lite mycket örn plötsligt. Vill du ha utställningen i din by så tag gärna kontakt. En del av bilderna som ställs ut finns på hemsidan men några pärlor har jag ju nog sparat.
Första halvan av månaden gick segt. Jag bar på en sån där förkylning som inte vill bryta ut men tillräckligt för att däcka kreativiteten. Det måste väl vara två år sedan jag haft en riktig förkylning, en sån där tre fyra dagars. Jag har planer på att övernatta med bla uvarna så då ska vi se vad gubben tål:)
Vintervågor.
Ingen har missat att vi redan fått flera timmar mera ljus. Här var jag ute i det allra sista kvällsljuset. Det är ljusare på bilden än vid fototillfället genom överexponering. Tanken var bara att fånga vinterns “jag”. För en vecka sen fick jag första vårvittringen i skärgården. Den där kännspaka luften och doften, en illusion? Tror inte det.
Blåmesens Mardröm.
Dubbelexponering. Till den här bilden har jag en text som kommer att användas och publiceras senare. Kort kan jag säga att jag fick förtroendet att övernatta med ett blåmespar. En mycket hedersvärd upplevelse. Bilden kunde lika bra vara månadens bild. Månadens bild – På känsla – och – Blåmesens mardröm - är bilder som kommer att stå sig mycket länge. Inget bäst före datum.
Efter mitt senaste möte med min mentor och vägledare gammel korpen kom många tankar upp till ytan. Många obesvarade frågor blev det. Jag har jobbat som snickare sedan 1990 med delvis samma uppgifter. Vissa moment kan jag väl göra i sömnen. Män sägs bara kunna göra en sak åt gången men jag kan göra två! Tänka på annat och jobba!
Det gick en dag åt till samma fråga. Strax innan jag stämplade ut hade jag svaret! En viktig stolpe i mitt skogens drömmar projekt blev nedslagen så hårt att blåleran stänkte! Det blev ändå att söka upp min mentor men den här gången tog jag med mig en låda med bilder.
Jag beskrev min dagliga tanke för gammel korpen. Han smålog. Han visste att jag skulle komma med den här frågan och att det gällde bilder. Ta den där gran kvisten som ligger där och placera ut dina bilder i varje topp så finner du svaret sade korpen. Vad finner du längs med stammen, din stomme? Du har focuserat allt för mycket på ditt arbetsnamn! Det är bara ett arbetsnamn, du ska inte tänka mera på det!
Jag har betraktat dig från dina allra första steg där borta vid skogsbaracken, minns du inte när jag cirklade över dig? Jag har inte valt dig utan orsak. Jag vet vad skogen har betytt för dig och dina bilder har jag sett före du ens tänkte på att ta dem!
Din stomme är du, skogen är du. Slå ihop det och kalla det för vad som helst. Vi kan kalla det för skogens drömmar men du har själv svaret inom dig. Gör som du har gjort och fortsätt att utveckla dina bilder. Och visst kan du ta med den där bilden. Du har ju fångat skogens själ. Vilken bild? Korpen vänder sig om och säger att nu ska jag vila. Fortsätt och tänk.
Trädkrypare.
Dom är lite charmiga dom här trädkryparna men inte så lätta att få på bild. Ska försöka få en lite bättre än den här men nog tycker jag den är ganska ok eller?
På känsla.
Det är inte så lätt att hitta sina vägar, säg inget annat. Ekorren är utrustad med känselspröt så mörker är inget hinder. Januari månads bild – På Känsla! -
Här hittar du den på hemsidan. Året har börjat riktigt bra!
Mitt projekt…
januari 2, 2009
…med arbetsnamnet Skogens Drömmar har idag tagit ett stort steg framåt. Jag strukturerar om en del i mitt arbetssätt.
Jag var ute och fotade i min favoritskog idag och plötsligt mötte jag gammelkorpen! Det blev ett långt samtal. Min mentor gammelkorpen ville gå igenom mitt projekt och han hade synpunkter på mitt arbetsätt. Vi kom fram till att jag focuserar för mycket på annat.
Vi känner varandra bra och samma tankar har jag själv haft en tid. Att focusera. För bästa arbetsro kom vi ( han ) fram till att jag borde skaffa ett eget arbetsrum. Vinden är ett bra alternativ! Det ska byggas lite men det fixar jag på nolltid. Anteckningsboken ska vara med ute i fält för att fånga upp och skriva ner det som jag får för mig berättat. Väl på vinden ska jag strukturera och bygga på vårat projekt och jobba med bilderna.
Jag kommer att vara ännu mera restriktiv med publicering på nätet när det gäller bilder som hör till det här projektet. Han ville gå igenom bilderna först och vi träffas inte så ofta. Han kommer då han har något ärende och oftast har han bara goda nyheter, så även denna gång!
