I höstens grepp – Oktober månads bild / Triptyk.

Nikon F6 – 300mm + mellanring – Velvia 100. Dubbelexponering.

Nu nu nu, snabbt, snabbt mera mera. Det bara blir så kan man säga. Men i en positiv mening. Vill vill vill, tid, tid, givande, givande, livstil!! är mera rätt.

När jag började fota mera aktivt 1998 låg tyngdpunkten mycket på vistelse vid min skogsbarack. Fick jag tre bilder på ett år som kunde räknas till lite bättre var jag övernöjd! Det var vistelsen och själva görandet som var det väsentliga. De åren formade mig till den människa jag är idag. Från den tiden finns det ganska många bilder som i dagsläget är  intressanta. Det är ju bilder som kom till utan några som helst influenser utifrån. Nåja, fotoklubben och årets naturbilder i Finland såg jag ju på men bilderna platsar inte in i någondera lägren…När hemsidan snabbt lades upp hösten 2006 fanns det inte mod att visa dom bilderna. Sen va jag urtrött på skanning! Det blev dom mest inställsamma bilderna som lades ut! Vi får se om jag skannar in några framöver. Dubbelexponerade självporträtt hör till dom mest personliga från den tiden. Helt klart utlämnande bilder är det.

För en tid sen hade jag en diskussion med en äldre erfaren naturfotograf. Då sa jag hur kraven ändras och till en viss del vistelsen i naturen. Nu ska det vara minst tre bilder per månad som står sig länge. Tidigare har jag sagt att får jag EN bild per månad som känns som en som står sig är jag övernöjd och överträffat mig själv.

Jag har läst att en fotograf får högst 300 riktigt bra bilder på en livstid. Då skulle fotografen vara aktiv från tjugo års ålder till sjuttio. 300 bilder på 50 år. Det blir 6 bilder i året det. Sen beror det ju på var fotografen lägger gränsen för vad som är bra och vad betraktare anser vara bra bild. Nånting att tänka på är det väl. Jag tror nog att bilder kommer om man ger sig hän helt och hållet.

Jag är en sån personlighet att jag kör på för fullt när saker är på gång. I naturen är det ju på gång hela tiden! Så vart bär det? 300 ”pass” i naturen på ett år ungefär. Det där har jag tänkt på. Det borde väl komma en grym mängd bilder då! Hur är det med kreativiteten? En stor del är ju planering och rekognosering men ändå…Kreativiteten går att slipa på!

Där kommer min grund som person in i bilden. För mig kräver en bild ganska mycket. När jag har fått  bilden jag sökte går jag genast ner i takt. Ytterst sällan fortsätter jag efter att just den bilden satt. Jag spekulerar i att jag har uppfyllts så mycket just då att jag inte behöver mera just den gången. Nästa kväll är jag troligen på gång igen. Det finns fotografer som kommer med väldigt mycket bilder, mycket högklassiga bilder. Jag fascineras av kreativiteten dom besitter. Dom fylls inte upp efter en bild tydligen. En helt annan personlighet helt klart.

Den här månaden har jag tagit det ganska lugnt. Jag har varit ute en hel del men jag har mest sugit i mig stillheten som finns där ute nu. Jag tycker det har varit en väldigt  skön och givande månad. Det tog nån vecka att varva ner till nuläget. Att skapa bilder kräver ganska mycket. En kreativ paus är nog så viktigt! Man tömmer sin hjärna och bara uppfylls av naturens rytm. Det allra bästa min hobby har givit mig är att jag numera är helt inne i naturens kretslopp. Sen upplever jag alla årstider med nya ögon hela tiden. Underbart. Jag åldras som alla andra men det är inget jag bekymrar mig över eller tänker…ah ungdomsåren! Det va tider det. Nää nu är nu! Jag är nöjd med min ålder!

Nikon F6 – Tamron 90mm – Velvia 100.

Den här bilden kom till i början av månaden när jag stod och väntade på ljus och fåglar vid min matplats i skärgården. Bilden är mångbottnad enligt andra. Så är det nog.  Tog ovanligt många bilder, närmare tio på en timme.  Denna är bland dom första.  Blått skymningsljus som i dom sista bilderna ändrade uttrycket ganska mycket. Kanske skannar jag in en sån framöver.

Oktober månads bild : Triptyk.  Nikon D700 – 300mm. Ekologiskt filter.

Den här kom till i början av månaden som alla andra bilder i oktober. Försökte med det här flera kvällar. Tog en sväng till matplatsen i skärgården efter en dags vistelse vid skogsbaracken med bla lavskrikor. Fick några lavskrikebilder men dom var redan i sökaren mindre intressanta. På en kort stund fick jag fem bilder hos mesarna i skärgården. Genast tänkte jag att detta blir en triptyk! En vecka senare är bilden i handen. 1040mm * 600mm blir den ungefär. Bara att snickra en anpassad ekram som till mina andra bilder. Har för övrigt valt ut 68 bilder som alternativ till utställningar. Det är dom snabbast tillgängliga. Dialådorna ska undersökas och städas ( igen ). Sen gräva på hårddiskar! Sysslolös blir man aldrig…

En guldvinge lyser nere i mittersta bilden ifall du undrar

Här hittar du den på hemsidan, 1024 pixlar bred. Där finns ju dom två andra bilderna som större också. Ha en fortsatt skön höst!

Fem steg framåt / En resume’

Sådär ja! Då var blogguppehållet slut. Välkommen till nystarten alla gamla och nya besökare. Jag tänker försöka mig på att sammanfatta Maj- September i första inlägget. Jag har både brutit mina utstakade ”löften”  i April inlägget och överträffat mina mål.

Jag skrev att jag lägger upp en bild per månad i månads skiftet och att jag inte skulle synas på nätet i samma utsträckning. Det blev att lägga ut mera än en bild per månad, det kändes lite fattigt. Stör väl ingen? Jag har ändå lyckats spara bilder för framtida publiceringar från alla månader. Fast jag vet inte om det är någon nödvändighet att spara bilder. Nätet är ändå bara nätet. Bilder i verkligheten på papper är ändå som att se nya bilder, lite grann åtm?

Tex att läsa fototidskrifter med hela artiklar bräcker med råge alla bilder på nätet. Det blir mera konkret och ett tydligare budskap, vad vill fotografen med sina bilder?

Jag räknade med att besökssiffrorna skulle sjunka drastiskt när jag skulle uppdatera hemsidan en dag i månaden, och med en bild…som jag skrev då! Men se där hade jag fel. Genast i Maj blev det nytt besöksrekord.  På en hemsida som uppdateras uttryckligen den sista dagen i månaden! Det går inte att förneka att det är roligt med en välbesökt hemsida och alla fina mail jag fått av både fotografer och icke fotografer. Från första början 2006 har besöken varit 50/50 till Sverige och Finland. Räknar inte Tonga och kommersiella som seriösa Ett stort tack för all feedback! Tänk…vad litet det krävs för att uppmuntra en medmänniska.

Jag minskade på min datortid, riktigt skönt. Jag skrev att jag inte skulle satsa på duvhökarna denna sommar men det blev ändå ett duvhökprojekt då en berguvhäckning av nån orsak inte kom längre än att tre ungar kläcktes. Ungarna blev bara några veckor gamla. Sen var det dött, varken föräldrar eller ungar syntes till. En tranhäckning tänkte jag följa ifall uvprojektet inte föll ut som jag önskade. När ett av ”mina” tranpar inte häckade iår och det andra paret på en okänd plats blev det att ge sig på duvhökarna ändå.

Jag hittade ju två nya hökbon i våras inom godtagbara avstånd från hemmet. Ett bo beläget nära en livligt trafikerad skogsväg och ett långt borta från mänsklig aktivitet. Tre ungar i båda bona. Det är alltid bäst om jag slipper bila långa vägar. Det har visat sig att dom projekten lyckas sämre, det blir för tungrott.

Det gick dåligt för hökarna nära skogsvägen som jag tänkte satsa på. Plötsligt var det knäpptyst kring boplatsen, hökarna hörs lätt 200m. Orsaken är oklar. Ovanligt många uv och hökbon har misslyckats i Närpes enligt uppgifterna jag fått av ringmärkaren. Oftast har det varit möjligt att se orsakerna till misslyckad häckning.

Maj.

Den här uvbilden kom till 30.5. Tycker själv att det är en av mina bättre fågelbilder, å då har jag inte börjat skryta ännu!

Jag hade många fina kvällar i blåsippe skogen. Maj månads bild.. Fotad med en sån där simpel sak som kallas diafilm. Använde mitt ”allround” objektiv Nikkor 300mm och mellanring för lite kortare närgräns. Nikon F6 och Velvia 100.

Något egentligt motiv finns väl inte här. Ingen fågel, ingen blomma, en stubbe finns där men…Vad kan jag tänkas vilja visa? Fotad med samma verktyg som övre bilden men utan mellanring. Dubbelexponering för att fånga hela atmosfären.

Denna krabat har jag inte fotat förr. Flygekorre. Gick i ett uggleområde skrapandes på trän med hål i, med en förhoppning att hitta en häckning. D300 och 300mm.

Juni.

Fick ett tips som resulterade i lite sparvugglebilder. Fantastiska och trevliga små ugglor. Dom hann bli lite av mina favoritugglor efter tio femton kvällar i gömslet nära holken. Hoppas på att kunna fortsätta med dessa senast nästa år.  Att det varit ett bra sork och uggleår märks i markerna. Fann nygamla troliga bohålor här om kvällen. Ytterligare en plats där jag ofta hör ugglans charmiga visslingar i höstmörkret. Det är trevligt att försöka locka dem till sig. Stor som en domherre sägs det, och det är väl nära sanningen. Ett par uggleholkar ska tillverkas i höst. Samtliga fotade med D300 och 300mm, nån med teleconverter 1,4.