Jag fick ett tips om en gammal duvhök som jag skulle uppsöka. Han hade enligt gammelkorpen mycket visdom och många fina historier och han var dessutom ovanligt villig att dela med sig.
Jag kommer inte att synas på nätet i samma utsträckning framöver. Jag vet inte ännu hur jag kommer att göra med månadens bild. Om jag bara har bilder från det här projektet går jag mot gammelkorpens mening att han ska få ta del av dem först och jag vill inte bryta mitt löfte, vi får se hur jag gör med det. Jag fotar ju annat också så troligen har jag att välja på.
Räkna med att det blir få bilder publicerade per månad. Sen när jag ror det här projektet i hamn så får du ta del av det hela på nätet, i vilken form ser vi då. Det får ta den tid det behöver men jag lovar att det kommer!
Jag ser mycket fram emot att börja strukturera och lägga upp delmål och fotografera för dem, inspirationen är på topp och det finns inget bättre än steg framåt!
Jag kommer att skriva en blogg i månaden som läggs ut den sista.
Besöken på hemsidan visar på ett stort intresse så det är inte så lätt beslut att strypa bild flödet, jag jobbar för fullt här i bakgrunden. Hav tålamod.
Tills nästa “möte” ha det bra!
Orsak och verkan / December månads bild – Granskog.
december 30, 2008
Bilden är fotad i November.
December blev som den oftast blir. Inte så mycket fotografering som dom andra elva månaderna. Mycket annat att pyssla med och så blir det att ta det lite lugnare i den här ljusfattiga månaden. Det känns alltid lite ovanligt att inte vara på gång till hundra procent.
Jag har jobbat med foto hela tiden ändå. Jag har försökt ordna upp mitt dia arkiv lite. Jag har inte bästa tänkbara ordningssinne. Det är intressant att gå igenom sina bilder. Det blir ju en hel del bilder som bara läggs i lådan för att mogna och den där skannar jag in sen osv.
På tal om att skanna in diabilder så har jag gett mej tid att studera olika tekniker. När jag började skanna på min mammas okalibrerbara skärm visste jag nog inte hur svårt det faktiskt är. Man måste kunna en hel del om färghantering och ha rätt belysning i rummet och viktigaste av allt en bra kalibrerbar skärm. Det tar flera år att bli en hyfsad eller bra skannare fick jag höra och det vet jag idag.
Det är faktiskt så att man måste kunna mycket mera om bildbearbetning när man fotar med dia än med en digital kamera. Allt ska ju sluta som digitalt någon gång numera. Jag har en mycket bra skanner i proffsklass och ett dyrt skanprogram som blev ännu dyrare här i dagarna då jag uppgraderade till Silverfast Ai Studio. Många av mina bilder är svårskannade. Mycket kontrast i ljus och färger. Att suga ut detaljer ur mörka dior kräver en kompetent operatör och den bästa utrustningen.
Med Nikon skannern följde ett program med som jag aldrig installerat! Månadens bild Granskog ( som du hittar sist i inlägget ) var just en sån bild som krävde allt som fanns att tillgå. Men mitt dyra progam klarade inte av bilden! Måste ju installera mitt Nikon program nu då för att se om det gick bättre där. Som en dans! Nu har jag lösningen för mina svåra bilder. Skönt! För dom mera normala bilderna och bästa färgåtergivning tar jag till mitt dyra fina Silverfast!
Varför lägga ner så här mycket tid och pengar på utrustning för att hantera en stenåldersteknik – DIA -? Egenskaperna. Det är det korta svaret. Känslan som egenskaperna har. Hanteringen. Tänket. Som julafton varje gång rullen kommer tillbaks. Atmosfären.
Bilden ur en digital kamera är ju så skarp och bra och perfekt! Tänk att det slumpvist utspridda kornet i flera lager kan ha så överlägsen känsla! Det är ett känsligt ämne jag skriver om. Man kan bli stämplad som bakåtsträvare och vete vad. Jag kan uppskatta en digital bild. Jag brukar skämtsamt säga att den är bäst när det är så kolsvart att det inte syns något Men ärligt sagt så är det nog en förträfflig teknik men med en annan karaktär på bilden, gilla det eller inte, alltid eller för vissa motiv.
Nikon har nyligen gett ut ett program där man ska efterlika kornet från film så att den digitala bilden ser analog ut. Jo det är sant! Det finns tydligen efterfrågan. Nik Silver Efex Pro.
Ett liknande program för färgbilden skulle kanske vara något? Det är nog omöjligt tror jag men då kanske jag skulle gå över helt till att fota med digitalkameran. Men är det faktiskt så viktigt med dom här filmegenskaperna? Det handlar alltid om bild så egentligen är svaret nej men hur en bild ser ut har ju faktiskt en stor betydelse. Ser du ingen skillnad? Det gör nog alla. Lite intressant är att många tycker mina bilder fotade med film är bättre, fast dom inte alls fotar själv! Vad är det som gör att dom tycker så? Har jag agerat annorlunda? Eller är bilden behagligare? Det kan väl inte vara så att man går vidare och längre in i bilden då man inte stoppas av en klar och skarp tydlig yta? Jag har inte svaret.
Människan fungerar ju som så att allt ska vara perfekt. Skönhetsoperationer är inte ovanliga. Inte heller genmanipulerad mat. För alltid ung krämer osv osv. Egentligen tycker vi illa om det men dom som styr har haft stor makt. Billigt och bra…Finns det?
Filmförsäljningen har ökat! På några forum har diskussionen urartat med regelrätta örfilar men här kan du se ett kort sakligt inlägg på Kamera & Bild.
Vintersagan 3.
När det gäller att fånga ljuset så tycker jag filmen är överlägsen. Inte alltid naturliga färger men det hör liksom till konsten. Atmosfären är naturligare än med min digitalkamera. Den här är en av dom bilder jag grävde fram ur gömmorna och skannade in. Bilden är fotad i Januari.
Det om det. Hoppas ingen tog illa upp för att jag gillar den äldre tekniken. Och jag kan hålla med…I tryck har en bild ur en digital kamera ett försprång för att den är så enkelt uppbyggd.
Nu till mina digitala bilder. Jag har fått in en önskan om att jag ska ha en utställning med mina örnbilder. Jag har lagat två bilder som ligger och väntar på leverans till labbet. Många har jag att laga. Det tar ju lite tid att laga bilden färdig för papper. Jag skulle gärna bara skicka bilden och så är det automatiskt bra och klart. Det funkar inte alltid så bra har jag erfarit. Nå jag har ju ingen brådska då jag tror det blir först nästa höst.
Vilka ska jag ha med då? Kräsen som vanligt.Visar några här i bloggen men jag tror nog utställningen och betraktaren behöver en del osedda bilder när det väl blir av.
Vass…
Vad ska en sån här bild heta? Den är färsk, bara några dagar gammal. Ett porträtt på sätt och vis med ett beteende. Äter den vass eller? Den kunde väl vara med?
Namnlös.
Den här kommer troligen inte med. Den håller inte riktigt tycker jag, eller? Fotad för nån dag sedan.
Snöfall.
Den här ligger bra till. Fotad i slutet av november. 80 del sek och huvudet blev riktigt skarpt och jag fick behålla snöfallet som ( förvånansvärt ) långa streck.
E sir ju ut ti ga ti siti ten.
På helt vanlig forn nordiska Närpesiska. Jag beklagade mig över några småsaker som bakgrunden i naturfotoforum.se men det fick jag “äta” upp:) Vi får se om den kommer med. Det är inte självklart. Bilden kom till för inte så många dagar sen.
Namnlös.
Breda vingar har dom jo. Här en ung havsörn som kommer in för landning. Kommer troligen inte med. Kom till samma dag som bilden ovan.
Oj vad bilden tappade i skärpa när jag minskade ner den ser jag nu men den här kan du troligen se live framöver. Fotad i November.
Namnlös.
Vad tror du? Jag gillar den men vi får väl se. Fint ljus tycker jag och så piskas den ju med snöslask.
Att göra en utställning är på sätt och vis en punkt för ämnet. Jag kan bra tänka mig att fota örnar i 10 år till och först då göra en utställning. Men man kan ju alltid göra en större och bättre senare, eller så är det här faktiskt en punkt. Då man inte kan göra det bättre ska man gå vidare. Frågan är när det bästa är gjort? Tja inte är det ännu åtminstone.
I Titeskogen.
Den här bilden gör sig inte så bra på nätet men jag gillar den skarpt på The Vita Duken
Ett försök att fånga talltitans jag i skogen. En bild som antingen går direkt hem eller så aldrig. En bild för dom som vill engageras lite mera. Till mitt drömprojekt på duk och papper är den självklar!
Granskog.
Månadens bild blev Granskog. Varför? Bilden slutar aldrig växa för mig. En bild där skogens själ är inbakad. Resten är för dig. Från den här dagen fick jag fyra bilder som stack ut.
Jag har flera gånger under det här året varit i tanken att jag gör på annat vis nästa år. Ibland har jag tänkt att jag helt slutar publicera bilder på nätet för att helt focusera på långsiktig bildvisning och ibland har jag tänkt att jag bara lägger upp EN bild sista dagen i månaden för att sidan inte ska bli helt utdöd – att det inte händer något – Men jag har fått så mycket tillbaka för mitt flitiga publicerande att jag till slut beslöt att fortsätta som förr.
Sen vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År!
Här hittar du årets sista månadens bild Granskog.
Jag är millionär! / November månads bild – Domaren.
november 30, 2008
Foto Emma Simberg.