I midsommarhelgen gick jag i mina gamla fotomarker. En mycket minnesvärd natt. Det är något magiskt med sommarnätter. Jag var inte ute för att fotografera men gick via några kända rävgryt. Alla var tomma. På morgonsidan åkte jag till en rävkull vid en gammal ria. Där vistades jag några veckor och fick rätt många rävbilder.

När dom blev större och mera rörliga låg jag och väntade på dem under kamoflagenätet. Här upptäcker räven skogen belyst av morgonens första varma solstrålar.

Denna bild hör till mina favorit rävbilder. Alla ”hör” väl vad räven tänker?

Lyssnar.

Denna valde jag till Juni månads bild. Första magkänslan avgjorde. Den här är väl också fel och bakifrån! Men denna är ju lite snällare och mera inställsam är den övre:)

Juli.

Jag har haft två örnutställningar. En på Verkan i min hemby…

…och den andra på Världsarvsdagen på Molpehällorna. Ibland skulle det vara bra om någon annan valde bilderna som ska ställas ut. Jag har mera örnbilder, några som är ribban högre än vissa som hängdes.

Utställningarna togs bra emot. Trevligt. Det intressantaste var att besökare talade om min tranutställning, ett år efteråt. Två örnbilder och två tranbilder fann nya hem.

Nästa utställning blir bilder från mitt pågående projekt med arb. namnet skogens drömmar. Hur jag ska ordna upp detta projekt är ständigt i tankarna. Bilder har jag en hel del ( tror jag väl ? ) men enligt nuvarande tankebanor så borde jag dela upp bilderna i minst tre utställningar och då är det långt ifrån klart fotat! Bilderna jag har till detta stora projekt varierar i uttryck och stil. Jag undrar hur många hundra bilder detta projekt kommer att sluta med? Det känns som att jag vill ta dom mera krävande bilderna till nästa utställning. Det finns ett stort bildintresse där ute, även i mina hemtrakter,  det har jag fått bekräftat i sommar.

Från en av många genomvakade sommarnätter. Jag har aldrig vakat så många nätter som jag gjort denna sommar. Lite slitsamt för kroppen är det. Jag är ju kvälls och nattmänniska men ändå. Det är alla gånger värt det. Det blir inte så mycket fotat, det blir mest att uppleva sommarnattens magi. Usch vad bilden tappade kvalite här, den är riktigt fin på papper kan jag lova. Fotad med mitt impuls köp i sommar!  Nikon D700 och ( gamla ) Nikkor 70-200.

Ifjol var det första gången jag fotade vattenfladdermöss. I sommar testade jag igen och fick bla dessa två bilder. Fascinerade djur. D700 och 70-200, blixt.

I hökskogen. Jag har försökt fota duvhök många somrar. Detta år har jag nog lyckats bäst. Placerade ut gömslet efter att ha valt placeringen noggrant. En sten, stammarna och rotvältan. Så många olika potentiella sittplatser som möjligt från samma gömsle. När jag kom till gömslet denna kväll låg en halvt uppäten skata på rotvältan! Ivrigt kliver jag in i gömslet efter att ha säkrat att jag är osedd. Jag hoppas och tror att en hök ska komma och äta resterna innan natten kommer. Visst kom en hök, där ryker dom sista mumsbitarna i sista skogsljuset! Detta tillfälle har jag väntat på. Allra helst skulle jag vara på plats när bytet levereras! Det blir svårt att motstå fortsatt arbete med den mörka skogens fågel nästa år.

Det visade sig att jag gissade rätt när det gäller var hökarna skulle trivas. Jag är ca 50m ifrån boet och hökarna vill gärna sitta på stammar som denna. En fördel för mig var att hökarna valde en smal skog där det inte finns så många alternativ. Kalhyggen på båda sidorna…Den allra sista hökskogen just här kan man säga. Boet är byggt i en klen gran så vi får se om det hålls uppe eller tyngds ner till marken av blötsnö. Det är roligt att hitta nya bon och speciellt då området varit en vit fläck på hökkartan.

Kväll igen. Höken kom för att undersöka om det fanns mera skata men det gjorde det ju inte. Nu har jag hjälpt hökarna och placerat ut godbitar nån meter framför gömslet. Ett uppskattat tillskott hos dom ständigt hungriga unghökarna.

Jag fick äran att ta del av hökarnas uppväxt , här på 15m! Ögonblick som är väl bevarade i minnet. Den sittande höken fick sällskap av ett syskon. Denna hök hoppar ungdomligt och lekfullt flera gånger från varje sidan av rotvältan. Ett tillfälle som knappast kommer åter nästa sommar, om någonsin. Juli månads bild. D700 0ch 300mm.

IIH IIH!  Hökskogen präglas av den ständiga hungern. Att vakna i hökskogen och dricka en kaffe är en riktigt fin upplevelse. Vakna och vakna…Marken lutade opassligt där gömslet måste vara så någon vidare sömn blev det inte.  Liggunderlaget blir som en pulka Att vistas i hökskogen betyder många timmar utan fotograferingsbar action. Stämningen kröp in i gömslet och jag fick äntligen pennan att glöda under händelselösa timmar. Nattetid hände det att älgar gick på stråket alldeles invid gömslet.

En bild jag haft i tanken många år. Fotad på samma stam som den övre men här använde jag  D700 0ch 300mm + Tc1,4. Övre med D700 och 170mm.

Augusti.

Augusti blev bättre än September när det gäller tranorna. Jag började i skärgården. Samma plats som 2006. Denna bild är lite speciell på det viset att jag använt en för mig ny teknik. Photomerge. Det betyder att man sammanfogar ett antal bilder till ett panorama. Otroligt händigt. Innan fotade jag samma motiv med fullformat kameran D700 och 300mm, tanken var ett panorama. Då kom jag plötsligt på photomerge som jag sett att andra har använt på ett fotoforum. Bytte till cropkameran D300 och 300mm + Tc1,4. Fotade sedan bilden i delar. På så vis får man många äkta pixlar som räcker till ett riktigt riktigt stort panorama. Tekniken räknas givetvis till kategorin montage. Det spelar ingen roll att jag har samma utsnitt i en och samma ruta fotad med den andra kameran. En en meter bred bild är inga som helst problem. Du kan trycka näsan mot bilden och se kvalite trots storleken. Två meter, inga problem…

En annan bild, en hel bild. Här kan man väl se utsnitten innan sammanfogning. Samma kväll som övre. D300 0ch 300mm + Tc1,4.

En diabild. Dubbelexponering. Skogens innersta kräver ibland att man fångar det i två exponeringar. Vissa bilder kräver också att dom fångas med diafilm. Det gick inte att ersätta diafilmen med D700 som jag tänkte. Alltför olik ( fel ) atmosfär får denna bildtypen. Bara att jobba med tre kameror nu då…:)

Denna bild valde jag till Augusti månads bild. Fotad den 8onde innan tranfotot på myren tog över. En bild som jag  känner så starkt för att det är omöjligt att sätta ord till den. Också en dubbelexponering. 8 sek. exponering gånger två. Augusti blev kanske bäst under blogg uppehållet?

24.8. Då är vi på myren. Tre gömslen utplacerade. Iår ska jag ta den ultimata tranbilden var det ju sagt! Höga förväntningar hade jag. Redan tredje kvällen inför natten kom denna bild till. Jag hörde samma sak som tranan. Tystnaden. D300 och 300mm. 5 sek.

Fotad en stund efter övre.

På morgonen från samma gömsle.

Samma morgon som den övre men nu har solen krupit ovanför horisonten och ger ett mjukt ljus i dimman. Träden har kvistar

Från samma gömsle men fyra kvällar senare. Den 29.8

September.

Nu har jag varit flera pass utan bilder. Fotad från ett annat gömsle, där jag varit tidigare år.

Flyktbilder, månen, trana. Jo då, nästa år, då!! Denna är väl den bästa av årets eller?

Samma gömsle men flera kvällar senare. D700 och vidvinkel.

Från det tredje gömslet. Två kvällar och mornar med dimma och riktigt fint ljus. Naturromantiskt, rena rama grädden! D700 och 70-200.

Ganska frusterande när tranorna inte vill samarbeta då allt annat gräddigt är på plats. Tog bilden när myren tömts på morgonen. Samma gömsle som ovan. D700 och 28-75.

Ett gäng tranor övernattade västerut från gömslet. Tyckte nog att jag placerade gömslet bättre. Trots många års iakttagande och konstaterande går det inte som man önskar. Här är dom på väg österut mot åkrarna. Lämpligt solbelysta. Lite närkontakt ligger på önskelistan. Det krävs för att bilden jag har där uppe ska bli verklighet. Nästa år…Nästa år…I Augusti!

Den 13:onde September räknas 12500 tranor i södra Finland. Rekordtidigt. En del av dem är dessa tranor. Myren tömdes. Närpes verkar tomt på tranor i fyra dagar. Skärgårdens tranor kommer inte till sina övernattningsgrynnor. En vecka senare dyker det upp några flockar som landar på grynnor där dom inte brukar vara. Ser ovant ut.

Visst fanns det chanser ännu iår. För min del räckte det med nio övernattningar på myren och sex kvällar i skärgården. När första gänget drar söderut brukar luften fara ur mig. Då har jag kört intensivt och plötsligt är det tomt. Nästa år börjar jag ännu tidigare. Snart börjar jag räkna Augusti som tranmånaden. Ljuset är oftast till fördel den månaden så helt fel är det inte. Blir intressant att se om dom första åker den sjunde nästa år. Nästa säsong är det möjligt att jag samarbetar med en fotograf norrifrån och prövar lyckan Malaxskärgården. Dessa tranor är bland dom sista som lämnar landet.

Nu ser jag framemot att ta itu med mitt andra eller ska vi kalla det huvudprojekt. Skogen… fånga själen som finns och känns där inne i den mörka skogen. Jag växlar samtidigt ner till tvåan. Fyrans växel har varit i länge. Jag är ju en 69:a så det finns ingen femma

September månads bild. Det är en höstblommande linnea på bilden. Nikon F6 / Nikkor 300 mm + mellanring / Fuji Velvia 100.

På hemsidan.

Den sista oktober kommer nästa inlägg upp här, då betydligt kortare. Jag fortsätter uppdatera hemsidan sista dagen i månaden, det funkar ju utmärkt så.

Ha det skönt i höstmörkret!

Fyra månaders blogguppehåll / April Månads bild – I tjäderskogen 4.

Den här bilden kom till den 31.3. Dvs. samma kväll som förra inlägget lades ut. En av dom bättre uvbilderna tycker jag. Frågan är om bilden är bättre då uven sitter på kvisten eller när den dyker som här, jag har ju båda bilderna.

Den här kom till nån dag senare. Bilden känns lugn och harmonisk. Man borde väl inte döpa en bild till harmoni men det va just så jag kände för bilden.

Det har varit en högst ovanlig månad kan jag gott påstå. Mindre givande erfarenheter i början på månaden  men till slut blev det bästa tänkbara feelis.

Jag hoppar över dom tråkiga erfarenheterna, sånt vill väl ingen läsa. Jag tänkte skriva ett helt annat inlägg med rubriken ” Kampen om en sekund i rampljuset ” Men jag varken hinner eller har ett stort behov av att lufta mina värderingar just nu. Det finns inlägg för flera månader i skallen men dom kräver ju lite tid.

Jag tog en diabild enkom just för  ”kampen om en sekund i rampljuset”. Får väl ta det inlägget mot hösten? Det är bråda tider. Jag har prioriterat utelivet och det kommer jag att göra hela sommaren. Mera skogsliv, mera fotande, mera ostört skapande helt enkelt.

Gamla gubbar brukar ju säga att det var bättre förr så det tänker jag inte säga! Jag säger att utveckling är naturligt,  men man måste lyssna på sin inre röst. Det blir ju aldrig som förr ändå. Men jag vet exakt hur och var jag ska vara för total harmoni och högsta tänkbara skaparglädje, i skogen. Ensam. Nå sambon och hunden får väl komma med ibland

Tyst, lugn och ro. Bara orden laddar mina batterier!:) Det blåser behagliga vindrar just nu. Mycket är på gång. Jag har ett större projekt i sommar och två i reserv ifall saker och ting inte utfaller som önskat.

Det kommer att bli min bästa sommar på många år, det bara vet jag! Jag kommer att lägga ut en bild sista dagen i månaden under dom fyra inkommande månaderna, som månadens bild då.

April präglades av tjäderspel. En natt hos tranorna blev det men utan resultat. Tranorna är lite undanträngda just nu. Jag tänkte ju syssla med dem en hel del. Främst efter äggkläckning var det tänkt men det är bara att inse att jag inte kan vara på mera än ett ställe åt gången. Vi får se hur dom andra projekten utfaller.

Finns det något mera avkopplande än att vandra i skog? Det blir alltför sällan nuförtiden. Där blir det ändring, back to basic! En tre timmars vandring i sök efter pärluggle bon blev det. Inga pärlugglor men två nya duvhökbon! Ett med häckning på gång. Bra att ha bakom örat framöver. Iår satsar jag inte på hökarna.

Det är ingen lek när tupparna mäter sina krafter.  Från första parkett fick jag  se när två hormonstinna tuppar rök ihop. Utmanaren är till höger i bild och han fick nog ordentligt med stryk. Jag fick  flera bilder från det här tillfället. Bra eller inte med trädinramningen? Bra tycker jag, annars blir det väl lite rakt på.

Efter sju nätter i gömslet kom första bilderna! Hade ju några visioner om en annan typ av bilder från tjäderskogen men aj så svårt att få till det när chanserna begränsades till två mornar av totalt nio.  Nästa år?  En klassisk skogsbild är väl inte fy skam det heller! Tavelmaterial för skogsmänniskan!

Den här skulle jag gärna välja som månadens bild. Det svartvita har ett speciellt uttryck som passar utmärkt i tjäderskogen. Det är så här jag upplevde stämningen. Att det inte blev den beror på att jag ska ta en ”ultimat” svartvit tjäderbild nästa år. Vet precis hur den ska se ut. Ligger bra till för väggen den här.

Det gäller att göra sig hörd…Ett hormonstint spel. Det är mäktigt när dom hoppar så här. Vilken kraft i vingslagen!

Det är ju ofta tjockt och mörkt i riktiga tjäderskogar. En liten ljusglimt klämde sig in vid rätt tillfälle. Bara några dagar kvar på månaden när den här kom till. Två diabilder i en serie jag kallar Våren 2009 – Som jag såg den - utmanar tjäderbilderna. Hann inte digitalisera dem.

Här hittas månadens bild på hemsidan.

Då är det bara att önska en riktigt skön sommar! Titta in på hemsidan den sista dagen i månaden. Tidigare än så lönar det sig  inte att se efter nya bilder. Ska lägga ut en infobild som senaste inlagd. Det är ju inte alla som läser det här.

Nästa blogg inlägg blir den sista September då.

Ha det riktigt bra!

Våra inspirationskällor / Mars månads bild – Aftonstjärnan -

Drillsnäppa.

Man hinner knappt med…Plötsligt var det 31 Mars 2009 och dags för det månatliga inlägget i bloggen. Det har varit en händelserik månad igen. Förbered dig på ett långt inlägg.

Jag har haft min första bildvisning hos fotoklubben Knäppisarna och ställt ut 23 örnbilder för en dag på årliga älgsoppsdagen i Yttermark. Största delen av månaden har jag ägnat åt berguvarna och så blev det lite nya örnbilder.

Jag hann knappt börja min bildvisning…Jag visade några presentations bilder och berättade hur allt började så säger en i publiken att jag tycker bilderna påminner om Heikki Willamos, vilka är dina inspirationskällor? Det är en återkommande fråga överallt och alltid  lika intressant. Jag hade inte hunnit komma fram till mina duvhökbilder…

Först nämnde jag Terje Hellesö men visst tycker jag om Willamos bilder.  Bildstilen känns nära min egna. Stämning före närbild och åtminstone i Willamos bilder finns det en hel del mystik. Förstärkt med hans starka texter. Men jag har inte sett så hemskt mycket av Heikkis arbete. Han har ingen hemsida vad jag kan se och så sitter han ju inte och tjitt-tjattar på fotoforum som vi amatörer ofta gör. Hellesö har en helt egen stil och han är också en bra fotolärare. Jag följer med i hans flitiga bloggande. Han är en mycket mångsidig fotograf. Man ser genast när det är en Terje bild.

Vad betyder det för dig när du säger att du inspireras av någon? Känner du igen dig i bildspråket? Bejakar det din egna syn på tillvaron? Eller vill du bara ta samma framgångsrika bilder för att inspiratören nått ända fram?  Du tycker troligen bara så mycket om bilderna att du vill göra samma sak. Det är inget ovanligt inom vare sig bild eller musik. Många band och musiker börjar med att spela covers. En del gör det hela karriären ( inget fel i det ) och en del börjar skriva sina egna låtar. Dom har inspirerats men gör något eget av det. Lyckas det bra så låter det inte alls som idolens musik, man skapade ett eget sound. Man satte sin egna prägel på musiken. Det krävs nog många års fotograferande för att man ska kunna utkristallisera fotografens stil. Det krävs  hundratals  bilder där det egna engagemanget lyser igenom.

Bilden drillsnäppa överst i inlägget är en riktigt typisk  Hellesö cover ( men inte i närheten så bra ) Du ser likheten om du tittar in på hans hemsida och tittar på bakgrundsbilderna. Iden är hans  egna vad jag kan förstå . Det görs en del såna här covers  bland naturfotografer. Alla som är lite insatta i naturfotomiljön tänker genast Terje Hellesö när man ser just den här bildlösningen. Man lyfter fram den egentliga bildskaparen, mer än så kan det aldrig bli. Bilden har aldrig känts något speciellt för mig, just för att det är en cover.

Hur skulle Hellesö reagera om jag i smyg satsade hårt på iden med bakgrunder för att sen plötsligt ge ut en bok där det framställs som eget? Ett mera effektivt sätt att skapa en flopp och radera sig själv från naturfotomiljön kan väl knappast  finnas. Världen är idag väldigt liten tack vare internet. Det har hänt att besökare på hemsidan säger att jag brukar gå in på den där och den där hemsidan för att se likheterna. Då är det upplyftande att få höra att jag känner nog igen dina bilder fast jag inte skulle veta vem som har tagit dem. Det där är nog en sanning med modifikation.  Med säkerhet så gäller det inte alla mina bilder på samma sätt som med Hellesös.