Lite reflektioner utgående från finanskriser och livet i allmänhet.
På gården står det en Peugeot 205 årsmodell-89. Kostade ungefär det dubbla skrotpriset. Bilen är liten och pigg. Den drar lite bränsle och är mycket lämplig för skogsvägar. Sambon har en lite nyare Nissan från -95, vår “finbil”. Vi kommer från A till B utan några problem.
Vi bor i ett litet hus nära naturen med en fantastisk tomt. Kostade ungefär som en modernare bil av årsmodell 2000. Ända värmekällan är två jötul vedkaminer. Strömräkningarna är låga.
Jag lägger ner mycket tid på fotograferingen! Jag har aldrig haft några tankar på att jag måste tjäna mycket pengar på min hobby eller bli kändis! Drivkraften ligger inte i pengar eller i karriärs tänkande. Livskvalite! Vad är livskvalite?
Vad vill du bli när du blir stor? Den frågan har alla fått. Hur svarade du?
Det skrivs mycket om hur dåligt människor mår. Stress och utbrändhet är inga ovanliga ord i samhället. Det förväntas att man ska vara framgångsrik och tjäna mycket pengar.
Ungdomarna mår sämre än någonsin. Om framtiden mår så här dåligt är det nog dags att börja göra någonting för att förbättra livskvaliteten för den här gruppen. I tider av osäkerhet finns det tid att stanna upp och reflektera över sina prioriteringar. Kultur är det viktigaste för människan har jag läst och jag är böjd att hålla med…
Har jag något att tillföra? I somras blev det mycket prat om mitt fotograferande när jag ställde ut tranbilderna. Minns särskilt en bosnisk kvinnas ord. Hon hoppades att jag skulle bli kändis och framgångsrik. Det är inte många som har tid och talang att ta såna här bilder sa hon. Jag svarade att jag inte vill bli någon kändis! Några sådana mål har jag inte. Jag sa även att jag inte sätter stor vikt vid att ha många utställningar. Men det är din plikt att visa dina bilderna blev svaret, dom är viktiga för alla!
Den här uppmuntringen tog jag till mig. Jag har en del ideer. Som vanligt så kräver allt pengar. Jag håller på och sparar för att kunna nå ut till dom som verkligen behöver se annat än kriser och karriärstänk.
Min tranutställning har sålt över förväntan bra. Någon vinst är det inte frågan om ändå, bara lite mindre på minus. Mina tranbilder är många gånger av unik karaktär får jag höra av många andra fotografer. Min egen ekonomi är ju knappast bra framöver på grund av permitteringar, så just nu håller försäljningen mej flytande.
Rikedom ligger inte bara i hur mycket pengar man har lyckats samla på sig. Jag är utan tvekan millionär, fast kontot visar motsatsen. Att vara nära sig själv och naturen. Att uttrycka sig genom bilder är utan tvekan en rikedom som inte går att mäta i pengar!
Och så har vi det ständiga tävlandet…
Jag är mycket kluven till tävlingar med bild. Jag har deltagit två gånger i årets naturbild i Finland. Första gången var väl 2003? I år fick jag två bilder i semifinal. Man blir inte bättre fotograf för en placering i tävlingar.
Den här månaden är jag domare i Naturfotoforum.se. Det gäller för mej att utse månadens bild i alla kategorier. Säkert lättare än att välja bland 6500 bilder som i årets naturbild men lätt är det inte! Resultatet ser du HÄR.
Den här månaden har varit fantastisk! Utan tvekan bästa november i min aktiva fotokarriär. Mitt projekt skogens drömmar har inte gått framåt, det är det ända som kunde vara bättre. Nå två diabilder som jag tror på ligger i filmkameran. Att uttrycka sina tankar genom örnar är nog omöjligt.
Själva tanken bakom bild är mycket viktigt! Synligt för andra är inte så viktigt, allt handlar om min egna syn och att få den bejakad genom bilderna. Den här månaden har jag enbart laddats för mitt huvudprojekt, när jag väl tar mig an det kommer det att bli så mycket bättre. Jag känner mig själv.
Månaden har präglats av örn. Det har blivit en hel del örnbilder och ännu är säsongen lång. Just nu finns det ingen återvändo. Örnbilderna har blivit så många per gömseldag att jag bara måste slutföra säsongen och se var jag hamnar då…Några har jag publicerat, resten får komma som små “överraskningar” framöver. Jag räknar med att ha tillräckligt med örnbilder för att göra något större med dem efter den här säsongen, det är spännande, men uttryckslöst.
Fight 2.
Jag fick en sammanhållen serie på 10 bilder när örnarna slåss om pinnen! Den här är första i serien, resten finns på hemsidan i örn albumet. Ljuset var nu inte perfekt i mina ögon. Det kan vara en bra serie i ett bildspel med snabb växling. Knappa 2 sekunder på ett 11 timmars pass och dagen var räddad.