Som nybörjare är det mera accepterat att han / hon gör covers, så länge som inspirationskällan lyfts fram tydligt. Mera erfarna fotografer som har lagt ner hela sin själ i bilderna och jobbat hårt och målmedvetet i många år vill knappast se att slitet med den egna stilen kopieras över en natt. Men verkligheten är ju ändå inte så enkel som den där korta meningen. Jag har läst om ett fall där en fotograf har fått sin ide stulen via internet. Plötsligt var iden publicerad i bokform…Bakgrunden till uttalandet vet jag inget om men det var en känd fotografs arbete. Därför lägger han inte ut sina nya ideer och nya bilder på nätet längre. Det finns fotografer som inte gör annat än surfar efter just nya ideer skrev yrkesfotografen. Det ligger väl något i det han säger.

Nybörjarens stora dilemma är just att finna sin egna stig. Man suger i sig ideer med stor iver från alla håll. Man testar det där och det där för att känna efter hur bilden egentligen känns. Man lär sig och jobbar man enträget och inte låter sig påverkas för mycket av trender så finner man till sist sin egna stig. Det är då som det egentliga jobbet börjar…

Heikki Willamos bok Hökskogen äger jag tyvärr inte och den går inte att få tag på längre men det var en inspirationskälla som lånades från biblioteket flertalet gånger. Plötsligt bosatte sig duvhöken några stenkast från min skogsbarack. Givetvis skulle jag försöka fotografera duvhökarna. Tycker jag gjorde det med viss framgång och det blev en av mina mest upplevelserika somrar. I hökskogen heter serien. Nu satt jag ju inte med Willamos bok i gömslet och tittade på bilderna och försökte mig på samma sak men likheterna finns där. Minns när jag la ut en bild på fotosidan.se.  Det var en av dom första kontakterna jag fick med Hellesö. Du flåsar Willamo i nacken, punkt. Kanske var det några ord till men budskapet gick hem…Man kan ju inte förbruka en art men namnet i hökskogen och bildstilen var väl skrämmande lika. Surt tyckte jag men slumpen gjorde att jag överhuvudtaget fotade duvhökarna. Titlar ska man också tänka på ifall det har getts ut böcker i ämnet.

Den här månaden har jag införskaffat två böcker. Heikki Willamos och Leo Vuorinens Huukajavuorella. Då står man där igen…:) Berguvarna är mera aktuella för mig än någonsin och där ligger boken på bordet…En alldeles fantastisk bok. Tyvärr är texten på finska så jag kan inte fullt ut ta in helhetsupplevelsen som brukar finnas i Willamos böcker. Kanske kommer det en svensk upplaga eftersom boken ser ut att bli en succe? Bildstilen sitter som hand i handske och det är inget jag kan göra något åt…Jag tänker ju inte ge ut en bok om berguvar så det kvittar väl egentligen. Köp boken även om du inte kan perfekt finska. Det är verkligen ingen kostnad.

Den andra boken jag köpt är Konsten att ta vinnande bilder! Ahaa en bok om hur man vinner tävlingar? Nej men titeln är säljande i sig skulle jag tro. Läs förordet låna mig dina ögon. Den här boken är alldeles fantastisk! Jag har skrivit en del om bildtankar, det känns futtigt i jämnförelse. Den här boken är mycket underhållande och lättsamt pedagogisk. Man får inga mallar att följa. Boken får dig att bättre förstå varför du gillar vissa bilder och varför du ratar andra m.m.m.m. Boken får dig att tänka utgående från ditt egna sätt att se och ta bilder. Boken har recenserats. Du kan ta del av dem via Segeholms blogg. Missa inte den här boken! Du måste inte vara en inbiten fotograf och bildtänkare för att äga den. Du kan lika gärna höra till gruppen som ser på mycket bilder och är genuint intresserad av innehållet. Boken är en blivande klassiker har det sagts och det är nog ingen överdrift. Vi satsar mycket pengar på fotoutrustning. Nu får du för nästan ingen kostnad alls tänka mera på resultatet, innehållet! Det här är en bok som ger stadga till mina egna tankar. Bättre konstruktiv kritik än så här kan man inte få…  Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller har fotat i 70 år, boken är för alla. En inspirations handbok för dig som vill utvecklas som fotograf.

Jag har fyllt på med lite länkar här till höger. Det kunde vara betydligt mera. Lägger till flera då jag känner jag har tid över. Under inspiration i bild och text  finner du en fotograf som inte för så mycket väsen kring sig men han har riktigt bra bilder och missa inte Jörgen Schöns reflektioner!

Långt? Nå nu ska jag fylla på med lite bilder från den här månaden och en örnbild från November.

X

Jag tycker själv att den här är en av mina bästa örnbilder. Jag tycker att det är bra med en gnutta anonymitet.  Höstutställningen med örnarna jag ombads ha har flyttats fram.  Det blir att ställa ut dem nån gång i framtiden istället, när och var håller jag öppet. Klart är att det blir en större utställning och bättre. Det är bra att det skjuts på framtiden. Jag tittade igenom mina örnbilder lite grann. Den här tänkte jag spara till en bokpärm, nå kanske ändå inte…Det har gjorts så mycket böcker om örnar att man tycker det borde räcka. Isåfall ( drömmer lite här nu ) så skulle det kunna vara en bok där bilderna är av en annan typ. Lätt? Nej, men det är väl inte särskilt intressant med snarlika bilder på örnar i all evighet. Igår fick jag hem den här från labbet, riktigt nöjd blev jag.

Jag har fått en del nya örnbilder den här månaden.  Tittade igenom resultatet och blev jag lite uppgiven faktiskt. Samma bilder som tidigare men med små skillnader.  Antingen slutar jag helt fotografera örnar eller så försöker jag utveckla bilderna. Jag tar det senare med betoning på att försöka. Upprepning kommer säkert att ske men försöker jag inte går det ju inte framåt heller.

Den här bilden har väckt uppmärksamhet både i Finland och i Sverige. Dom flesta lägger en stor tumme upp och vissa blir till och med arga! Man kan ju undra varför någon måste uttrycka ilska när man ser på bild. Han har ju inte sett mina 150? bilder på örnar. Efteråt skulle han nog förstå att jag vill variera mig. Olika smak accepterar jag alltid!

Här fick jag till en bild som jag är riktigt nöjd med. En av mina favoriter.  Det fanns möjlighet att göra ytterligare en fryst örnpinne i luften…

Det här uvparet var spårlöst försvunna en hel månad. En skogsavverkning i närheten är väl den troligaste orsaken. Mörk bild men dom är ju aktiva just då. Gillar bilden när uven seglar i skymningen. Men bilden kommer väl inte så bra fram här, vad tycker du om den? Delite?

Den här bildtypen fås om du vistas där några kvällar. Det har väl gått lite inflation i arkivet. Jag har närmare tio bilder som liknar den här men på andra kvistar.  Favoritkvistarna är nog  intäckta. Bilden känns bättre och bättre för varje dag. Då man är nära uvarna alla kvällar blir man väl lite avtrubbad inför bilderna.

Det är ytterst sällan det ges så här bra möjligheter att fotografera natur från bilen eller från vägar. Den här serien kunde man väl kalla naturen från bilen!! Bekvämt och ingen ansträngning. Det här kunde bli en turist attraktion. Bara att ha med en tubkikare eller kamera.  Något för en  naturguide att nappa på kanske? Ugglorna är förvånansvärt orädda här. Och genom att sitta i bilen minimerar man eventuella störningar.  Ändå föredrar jag nog att anstränga mig lite och tex ligga på en myr, långt bort från civilationen. Det har väl att göra med naturkänslan kring bilderna som är mycket viktigt för mig och alla intryck man tar in före själva fotandet tar överhand. Man kan ju inte se den delen i bilder, men jag tror det kan synas en viss skillnad? Nå lite bekvämlighet skadar väl inte ibland. Mars är ju ändå lite av en semestermånad för mig innan vår ruschen tar vid.

På flykt över reviret. För att såna här bilder överhuvudtaget ska lyckas i mörkret ska man ha lite tur! Det här skulle jag inte ha försökt mig på om jag använt film ( dags lönen bränns snabbt iväg ). Med digikameran blir det ju en del ( till synes omöjliga ) chansningar på flyktbilder…och har man tur så blir det något av det. Väntade på att den skulle flyga över mig. Jag tror faktiskt det här är första gången jag fotat en flygande fågel vertikalt. Här använde jag  zoomen 70-200 på kortaste brännvidden.

En uv landar i trädet. Sitter någon minut och tittar bestämt mot den andra ute på hygget. Väntar med fingret på avtryckaren. Plötsligt kommer partnern i full fart mot den utmanande blicken?   Dom utför en intressant spelflygning riktigt nära mig, kameran smattrar.

Jag tolkade det här som en spelflygning. En parning var inte långt borta.  Det blev den mäktigaste uppvisningen och upplevelsen jag fick med uvarna i vår. Hela åtta bilder finns från det här tillfället. Ändrade den här till svartvitt efteråt.

Aftonstjärnan.

Den här kändes riktigt bra i magen när den kom till och på papper blev den ännu bättre,  jag kan väl få vara lite nöjd Det skulle nog sitta bra med en digital projektor så man kunde blåsa upp den riktigt stort. Föreslog en jätteposter men fick avslag, väggarna börjar bli för få Det fick räcka med en 30*45.

Månadens bild var inte svår att hitta.  Örnbilderna låg bra till ända tills det sa klick och den här föddes. Uvbilderna med solhimmel känns riktigt bra också. Rymden som finns i månadens bild är nog ändå för svår att motstå.

Mitt projekt har inte fått så mycket tid känns det som. Jag menar att det finns ideer som inte blev av den här månaden. Aftonstjärnan ligger mycket bra till när det hela ska sammanställas. Jag fick även en bild från favoritskogen där en vanligare art visar upp sig från sina bästa sidor. Min mentor Gammelkorpen bara måste få se den innan jag visar den för andra.

Vår ruschen är inte långt borta. Tranor! Jag såg första tranparet igår! Vårens budbärare. Visst, våren… Mera ljus och flyttfåglar och så grönskar ju allt. Men våren är faktiskt inte min absoluta favoritårstid men den är ju alltid lika välkommen. Jag  brukar få mina bästa bilder från sensommar fram till våren. Senaste höst till vår var nog min absolut bästa tid någonsin. Men allt är ju inte bilder…Vilken tur vi har fyra tydliga årstider! Jag har kommit en bit i min tranfotografering och jag tänker absolut fortsätta med dem. Ett par tjäderspel mornar ska det väl bli i år och kanske det blir lite örnar ännu? Och det viktigaste, min vision! Skogens drömmar, där mycket kan inkluderas!

Tack för att du tog dig så här långt. Den 30 April återkommer jag!

Här hittar du månadens bilder 2009

Då är man en riktig naturfotograf? / Februari månads bild – I ljus och mörker -

Det stämde ganska bra det jag skrev i förra inlägget.  Att ett av tio försök  skulle ge bilder på skygga fåglar. Jag tror det är vanligt att man tror det är enklare. Ibland får jag höra att nå nu kom det några bilder! Jag brukar svara att det tar ca fem minuter från att bilden är tagen tills jag har ut den på webben, om jag använder digikameran givetvis. Jag kan fylla webben med hur mycket bilder som helst!  Det handlar inte bara om bilder.  Själva görandet och det som sker kring en bild är en mycket viktig del och det är den delen som tar och får ta tid.  Så här har jag jobbat hela tiden.

Det är mycket mera runt omkring en bild än vad någon kan föreställa sig. Bilden är ett resultat men tankarna, planeringen, upplevelsen, att greppa det fascinerande, atmosfären, att komma nära livet… Det är den verkliga drivkraften!

När är någon en ”riktig” naturfotograf? Vilka är kriterierna? Du ska vara mycket påläst när det gäller artnamnen, gärna på latin! Ahaa en berguv, bubo bubo. Vad händer med synen på bilden då man har sagt att det är en berguv? Hur skulle bilden ses om man aldrig lägger på ”kastrullocket” berguv, bubo bubo?

Nu vill jag absolut inte förringa det stora arbete som är ligger bakom alla dessa av människan… skapade art namn. Det är bra att vi har den här kunskapen. Det hjälper oss att veta vilka miljöer som är känsliga, vilket egentligen alla är…m.m. Det hjälper oss att föra en disskusion om arter. Mycket smidigare än att beskriva hur den ser ut:)

Mitt bästa vitsord från skolan blev i biologi, utan att läsa en enda hemläxa, ja jag skäms inte:) Tommy fick bäst i provet sade den stränga men rättvisa läraren. Tror det va 9+ eller 9 1/2. Det fanns ett intresse hos den vilsna pubertala tonåringen Tommy.

Allt finns väl dokumenterat. Jag borde ha en bra förutsättning att lära mig mycket, riktigt snabbt. Det är bara att låna en massa böcker och läsa på, det är så man blir en bra naturfotograf! Eller? Då vet man vad det där och det där strået heter och vilken mossa det där är. Jag har nog en bra baskunskap men jag vet faktiskt inte vad alla strån i mina bilder heter.  Jag har läst lite djupare i arter som jag har fotograferat mycket.

Jag ser inte på omgivningen i namn skapat av människan. Jag har alltid sett bortom allt det här som kallas biologi. Jag ser på naturen med andra ögon, utan locket som artnamnet faktiskt kan bidra till. Om jag lyckas få fram en personlighet hos motivet, ja då tycker jag att jag har lyckats utan att lägga någon värst stor vikt på artnamnet. Bildmässigt finns det, som jag skrivit om då och då också ett så här ska det vara! Så här ska en naturfotograf vara! Det finns lite olika grupperingar inom naturfotografin tycker jag. Många står med ett ben i flera läger och en liten grupp står fast i sin ruta. Vilken grupp är mest högljudd, om hur det ska vara? Det enda rätta? Nå alla har rätt till sin syn och sitt synsätt. Jag tänker inte övertyga någon om att min syn är den ända rätta. Lite intressant att fundera på olika föreställningar är det alltid! Jag kunde skriva flera A4or om det här ämnet och lika mycket om bildtitelns vara eller icke vara.

Dubbelexponering. Det är nånting jag har börjat syssla med allt oftare. Månen och bubo bubo. Att få till det i en och samma bild är en utmaning. Månen var ca två utsnitt till vänster ur bild så då skapade jag en dubbelexponering i kameran. Jag gillar den här tekniken. Man kan skapa bilder som har en del gemensamt med måleriet. Bilden var länge ett alternativ till ”månadens bild”.

Den här bilden togs från det svårare av dom  två berguvsreviren jag håller på med. Nu har jag mycket information om det här paret. Och intressant är att jag måste ha varit döv i två år:). Dom har varit här länge! I skogen som syns nertill håller dom till, en mycket vacker gammelskog. Dom är känsliga så jag har inte vågat gå där mer än en gång. Det blir intressant att följa med uvarna på avstånd och klura ut hur jag ska göra för att få en insikt i deras liv utan att störa. Dom lägger ägg i slutet av mars och då gäller det vistelseförbud som kan äventyra häckningen, dom överger äggen snabbt!

Slit och släp. Till sist kom den här åteln igång. Här en havsörn född 2004,  ringmärkt på Åland. Den var bara några dagar i trakten enligt vad jag sett vid åteln och genom att se efter örnspår i snön. Jag lyckades få några bilder från  gömslet, äntligen kan man väl säga. Här bjuds det på fisk!

Mäktiga fåglar! Visst är det roligt att få örnar på bild efter mycket förarbete men…Jag vet inte. Bilderna kittlar inte mina sinnen så hemskt mycket men mäktiga är dom!

Här kan man tala om en bild som inte funkar på nätet! Bilden är fotad vid andra våråteln där fallvilt lockar bla örnar. Har suttit två elva timmars pass hittills. Den här kom till på första försöket. Jag har fört över den här till papper. En meter bred blev den. Väntar nån vecka med beställningen ifall det kommer mera bilder som får komma med på utställning.  På tal om utställning så blir det en endags örnutställning den 22 mars på årliga älgsoppdagen i Yttermark. Jag har snickrat ihop fyra två meter breda och höga fristående ställningar. Det ryms totalt ca 20 bilder på vardera sidan. Inget spikande i väggar, det enda som behövs är 40 cm fritt från väggar eller mera om man vill sicksacka ställningarna.

Den här fick bli månadens bild. Jobbigt att välja den här månaden tycker jag, jag vill välja minst tre! Jag har rivit hår angående digikamerans prestanda men nu har jag hittat en bildkontroll och vitbalans i kameran som bäst motsvarar diafilmen ( tror jag igen).  För den teknik intresserade kan jag avslöja kelvin 5880 B1 och standard bildkontroll -1 kontrast.

Jag kommer att ha min första bildvisning den 9 Mars hos knäppisarna. Det blir enbart diabilder den här gången.

Gammelkorpens fru lägger ägg nu så han hade inte tid med mej den här månaden. Jag hade ett angeläget ärende men han sa bara kort, jobba på!

Här hittar du Februari månads bild på hemsidan.

En händelserik månad, trots allt / Januari Månads bild – På känsla.

Om jag börjar med det mest aktuella och kanske roligaste.

Bilden på berguven är riktigt färsk, jag tog den just ur kameran. Kom hem för en timme sedan. Det blev ett kvällspass i det nya uv gömslet. Jag har hittat ett nytt berguv revir som jag tror få vet om. Åtminstone har bekanta uv kännare inget nämnt.  Jag måste nog ta ett samtal med husägaren i närheten för att höra vad dom vet.  Dom har pärluggla och berguven mer eller mindre på tomten! Dom bor lite avsides. Detaljerna kan jag inte gå in på här för uvarnas säkerhet.  Så mycket kan jag säga att jag skulle ha hört dom tidigare då jag har vistats mycket i närheten i två år. Troligen är det en ny etablering eller så har jag varit döv

Tycker bilden har en typisk uvkänsla.  Jag har hoandet i färskt  minne och en fin kväll i kroppen bland pärlugglor och uvarna. Tycker bilden förmedlar mystiken rätt bra.  Nu har jag och fotokompisen Johnny ett till uvrevir som är livligt. Att få riktigt bra bilder av dom här kräver mycket jobb men man är ju van med ”systemet” Jag brukar säga att ett av tio försök så får man bilder och en gång av hundra sitter den där bilden som står sig hur länge som helst! Nå hundra gånger är väl att ta i men så kändes det för tio år sedan. Idag är jag nog ”effektivare”. Jag tror det stämmer rätt bra med uvarna som inte är lättfotade.

Det blir att lägga ner lite tid på det här nu men snart kommer flyttörnar och då är förhoppningen att kunna återuppta örn fotograferingen. Det blev en speciell höst. Örn bilder kom det som aldrig förr och det var så många örnar på samma gång att ni inte skulle tro mig om jag avslöjar allt. Sen hände något som aldrig hänt förr! En matplats dör ut helt! Helt dött! Inte en kråka och inte en korp. Så har det varit en tid nu. Vi har några teorier varför det dukade bordet övergavs  men inga bevis.