Impression 2.
Rörelsen lyfter fram styrkan och det graciösa, den kommer att göra sig mycket bra som stor bild. En av mina favoriter.
Impression 3.
En med mera rörelse, samma tanke bakom bilden. Det fanns möjlighet att frysa i bild men jag ville ha den just så här.
Solflykt.
Här gick det undan! Följde med örnen över myren och då kom den in över en annan örn och kameran smattrade i serie. 800 del. sek. Iso 640. Solen som lyser över bakgrunden gjorde bilden till något mera och ett stort plus är att örnen nertills “välkommnade” som den gör.
Flykt.
En bild jag tvekar till. Är den något att ha? Ljuset så där hopplöst tråkigt och minst lämpat för en digitalkamera, sol! I det här formatet tappade man bildens ända “point”, det skarpa ögat.
Regn.
Störtregnet störde inte mej som satt i gömslet men gammelörnen njuter nu inte så mycket tycker jag mej se. Ypperliga förhållanden att fota i! Jag har saknat regn på bild i arkivet. Det är inte så lätt att få en tilltalande bild av regn. En kandidat till månadens bild var det innan snön kom.
Rivstart.
Snön piggade upp mycket. Ett fruset ögonblick då örnen flyger iväg. Knivskarpt huvud stör inte
Landar.
För att sen falla ner på marken. Fick några bra bilder från det här tillfället.
Domaren.
Action! En bild ur en serie lyckade. Gillar stillheten och actionen. En extra krydda är örnen som sitter och bedömer fighten! 1250 del sek. Iso 500. 300mm.
Utan tvekan månadens bild. En positiv sak den här månaden är att jag har lärt mej mycket om digikamerans oändliga inställningar. Vitbalansen känns inte lika hopplös längre och jag har insett betydelsen av inställningarna i bildkontroll. Man måste hela tiden ändra efter olika ljus och motiv. Det är mycket mera som kan gå fel med en digikamera, exponera kan jag redan! Det går att ändra allt i efterhand men det vill jag inte! Med film så slipper man den här biten, man vet vad man får. Allt har sina för och nackdelar.
HÄR hittar du den på hemsidan. Bara en månad till på det här året! Oj vad det går snabbt. Tycker att året har varit mycket givande och utvecklande. Jag vill påstå att det är mitt bästa år hittills, men ännu finns en månad som kan förstöra allt! Eller?
Njut av dagen.
Det var inte meningen, egentligen.
Det har varit en tradition att mata och fota örnar från hösten och över vintern. Iår tänkte jag hoppa över. Beslöt att avsluta en matningsplats jag haft i flera år. Allt för mycket slit och släp med mat och långa dagar i gömslet. För vad? Några få bilder per säsong.
Det som har drivit mig är den fantastiska upplevelsen. Stora mäktiga örnar! Minns då jag fick den första örnbilden. En kungsörn som sitter mitt på åteln, häftigt! Mäktigt! Bilden? Tjaa inte är den något mästerverk. Skarp är den! Den får mej att minnas då jag satt där och frös, var det 2000?
Mycket har förändrats sedan dom första stapplande stegen 1998. Upplevelsen var den stora drivkraften i många år och är det fortfarande men inte på samma vis, jag vill ju berätta något också…Nu mera får jag inte så stora ögon när jag ser en örn i sökaren. Eller en duvhök eller större hackspett eller talltita. Jag ser på allt med andra ögon i dag, och tur är väl det. Alla faser har sin charm. Jag har fått höra att jag har lagt ribban högt. Det är omöjligt för mej att svara på men jag har alltid strävat framåt och jag är och kommer nog alltid att vara en nyfiken människa som inte ser någon ände på möjligheterna.
I en god bild ska jag uppleva nya saker varje gång. Bilden får inte bli för färdigtolkad, inte för direkt. Bilder som varje betraktare kan fylla med sina egna erfarenheter och kanske livssyn håller i all evighet. Nästa år ser man kanske på bilden från ett annat perspektiv.
Fotoklubben knäppisarna hade bjudit in en av sveriges främsta naturfotografer Anders Geidemark till korsholm.
Det här var en mycket lyckad tillställning! Han bjöd på fantastiska bildspel och en mini workshop. Min sambo och jag var överväldigade. Hon började genast att måla bakgrunder till sina bildvävar när vi kom hem och jag sökte upp Geidemarks kontaktuppgifter på nätet. Som många andra professionella fotografer har han ingen riktig hemsida. Eller är det många? Nå likhur så är det oftast så att dom inte publicerar alla sina bilder på nätet. Först ska bilder ha använts i någon bok eller på annat sätt. Varför? Det tycker jag är ganska klart så det ids jag inte reda ut destu mera.
Jag köpte hans båda böcker. Stigen ur hav – slöjad av vingar. En bok som handlar om Island och evolutionen. En intressant bok med varierande bilder och mycket genomtänkt symbolik.