Nå när örnarna kommer söderifrån så står vi och balanserar på isflak  långt ute i skärgården så störningar lär det inte bli! Olje tankers kanske? Den här gången matar vi med fallvilt vilket känns riktigt intressant bildmässigt.

Jag har lagat nitton bilder för örn utställning. Endast två bilder godkänner jag inte och hamnar då att göra om dem. Ingen dålig procent om man jämför med tran utställningen. Det var en fröjd att få se bilderna på papper. Det här med webben är nog lite förkastligt.  Man blir påmind när man håller i den fysiska bilden på stort papper. Jag har ytterligare ett 20tal bilder utvalda men för mera variation söker jag en annan typ av bild som komplement. Jag tycker det blir bra som det är men bättre kan det ju alltid bli.

Jag har inga klara utställningsorter förutom i hembyn. En stor del av kulturella händelser riktas till centrum så jag skulle gärna ställa ut bilderna i strandbyarna som omväxling. Här vid kusten så har ofta människorna en egen och personligare relation till havsörnen så jag tycker det skulle passa allra bäst. Lite aktivitet i byarna är väl också något positivt . Sen har en äldre kollega sagt att han kommer att ha en utställning med bla örn i centrum så då blir det lite mycket örn plötsligt. Vill du ha utställningen i din by så tag gärna kontakt. En del av bilderna som ställs ut finns på hemsidan men några pärlor har jag ju nog sparat.

Första halvan av månaden gick segt. Jag bar på en sån där förkylning som inte vill bryta ut men tillräckligt för att däcka kreativiteten. Det måste väl vara två år sedan jag haft en  riktig förkylning, en sån där tre fyra dagars. Jag har planer på att övernatta med bla uvarna så då ska vi se vad gubben tål:)

Vintervågor.

Ingen har missat att vi redan fått flera timmar mera ljus. Här var jag ute i det allra sista kvällsljuset. Det är ljusare på bilden än vid fototillfället genom överexponering. Tanken var bara att fånga vinterns ”jag”. För en vecka sen fick jag första vårvittringen i skärgården. Den där kännspaka luften och doften, en illusion? Tror inte det.

Blåmesens Mardröm.

Dubbelexponering. Till den här bilden har jag en text som kommer att användas och publiceras senare. Kort kan jag säga att jag fick förtroendet att övernatta med ett blåmespar. En mycket hedersvärd upplevelse. Bilden kunde lika bra vara månadens bild. Månadens bild – På känsla – och – Blåmesens mardröm -  är bilder som kommer att stå sig mycket länge.  Inget bäst före datum.

Efter mitt senaste möte med min mentor och vägledare gammel korpen kom många tankar upp till ytan. Många obesvarade frågor blev det. Jag har jobbat som snickare sedan 1990 med delvis samma uppgifter. Vissa moment kan jag väl göra i sömnen. Män sägs bara kunna göra en sak åt gången men jag kan göra två! Tänka på annat och jobba!

Det gick en dag åt till samma fråga. Strax innan jag stämplade ut hade jag svaret! En viktig stolpe i mitt skogens drömmar projekt blev nedslagen så hårt att blåleran stänkte! Det blev ändå att söka upp min mentor men den här gången tog jag med mig en låda med bilder.

Jag beskrev min dagliga tanke för gammel korpen. Han smålog. Han visste att jag skulle komma med den här frågan och att det gällde bilder. Ta den där gran kvisten som ligger där och placera ut dina bilder i varje topp så finner du svaret sade korpen. Vad finner du längs med stammen, din stomme? Du har focuserat allt för mycket på ditt arbetsnamn! Det är bara ett arbetsnamn, du ska inte tänka mera på det!

Jag har betraktat dig från dina allra första steg där borta vid skogsbaracken, minns du inte när jag cirklade över dig? Jag har inte valt dig utan orsak. Jag vet vad skogen har betytt för dig och dina bilder har jag sett före du ens tänkte på att ta dem!

Din stomme är du, skogen är du. Slå ihop det och kalla det för vad som helst. Vi kan kalla det för skogens drömmar men du har själv svaret inom dig. Gör som du har gjort och fortsätt att utveckla dina bilder. Och visst kan du ta med den där bilden. Du har ju fångat skogens själ. Vilken bild? Korpen vänder sig om och säger att nu ska jag vila. Fortsätt och tänk.

Trädkrypare.

Dom är lite charmiga dom här trädkryparna men inte så lätta att få på bild. Ska försöka få en lite bättre än den här men nog tycker jag den är ganska ok eller?

På känsla.

Det är inte så lätt att hitta sina vägar, säg inget annat. Ekorren är utrustad med känselspröt så mörker är inget hinder. Januari månads bild – På Känsla! -

Här hittar du den på hemsidan. Året har börjat riktigt bra!

Mitt projekt…

…med arbetsnamnet Skogens Drömmar har idag tagit ett stort steg framåt. Jag strukturerar om en del i mitt arbetssätt.

Jag var ute och fotade i min favoritskog idag och plötsligt mötte jag gammelkorpen!  Det blev ett långt samtal. Min mentor gammelkorpen ville gå igenom mitt projekt och han hade synpunkter på mitt arbetsätt. Vi kom fram till att jag focuserar för mycket på annat.

Vi känner varandra bra och samma tankar har jag själv haft en tid. Att focusera. För bästa arbetsro kom vi ( han ) fram till att jag borde skaffa ett eget arbetsrum. Vinden är ett bra alternativ! Det ska byggas lite men det fixar jag på nolltid. Anteckningsboken ska vara med ute i fält för att fånga upp och skriva ner det som jag får för mig berättat. Väl på vinden ska jag strukturera och bygga på vårat projekt och jobba med bilderna.

Jag kommer att vara ännu mera restriktiv med publicering på nätet när det gäller bilder som hör till det här projektet. Han ville gå igenom bilderna först och vi träffas inte så ofta. Han kommer då han har något ärende och oftast har han bara goda nyheter, så även denna gång!

Jag fick  ett tips om en gammal duvhök som jag skulle uppsöka. Han hade enligt gammelkorpen mycket visdom och många fina historier och han var dessutom ovanligt villig att dela med sig.

Jag kommer inte att synas på nätet i samma utsträckning framöver. Jag vet inte ännu hur jag kommer att göra med månadens bild.  Om jag bara har bilder från det här projektet går jag mot  gammelkorpens mening att han ska få ta del av dem först och jag vill inte bryta mitt löfte, vi får se hur jag gör med det.  Jag fotar ju annat också så troligen har jag att välja på.

Räkna med att det blir få bilder publicerade per månad. Sen när jag ror det här projektet i hamn så får du ta del av det hela på nätet, i vilken form ser vi då.  Det får ta den tid det behöver men jag lovar att det kommer!

Jag ser mycket fram emot att börja strukturera och lägga upp delmål och fotografera för dem, inspirationen är på topp och det finns inget bättre än steg framåt!

Jag kommer att skriva en blogg i månaden som läggs ut den sista.

Besöken på hemsidan visar på ett stort intresse så det är inte så lätt beslut att strypa bild flödet, jag jobbar för fullt här i bakgrunden. Hav tålamod.

Tills nästa ”möte” ha det bra!

Orsak och verkan / December månads bild – Granskog.

Bilden är fotad i November.

December blev som den oftast blir. Inte så mycket fotografering som dom andra elva månaderna. Mycket annat att pyssla med och så blir det att ta det lite lugnare  i den här  ljusfattiga månaden. Det känns alltid lite ovanligt att inte vara på gång till hundra procent.

Jag har jobbat med foto hela tiden ändå. Jag har försökt ordna upp mitt dia arkiv lite. Jag har inte bästa tänkbara ordningssinne. Det är intressant att gå igenom sina bilder. Det blir ju en hel del bilder som bara läggs i lådan för att mogna och den där skannar jag in sen osv.

På tal om att skanna in diabilder så har jag gett mej tid att studera olika tekniker. När jag började skanna på min mammas okalibrerbara skärm visste jag nog inte hur svårt det faktiskt är. Man måste kunna en hel del om färghantering och ha rätt belysning i rummet och viktigaste av allt en bra kalibrerbar skärm. Det tar flera år att bli en hyfsad eller bra skannare fick jag höra och det vet  jag idag.

Det är faktiskt så att man måste kunna mycket mera om bildbearbetning när man fotar med dia än med en digital kamera. Allt ska ju sluta som digitalt någon gång numera. Jag har en mycket bra skanner i proffsklass och ett dyrt skanprogram som blev ännu dyrare här i dagarna då jag uppgraderade till Silverfast Ai Studio. Många av mina bilder är svårskannade. Mycket kontrast i ljus och färger. Att suga ut detaljer ur mörka dior kräver en kompetent operatör och den bästa utrustningen.

Med Nikon skannern följde ett program med som jag aldrig installerat! Månadens bild Granskog ( som du hittar sist i inlägget ) var just en sån bild som krävde allt som fanns att tillgå. Men mitt dyra progam klarade inte av bilden! Måste ju installera mitt Nikon program nu då för att se om det gick bättre där. Som en dans! Nu har jag lösningen för mina svåra bilder. Skönt! För dom mera normala bilderna och bästa färgåtergivning tar jag till mitt dyra fina Silverfast!

Varför lägga ner så här mycket tid och pengar på utrustning för att hantera en stenåldersteknik – DIA -? Egenskaperna. Det är det korta svaret. Känslan som egenskaperna har.  Hanteringen. Tänket. Som julafton varje gång rullen kommer tillbaks. Atmosfären.

Bilden ur en digital kamera är ju så skarp och bra och perfekt! Tänk att det slumpvist utspridda kornet i flera lager kan ha så överlägsen känsla! Det är ett känsligt ämne jag skriver om. Man kan bli stämplad som bakåtsträvare och vete vad. Jag kan uppskatta en digital bild. Jag brukar skämtsamt säga att den är bäst när det är så kolsvart att det inte syns något Men ärligt sagt så är det nog en förträfflig teknik men med en annan karaktär på bilden, gilla det eller inte, alltid eller för vissa motiv.

Nikon har nyligen gett ut ett  program där man ska efterlika kornet från film så att den digitala bilden ser analog ut. Jo det är sant! Det finns tydligen efterfrågan. Nik Silver Efex Pro.

Ett liknande program för färgbilden skulle kanske vara något? Det är nog omöjligt tror jag men då kanske jag skulle gå över helt till att fota med digitalkameran. Men är det faktiskt så viktigt med dom här filmegenskaperna? Det handlar alltid om bild så egentligen är svaret nej men hur en bild ser ut har ju faktiskt en stor betydelse. Ser du ingen skillnad? Det gör nog alla. Lite intressant är att många tycker mina bilder fotade med film är bättre, fast dom inte alls fotar själv! Vad är det som gör att dom tycker så? Har jag agerat annorlunda? Eller är bilden behagligare? Det kan väl inte vara så att man går vidare och längre in i bilden då man inte stoppas av en klar och skarp tydlig yta? Jag har inte svaret.

Människan fungerar ju som så att allt ska vara perfekt.  Skönhetsoperationer är inte ovanliga. Inte heller genmanipulerad mat. För alltid ung krämer osv osv.  Egentligen tycker vi illa om det men dom som styr har haft stor makt. Billigt och bra…Finns det?

Filmförsäljningen har ökat!  På några forum har diskussionen urartat med regelrätta örfilar men här kan du se ett kort sakligt inlägg på Kamera & Bild.

Vintersagan 3.

När det gäller att fånga ljuset så tycker jag filmen är överlägsen. Inte alltid naturliga färger men det hör liksom till konsten. Atmosfären är naturligare än med min digitalkamera. Den här är en av dom bilder jag grävde fram ur gömmorna och skannade in. Bilden är fotad i Januari.

Det om det. Hoppas ingen tog illa upp för att jag gillar den äldre tekniken. Och jag kan hålla med…I tryck har en bild ur en digital kamera ett försprång för att den är så enkelt uppbyggd.

Nu till mina digitala bilder. Jag har fått in en önskan om att jag ska ha en utställning med mina örnbilder. Jag har lagat två bilder som ligger och väntar på leverans till labbet. Många har jag att laga. Det tar ju lite tid att laga bilden färdig för papper. Jag skulle gärna bara skicka bilden och så är det automatiskt bra och klart. Det funkar inte alltid så bra har jag erfarit. Nå jag har ju ingen brådska då jag tror det blir först nästa höst.

Vilka ska jag ha med då? Kräsen som vanligt.Visar några här i bloggen men jag tror nog utställningen och betraktaren  behöver en del osedda bilder när det väl blir av.

Vass…

Vad ska en sån här bild heta? Den är färsk, bara några dagar gammal. Ett porträtt på sätt och vis med ett beteende. Äter den vass eller? Den kunde väl vara med?

Namnlös.

Den här kommer troligen inte med. Den håller inte riktigt tycker jag, eller? Fotad för nån dag sedan.

Snöfall.

Den här ligger bra till. Fotad i slutet av november. 80 del sek och huvudet blev riktigt skarpt och jag fick behålla snöfallet som ( förvånansvärt ) långa streck.

E sir ju ut ti ga ti siti ten.

På helt vanlig forn nordiska  Närpesiska. Jag beklagade mig över några småsaker som bakgrunden i naturfotoforum.se men det fick jag ”äta” upp:) Vi får se om den kommer med. Det är inte självklart. Bilden kom till för inte så många dagar sen.

Namnlös.

Breda vingar har dom jo. Här en ung havsörn som kommer in för landning. Kommer troligen inte med. Kom till samma dag som bilden ovan.

Oj vad bilden tappade i skärpa när jag minskade ner den ser jag nu men den här kan du troligen se live framöver. Fotad i November.

Namnlös.

Vad tror du? Jag gillar den men vi får väl se. Fint ljus tycker jag och så piskas den ju med snöslask.

Att göra en utställning är på sätt och vis en punkt för ämnet. Jag kan bra tänka mig att fota örnar i 10 år till och först då göra en utställning. Men man kan ju alltid göra en större och bättre senare, eller så är det här faktiskt en punkt. Då man inte kan göra det bättre ska man gå vidare. Frågan är när det bästa är gjort? Tja inte är det ännu åtminstone.

I Titeskogen.

Den här bilden gör sig inte så bra på nätet men jag gillar den skarpt på The Vita Duken

Ett försök att fånga talltitans  jag  i skogen. En bild som antingen går direkt hem eller så aldrig. En bild för dom som vill engageras lite mera. Till mitt drömprojekt på duk och papper är den självklar!

Granskog.

Månadens bild blev Granskog. Varför? Bilden slutar aldrig växa för mig. En bild där skogens själ är inbakad. Resten är för dig. Från den här dagen fick jag fyra bilder som stack ut.

Jag har flera gånger under det här året varit i tanken att jag gör på annat vis nästa år. Ibland har jag tänkt att jag helt slutar publicera bilder på nätet för att helt focusera på långsiktig bildvisning och ibland har jag tänkt att jag bara lägger upp EN bild sista dagen i månaden för att sidan inte ska bli helt utdöd – att det inte händer något – Men jag har fått så mycket tillbaka för mitt flitiga publicerande att jag till slut beslöt att fortsätta som förr.

Sen vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År!

Här hittar du årets sista månadens bild Granskog.

Jag är millionär! / November månads bild – Domaren.

Foto Emma Simberg.

Lite reflektioner utgående från finanskriser och livet i allmänhet.

På gården står det en Peugeot 205 årsmodell-89. Kostade ungefär det dubbla skrotpriset. Bilen är liten och pigg. Den drar lite bränsle och är mycket lämplig för skogsvägar. Sambon har en lite nyare Nissan från -95, vår ”finbil”. Vi kommer från A till B utan några problem.

Vi bor i ett litet hus nära naturen med en fantastisk tomt. Kostade ungefär som en modernare bil av årsmodell 2000. Ända värmekällan är två jötul vedkaminer. Strömräkningarna är låga.

Jag lägger ner mycket tid på fotograferingen! Jag har aldrig haft några tankar på att jag måste tjäna mycket pengar på min hobby eller bli kändis!  Drivkraften ligger inte i pengar eller i karriärs tänkande. Livskvalite! Vad är livskvalite?

Vad vill du bli när du blir stor? Den frågan har alla fått. Hur svarade du?

Det skrivs mycket om hur dåligt människor mår. Stress och utbrändhet är inga ovanliga ord i samhället. Det förväntas att man ska vara framgångsrik och tjäna mycket pengar.

Ungdomarna mår sämre än någonsin. Om framtiden mår så här dåligt är det nog dags att börja göra någonting för att förbättra livskvaliteten för den här gruppen. I tider av osäkerhet finns det tid att stanna upp och reflektera över sina prioriteringar. Kultur är det viktigaste för människan har jag läst och jag är böjd att hålla med…

Har jag något att tillföra? I somras blev det mycket prat om mitt fotograferande när jag ställde ut tranbilderna. Minns särskilt en bosnisk kvinnas ord. Hon hoppades att jag skulle bli kändis och framgångsrik. Det är inte många som har tid och talang att ta såna här bilder sa hon. Jag svarade att jag inte vill bli någon kändis! Några sådana mål har jag inte. Jag sa även att jag inte sätter stor vikt vid att ha många utställningar. Men det är din plikt att visa dina bilderna blev svaret, dom är viktiga för alla!

Den här uppmuntringen tog jag till mig. Jag har en del ideer. Som vanligt så kräver allt pengar. Jag håller på och sparar för att kunna nå ut till dom som verkligen behöver se annat än kriser och karriärstänk.

Min tranutställning har sålt över förväntan bra. Någon vinst är det inte frågan om ändå, bara lite mindre på minus. Mina tranbilder är många gånger av unik karaktär får jag höra av många andra fotografer. Min egen ekonomi är ju knappast bra framöver på grund av permitteringar, så just nu håller försäljningen mej flytande.

Rikedom ligger inte bara i hur mycket pengar man har lyckats samla på sig. Jag är utan tvekan millionär, fast kontot visar motsatsen. Att vara nära sig själv och naturen. Att uttrycka sig genom bilder är utan tvekan en rikedom som inte går att mäta i pengar!

Och så har vi det ständiga tävlandet…

Jag är mycket kluven till tävlingar med bild. Jag har deltagit två gånger i årets naturbild i Finland. Första gången var väl 2003? I år fick jag två bilder i semifinal. Man blir inte bättre fotograf för en placering i tävlingar.

Den här månaden är jag domare i Naturfotoforum.se. Det gäller för mej att utse månadens bild i alla kategorier. Säkert lättare än att välja bland 6500 bilder som i årets naturbild men lätt är det inte! Resultatet ser du HÄR.