Den andra boken Allen – Bilder av Ljus och Mörk Ensamhet. Det är en mycket personlig bok som det är svårt att sätta dom rätta orden till. Jag kan kort säga att den handlar om missunsamhet och kränkningarnas kränkning. Det som Geidemark har utsatts för är mycket vanligt i konkurrens samhället. Hoten skall undanröjas för egen “vinnings” skull. En mycket bra bok. Den är så stark att man berörs mycket djupt, ingen kan värja sig! Tidlöst. Symboliken och texten är i absolut världsklass. Han berättar om belackarna, hur kände dom sig när boken låg i deras händer?
Havsörn.
Upplevelsen…
I år fann jag ett nytt ställe som verkade intressant. Mindre bilande, men samma slit med åteln, minst! Testar lite på skoj här tänkte jag. Allt var lite oseriöst. Vad hände? Hörde att det setts örn vid åteln så det blev ju att gå dit tidigt en morgon då. Fyra havsörnar första dagen och dagen efter sex stycken på samma gång! Det är sällan jag fått vara med om liknande och det blev en hel del lyckade bilder. Jag fick väl nog mina bästa örnbilder dom här dagarna. Min absolut bästa i mitt tycke är en bild från skärgården våren 2007, utan åtel. Klicka här.
Fight.
Upplevelsen…
Störtdyk.
Satt länge och väntade på att den skulle dyka ner. 1/30 del sek. borde räcka för att få fartkänslan och med lite tur så blir huvudet skarpt. I förra bloggen skrev jag om min okunskap när det gäller autofocus och inte minst den följande autofocusen. Kan bara säga att det är historia nu! Här hängde både jag och autofocuseringen med bra, blev ju lite imponerad att det funkade så bra! Med digikameran så är man ju modigare också, bara att bränna på! 8 bilder per sekund, alltid någon träffar ju Två bilder från det här tillfället blev bra. Upplevelsen…och bild.
Gammelörnen.
Den skygga gammelörnen har jag aldrig fått någon riktigt bra bild på. Satt och väntade på att den skulle flyga iväg. Såg att den troligen flyger mot mig eller snett förbi. Oftast flög dom bortåt. Manuell exponering, Iso 500, 420mm, 800del /sek och med den följande autofocusen. Tyvärr fick jag lite imma på frontlinsen fem minuter före den här togs. Det var egentligen till bildens fördel, ljuset var så hårt. Det blev att öka kontrasten i efterhand för att minimera imman och beskära bilden en liten aning. Mycket trevligt att lyckas med bilden men varför känner jag inte starkt för den? Förr skulle jag nog “skryta” i månader, med glimten i ögat förstås! Upplevelsen…
Landar.
Visst är dom mäktiga örnarna! Säkert blir det mera örnbilder i framtiden men det ger inte lika mycket som mitt drömprojekt i skogen.
Skogens hemlighet -själen-
Bild.
Vi var långt in i skogen, långt borta från den trygga stigen. Vi hade känt av dess närvaro men vi hade inte kunnat greppa det. Och så plötsligt. Där! Där bakom krönet! Vi såg var själen vilar. Andningen går sakta, luften står stilla. Gå först du! Han bländas. Jag vågar inte närma mig, drar mig sakta bakåt och tar en bild av skogens hemlighet, själen.
Här hittar du månadens bild på hemsidan. Ha en fortsatt skön höst!
Jag förstår inte / September månads bild – Makt.
september 29, 2008
Ofta hör och läser jag att det där förstår jag inte! Då är det intressant är att försöka förstå vad personen menar? Vad är det som han / hon inte förstår? Kommentaren är ofta smått irriterad. Visst kan det vara irriterande att inte förstå tex ett bildspråk.
Vem har svaren? Varför skapas det bilder? Vilka är våra mål?
Många tycker att fotografen ska avbilda motivet så nära verkligheten som möjligt, då är det en riktig naturbild! Vem har lärt han / hon att det är det rätta? Varifrån får vi våra ideal? Är det kulturellt betingat? Saken är ju den att det räcker med att åka en bit in i Europa så skiljer idealen och normerna sig en hel del. Vem har “rätt”?
Redan mellan finsk och svensk naturfotografi skiljer det sig en del. Jag låter det vara osagt vilket som är bättre. För mej så handlar det kortfattat om existens. Redan i den klassiska naturbilden så finns det inslag av det existentiella . Det ligger mera inbakat i bakgrunden i den bildtypen men det finns alltid där och kommer alltid att finnas. Självklara saker egentligen om man tänker efter lite.
Det som kan vara irriterande för mej är att det ligger så undangömt i bilden. Det är då som dom små gesterna av tex en trana avgör om bilden har ett högre emotionellt värde.