Den här månaden har varit fantastisk! Utan tvekan bästa november i min aktiva fotokarriär. Mitt projekt skogens drömmar har inte gått framåt, det är det ända som kunde vara bättre. Nå två diabilder som jag tror på ligger i filmkameran. Att uttrycka sina tankar genom örnar är nog omöjligt.

Själva tanken bakom bild är mycket viktigt! Synligt för andra är inte så viktigt, allt handlar om min egna syn och att få den bejakad genom bilderna. Den här månaden har jag enbart laddats för mitt huvudprojekt, när jag väl tar mig an det kommer det att bli så mycket bättre. Jag känner mig själv.

Månaden har präglats av örn. Det har blivit en hel del örnbilder och ännu är säsongen lång. Just nu finns det ingen återvändo. Örnbilderna har blivit så många per gömseldag att jag bara måste slutföra säsongen och se var jag hamnar då…Några har jag publicerat, resten får komma som små ”överraskningar” framöver. Jag räknar med att ha tillräckligt med örnbilder för att göra något större med dem efter den här säsongen, det är spännande, men uttryckslöst.

Fight 2.

Jag fick en sammanhållen serie på 10 bilder när örnarna slåss om pinnen! Den här är första i serien, resten finns på hemsidan i örn albumet. Ljuset var nu inte perfekt i mina ögon. Det kan vara en bra serie i ett bildspel med snabb växling. Knappa 2 sekunder på ett 11 timmars pass och dagen var räddad.

Impression 2.

Rörelsen lyfter fram styrkan och det graciösa, den kommer att göra sig mycket bra som stor bild. En av mina favoriter.

Impression 3.

En med mera rörelse, samma tanke bakom bilden. Det fanns möjlighet att frysa i bild men jag ville ha den just så här.

Solflykt.

Här gick det undan! Följde med örnen över myren och då kom den in över en annan örn och kameran smattrade i serie. 800 del. sek. Iso 640. Solen som lyser över bakgrunden gjorde bilden till något mera och ett stort plus är att örnen nertills ”välkommnade” som den gör.

Flykt.

En bild jag tvekar till. Är den något att ha? Ljuset så där hopplöst tråkigt och minst lämpat för en digitalkamera, sol! I det här formatet tappade man bildens ända ”point”, det skarpa ögat.

Regn.

Störtregnet störde inte mej som satt i gömslet men gammelörnen njuter nu inte så mycket tycker jag mej se. Ypperliga förhållanden att fota i! Jag har saknat regn på bild i arkivet. Det är inte så lätt att få en tilltalande bild av regn. En kandidat till månadens bild var det innan snön kom.

Rivstart.

Snön piggade upp mycket. Ett fruset ögonblick då örnen flyger iväg. Knivskarpt huvud stör inte

Landar.

För att sen falla ner på marken. Fick några bra bilder från det här tillfället.

Domaren.

Action! En bild ur en serie lyckade. Gillar stillheten och actionen. En extra krydda är örnen som sitter och bedömer fighten! 1250 del sek. Iso 500. 300mm.

Utan tvekan månadens bild. En positiv sak den här månaden är att jag har lärt mej mycket om digikamerans oändliga inställningar. Vitbalansen känns inte lika hopplös längre och jag har insett betydelsen av inställningarna i bildkontroll. Man måste hela tiden ändra efter olika ljus och motiv. Det är mycket mera som kan gå fel med en digikamera, exponera kan jag redan! Det går att ändra allt i efterhand men det vill jag inte! Med film så slipper man den här biten, man vet vad man får. Allt har sina för och nackdelar.

HÄR hittar du den på hemsidan. Bara en månad till på det här året! Oj vad det går snabbt. Tycker att året har varit mycket givande och utvecklande. Jag vill påstå att det är mitt bästa år hittills, men ännu finns en månad som kan förstöra allt! Eller?

Njut av dagen.

Upplevelsen och bild – Oktober månads bild / Skogens hemlighet – själen -

Det var inte meningen, egentligen.

Det har varit en tradition att mata och fota örnar från hösten och över vintern. Iår tänkte jag hoppa över. Beslöt att avsluta en matningsplats jag haft i flera år. Allt för mycket slit och släp med mat och långa dagar i gömslet. För vad? Några få bilder per säsong.

Det som har drivit mig är den fantastiska upplevelsen. Stora mäktiga örnar! Minns då jag fick den första örnbilden. En kungsörn som sitter mitt på åteln, häftigt! Mäktigt! Bilden? Tjaa inte är den något mästerverk. Skarp är den! Den får mej att minnas då jag satt där och frös, var det 2000?

Mycket har förändrats sedan dom första stapplande stegen 1998. Upplevelsen var den stora drivkraften i många år och är det fortfarande men inte på samma vis, jag vill ju berätta något också…Nu mera får jag inte så stora ögon när jag ser en örn i sökaren. Eller en duvhök eller större hackspett eller talltita. Jag ser på allt med andra ögon i dag, och tur är väl det. Alla faser har sin charm. Jag har fått höra att jag har lagt ribban högt. Det är omöjligt för mej att svara på men jag har alltid strävat framåt och jag är och kommer nog alltid att vara en nyfiken människa som inte ser någon ände på möjligheterna.

I en god bild ska jag uppleva nya saker varje gång. Bilden får inte bli för färdigtolkad, inte för direkt. Bilder som varje betraktare kan fylla med sina egna erfarenheter och kanske livssyn håller i all evighet. Nästa år ser man kanske på bilden från ett annat perspektiv.

Fotoklubben knäppisarna hade bjudit in en av sveriges främsta naturfotografer Anders Geidemark till korsholm.

Det här var en mycket lyckad tillställning! Han bjöd på fantastiska bildspel och en mini workshop. Min sambo och jag var överväldigade. Hon började genast att måla bakgrunder till sina bildvävar när vi kom hem och jag sökte upp Geidemarks kontaktuppgifter på nätet. Som många andra professionella fotografer har han ingen riktig hemsida. Eller är det många? Nå likhur så är det oftast så att dom inte publicerar alla sina bilder på nätet. Först ska bilder ha använts i någon bok eller på annat sätt. Varför? Det tycker jag är ganska klart så det ids jag inte reda ut destu mera.

Jag köpte hans båda böcker. Stigen ur hav – slöjad av vingar. En bok som handlar om Island och evolutionen. En intressant bok med varierande bilder och mycket genomtänkt symbolik.

Den andra boken Allen – Bilder av Ljus och Mörk Ensamhet. Det är en mycket personlig bok som det är svårt att sätta dom rätta orden till. Jag kan kort säga att den handlar om missunsamhet och kränkningarnas kränkning. Det som Geidemark har utsatts för är mycket vanligt i konkurrens samhället. Hoten skall undanröjas för egen ”vinnings” skull. En mycket bra bok. Den är så stark att man berörs mycket djupt, ingen kan värja sig! Tidlöst. Symboliken och texten är i absolut världsklass. Han berättar om belackarna, hur kände dom sig när boken låg i deras händer?

Havsörn.

Upplevelsen…

I år fann jag ett nytt ställe som verkade intressant. Mindre bilande, men samma slit med åteln, minst! Testar lite på skoj här tänkte jag. Allt var lite oseriöst. Vad hände? Hörde att det setts örn vid åteln så det blev ju att gå dit tidigt en morgon då. Fyra havsörnar första dagen och dagen efter sex stycken på samma gång! Det är sällan jag fått vara med om liknande och det blev en hel del lyckade bilder. Jag fick väl nog mina bästa örnbilder dom här dagarna. Min absolut bästa i mitt tycke är en bild från skärgården våren 2007, utan åtel. Klicka här.

Fight.

Upplevelsen…

Störtdyk.

Satt länge och väntade på att den skulle dyka ner. 1/30 del sek. borde räcka för att få fartkänslan och med lite tur så blir huvudet skarpt. I förra bloggen skrev jag om min okunskap när det gäller autofocus och inte minst den följande autofocusen. Kan bara säga att det är historia nu! Här hängde både jag och autofocuseringen med bra, blev ju lite imponerad att det funkade så bra! Med digikameran så är man ju modigare också, bara att bränna på! 8 bilder per sekund, alltid någon träffar ju Två bilder från det här tillfället blev bra. Upplevelsen…och bild.

Gammelörnen.

Den skygga gammelörnen har jag aldrig fått någon riktigt bra bild på. Satt och väntade på att den skulle flyga iväg. Såg att den troligen flyger mot mig eller snett förbi. Oftast flög dom bortåt. Manuell exponering, Iso 500, 420mm, 800del /sek och med den följande autofocusen. Tyvärr fick jag lite imma på frontlinsen fem minuter före den här togs. Det var egentligen till bildens fördel, ljuset var så hårt. Det blev att öka kontrasten i efterhand för att minimera imman och beskära bilden en liten aning. Mycket trevligt att lyckas med bilden men varför känner jag inte starkt för den? Förr skulle jag nog ”skryta” i månader, med glimten i ögat förstås! Upplevelsen…

Landar.

Visst är dom mäktiga örnarna! Säkert blir det mera örnbilder i framtiden men det ger inte lika mycket som mitt drömprojekt i skogen.

Skogens hemlighet -själen-

Bild.

Vi var långt in i skogen, långt borta från den trygga stigen. Vi hade känt av dess närvaro men vi hade inte kunnat greppa det. Och så plötsligt. Där! Där bakom krönet! Vi såg var själen vilar. Andningen går sakta, luften står stilla. Gå först du! Han bländas. Jag vågar inte närma mig, drar mig sakta bakåt och tar en bild av skogens hemlighet, själen.

Här hittar du månadens bild på hemsidan. Ha en fortsatt skön höst!