Missförstå mej inte, jag gillar bilden! En av dom bästa tranbilderna jag har vill jag påstå, jag saknar bara det lilla extra personliga där en trana öppnar sig och visar vem hon är. Ganska enkelt va?
Bilderna kom till sjätte natten av totalt sju nätter på tranmyren.
Dom for väldigt tidigt från myren den här hösten. Redan den tjugonde var det bara 300 tranor kvar. Som mest var dom ca 1300! Det blev inte den bästa hösten på tranmyren men jag klagar inte. Jag fick en del bilder. Men som sagt så saknar jag det där lilla lilla extra existentiella!
Första morgonen på myren började riktigt bra!
Från andra gömslet efter två pass utan bilder. En klassisk skönhet? En fin morgon var det verkligen!
Ett av mina mål är att förbättra flyktfotograferingen. Det finns kanske inte så många med dagens kameror som är lika dålig som jag på att använda autofocus. Jag är så invand med att focusera manuellt att det är svårt att avvänja sig. Jag känner väldigt dåligt till min kameras autofocusprestanda. Den lär vara bra! Den här bilden är inget undantag. Automatiskt är jag där och vrider på focuseringsringen. För den här bilden var det inga större problem men när fåglar flyger nära, rakt eller snett mot mej, då har jag ingen chans manuellt. Jag imponeras av lyckade flyktbilder i såna lägen.
Jag jobbar lugnt och systematiskt. I actionbilder sätts det här på prov. Det kan kännas lite hafsigt och nästan stressande men jag måste försöka bli kompis med den här tekniksidan. Den här hösten har jag haft några riktigt fina lägen där jag kunde ha lyckats med några riktiga pärlor, men man hinner inte med i svängarna manuellt
Det blev en del bilder den här månaden också. Det är intressant att se hur man ser på en bild när den har mognat några veckor och hur man upplever den efter en månad! Det är först då man vet dess verkliga kvaliteter. Det finns bilder till olika projekt och jag måste säga att jag är nöjd med hur min fotografering ser ut i dagsläget. Kreativiteten är som den ofta är. Jag har mera bilder inom mej än jag hinner och kan få ut. Det känns som det är outtömligt! Kan det vara bättre än så? Jag sysslar med det här på halvtid men egentligen så är det på heltid! Så har det varit så gott som hela tiden i tio år. Borde jag inte tröttna? Jag blir aldrig färdig med det här. För varje år kommer jag närmare mina bilder. Det är nog därför jag pratar om existens, förstår du nu?
Makt.
Bilden talar sitt egna språk. Symbolik. Existens. Makt!
Här hittar du den större bilden.
Jag är en naturmänniska / Augusti månads bild – Kärrsångaren.
augusti 31, 2008
Självporträtt från skogskåken 2003.
Tittar du mycket på Tv?
Från hösten 2006 har jag igen en Tv i huset. Min sambo Emma tog den med sig hit. Före det var jag utan Tv i fem år. Idag ser jag väl på lite väder om det råkar komma när jag går förbi. Ibland blir det något avsnitt i någon serie. På en normal månad blir det väl en timmes tittande.
Samma serier går hela tiden. Ibland bör man väl vara social och ta en lugn kväll framför dumburken. Det tar inte många minuter…men det där har jag ju sett, ganska bortkastad tid tycker jag. Den sociala samvaron gör att jag sitter kvar.
För en tid sedan ringde fotokompisen Johnny och berättar att Terje Hellesö ska vara i Tv och berätta om sitt projekt Året. Det var väl i Sveriges TV4 det skulle visas. Jag vet inte om vi har den kanalen sa jag. Bläddrar igenom dom, jo vi har den! Han skrattar, då tittar du nog inte mycket på Tv. Nä det gör jag inte, jag vet inte ens vilka kanaler vi har. Sen berättar Emma att den kanalen har vi ju inte, det är en testsändning! Nå jag satt engagerad en stund, blev det femton minuter?
Det kommer massvis med program! Missar jag något? Säkert, men det kommer så mycket som inte förmår engagera mig att jag helt skippat Tv:n. Jag brukar skämtsamt säga att jag gör mina egna filmer. Massvis med tid läggs på Tv tittandet, flera timmar per dag har jag läst.
Jag skulle aldrig skaffa någon dator och inte heller någon digitalkamera. Januari 2006 och plötsligt har jag dator. Plötsligt egen hemsida. Digikamera sedan våren 2007.
Nu har datorn blivit som min Tv. Här får jag välja vad jag tittar på, när som helst! Men nyhetens behag har lagt sig. Det blir att se på naturbilder till 99%, den sista procenten läser jag i olika fotoforum. Massvis med naturbilder blir det! Bildflödet på nätet är enormt!
Ibland tycker jag själv att nu har jag nog publicerat för många bilder. Från första början var det tänkt att jag bara ska lägga upp månadens bild i månadsskiftet. Det har blivit mångdubbelt alla månader. Jag har en välbesökt hemsida. Antalet besök har ökat med knappa tredjedelen dom sista två månaderna. Jag får en del e-post av besökare. Att bilderna tas emot med öppna sinnen tycker jag är mycket trevligt. Det är ju bra om bilderna kan berika mer än min tillvaro. Jag kommer att fortsätta uppdatera sidan, men jag vet att Less is More är sant. Hur många kan man ta till sig? Fyra per månad? Fem? Stillbilder kräver mer av betraktaren än rörliga bilder, åtminstone om man ser engagerat. Sen beror det ju förstås på betraktaren, besöker man ett fåtal fotosidor så är det lite annat. Men att se hundratals bilder per månad är inget att rekommendera åt någon!
Vad gjorde jag innan jag började med datorn?
Fredagskvällarna var bråda tider. Packa för en hel helg i skogskåken. Fotoutrustningen, mat, någon tidning. Oftast såg jag inte en människa på hela helgen men ibland kom det en bil, ibland någon bärplockare eller en jägare. Det är ofta helt tyst där i skogen. Inget mediabuller, bara tyst frihet! Den största skaparglädjen finner jag i lugnet när jag är ett med naturen och helt utan yttre intryck! Jag är nog en naturmänniska.
Jag tänker skära ner radikalt i bildsurfandet. Mängden bilder jag ser stör mitt egna bildskapande. Man blir avtrubbad! Jag har tänkt det här i flera omgångar, varför sitter jag här? Jag vet ju var jag trivs bäst och var det största välbefinnandet infinner sig och inte minst kreativiteten! Datorer är märkliga. Man blir beroende, precis som med Tv:n.
Jag är öppen för alla typer av bilder. Inget måste vara si eller så. Klassisk naturfotografi ( vad är nu det då? ) och den mera ” nyskapande ” bilden. I stort sett allt som förmår engagera går hem. Jag har länge känt av att jag rör på mig i mitt sätt att tänka och uttrycka mig. Vägen är lång, målen klara.
Konsten att nå sina mål…är att ständigt söka nya vägar.
Har – moni.
Tranträsket
Formerna i vattnet räckte för att visa tranornas karaktärsdrag. Lyckat tycker jag men inte helt optimalt, bättre går det nog att få till. Jag har rätt många tranbilder men ingen som bara visar formerna.
Planen var att få bättre hägerbilder, men ett tranpar med två ungar övernattade strax utanför kamoflagenätet. Symmetrin skulle väl bli hel om man beskär den kvadratisk men risken finns att den blir stel, och jag beskär ogärna bilder.
En liggande bild från samma tillfälle. Jag gillar båda.
Jag har haft årets höstpremiär på tranmyren. Två gömslen är utplacerade. Jag minns inte att det var så svettigt att ta sig ut dit. 45 minuters mossa trampande gör en rätt fuktig, packningen är väl på 20kg.
Det kändes som jag var där i förrgår! En ganska märklig känsla som jag aldrig upplevt förr på den här myren. Orsaken är enkel. Jag har jobbat mycket med tranbilderna inför utställningen. Jag började i november 2007 och höll på tills utställningen nu i sommar. Mycket har bearbetats och diskuterats. Sen blev det en del tranfotografering i sommar också. Jag kommer nog att övernatta några gånger till iår men jag vill lägga mera energi på mitt andra projekt, skogens drömmar. Båda kräver väldigt mycket.
Då vill jag komma in i rätt stämning, det gör jag enklast genom att stänga ut så många andra intryck som möjligt, och det är ju i skogen det sker…Jag längtar verkligen efter att börja övernatta regelbundet i skogskåken igen och insupa lugnet och tystnaden, precis som förr!
Bilderna nedan fick jag på morgonen på väg från myren.
Väntan
Det var formerna och linjerna som lockade.
Blyg. Eller är det något annat som tynger? En bild från tranträsket.
Månadens bild kunde vara blyg . En bild som jag knappast tröttnar på, färdig men ständigt öppen. Anonymitet. Att inte berätta allt. Jag har alltid känt mest för bilder som har undertoner. Vad händer i bilden?
Kärrsångaren.
En av mina absolut bästa fågelbilder. Kärrsångaren tar väl inte upp så stor del av bilden Men det var liksom inte meningen heller, och jag har aldrig underskattat betraktare. Allt måste inte vara serverat och det visade sig att jag hade rätt. Jag har sett kärrsångaren i en fågelbok, dom ser ganska likadana ut sångarna. En fantastisk sång har den, många olika fågelläten på löpande band, här sjunger den för fulla muggar. Jag har beställt den här som pappersbild, en väggprydare blir det. Det svarta stöder bilden mycket bra, mer än såhär behövs inte!
HÄR hittar du den på hemsidan.
